Vattenfallsklättring i Amazonas

Det började lugnt, bland små vattendrag som knappt nådde högre än en decimeter upp på stövlarna. Och till en början gjorde jag mitt yttersta för att balansera på stock och sten, så vattnet inte letade sig in över stövelskaften. Men ju längre in i Amazonas djungel vi vandrade desto omöjligare blev min påhittade utmaning. Det forsande vattnet blev kraftigare, vattennivån djupare och vattenfallen allt större och mäktigare. När vattennivån plötsligt nådde knäna och sockorna badade i helt fyllda stövlar fanns inget annat än all in. Vattnet var bokstavligt talat överallt och det var så vansinnigt kul att kämpa uppför de forsande fallen! Någonstans där förlorade jag helt tid och rum. Vi KLÄTTRADE UPPFÖR VATTENFALL på vattenfall, vadade genom vattendrag, utforskade en liten grotta på andra sidan ett av fallen, klättrade genom en annan grotta, hoppade ner i ett bottenlöst hål och klättrade och klättrade. Hur många timmar vi ägnade åt att ta oss upp genom forsande vatten har jag ingen aning om. Men en sak vet jag med säkerhet. -Inte en ynka torr fläck fanns på kroppen och detta var utan tvekan det roligaste på hela Ecuador-resan! Så galet annorlunda, så långt ifrån något vi tidigare gjort och dessutom i en helt magisk miljö. Alltså vilken upplevelse! (Varning för bildbomb.)





























Bo hos en familj i Amzonas regnskog

Bilen lämnades på parkeringen till ett hotell och vår packning förminskas till endast den vattentäta bagen. Tung packning eller vanliga väskor på hjul hörde verkligen inte hemma dit vi skulle, då vi till fots promenerade längre in i AMAZONAS REGNSKOG för att spendera natten som gäster hos en familj.

Två dagar i djungeln. Då vi tillverkade egen choklad, blev attackerad av en enorm padda, klättrade uppför vattenfall och levde utan el"

En liten stig ledde oss fram över smala vattendrag bland mossklädda träd och gröna vajande växter. Allt var så oändligt grönt, vart man än tittade slukades blicken av gröna nyanser. Molnen gled sakta fram som ett kompakt täcke ovanför oss, men vad som var regn uppifrån eller fukt nedifrån var svårt att urskilja. Kanske inte så konstigt då luftfuktigheten låg över 90% (vilket tyvärr fick min stora kamera att dö under våra fantastiska dagar i djungeln. Så därav är bilderna i detta inlägg tyvärr inte de bästa).





Vi möttes av knarrande trappsteg, en trött hund vilandes på nötta golvplankor och ett ovanligt lugn. Kycklingar trippade dock snabbt omkring bland våra fötter när vi hälsades välkomna, och de bedårande söta dunbollarna stal snabbt alla min uppmärksamhet. Då vi satt oss ned vid det rustika matbordet gjorde kycklingarna oss sällskap, både under och på bordet (men vi flyttade ner dem). Skålar med popcorn dukades fram och strax där efter hade vi varsin tallrik med soppa framför oss. Kombinationen till lunch var alltså soppa med popcorn. Så märklig kombo, eller? För mig är popcorn snacks och inte mat, men i Ecuador var det såhär man åt riktigt god soppa, med popcorn i. Alla testade självklart den nya kombinationen, men jag tyckte att popcornen snabbt blev endast mjuk "gegga" och inte kom till sin rätt. Jag varvade istället en sked god soppa och sedan några popcorn rakt i munnen. Kanske inte helt korrekt, men men. Då vi avlutat soppan, mätta och belåtna, visade det sig att det endast var förrätten. Ha, ha! Så efter ytterligare en stor portion, en tallrik fyll till bredden med fisk och ris, var vi mer än mätta.















Då mörkret gjorde sitt intrång blev det verkligen mörkt, så där nästan overkligt nattsvart. Ingen måne eller stjärnklar himmel syntes och några elektriska lampor fanns inte. Men med pannlampor och över öppen eld visades vi hur choklad framställs. Vi rostade kakaobönor som vi sedan malde och gjorde vår egen choklad utav. Resultatet blev så småningom egengjord chokladfondue som vi fick avnjuta till efterrätt tillsammans med färsk frukt. Och kvällen avslutades sittandes runt eldstaden, där sprakandet från veden blev en symfoni tillsammans med skogens alla läten. Att somna var en upplevelse i sig. Att tätt inpå sig känna sängens insektsnät och i mörkret inte kunna urskilja minsta detalj. Medveten om att springorna i väggarna inte skulle stoppa ens en större spindel och att toaletten var gångavstånd bort till en annan byggnad. Under natten regnar det konstant. Det vräkte bokstavligt talat ner och kan närmast jämföras med att hinkar fulla av vatten kastades mot taket utan något mellanrum. Någon riktigt djup sömn infann sig aldrig och mitt i natten vaknade jag även av flackande ljussken från en ficklampa. Det var Björn som hade tagit sig till toaletten fram och tillbaks och uppskärrad återvände med informationen att en gigantisk padda hade attackerat honom på vägen och satt sig på hans lår. Ja nattsömnen blir inte mitt livs bästa och jag vaknade lite mer kissnödig en jag borde, men minnet av tiden där förblir till ett av de läckraste och coolaste dagar jag upplevt. Särskilt då vi under tiden där även gjorde en fantastisk klättring uppför mängder av vattenfall (mer om det i nästa inlägg).




Avstickare in i djungeln...

Då vi lämnat Baños höga höjder bakom oss och rullar mot Amazonas djungel frågar Christian (vår guide) om han får göra en liten avstickare för att visa oss en personlig favorit. Några minuter senare står bilen parkerad och vi med händerna rotandes i väskorna efter badkläder. En kort promenad senare vilar fötterna på beigea klippor och ett par meter nedanför porlar en kristallklar flod. Killarna hoppar i innan jag ens hunnit blinka. Själv avstår jag hoppet (skyller på fel bikinival, den hade ramlat av direkt) och kör kärringvarianten... hasar ner för klippan efter bästa förmåga och doppar tårna. Det friska vattnet ger mig rysningar längsmed hela ryggraden. Satan vilken badkruka jag är när det gäller svalare vatten. Men ett beslut senare är hela kroppen omsluten av det friska vattnet och andningen något ansträngd. Med hjälp av rep drar vi oss över floden och efter några minuter har faktiskt kroppen vant sig vid vattentemperaturen. Strömmarna rycker och sliter i hela kroppen, så pass att bikiniunderdelen nästan vinkar hej då (förbannande minimala snörbikinis, ha, ha!). Några meter bort rinner floden ut i en väldigt mycket större flod med extremt strömmande vatten, så det är inte konstigt att vattnet har kraft.




Men vår lilla avstickare bär av åt motsatt håll, till fot in i djungeln, sida vid sida med den mindre finare floden. Vattnet blir lugnare, ännu mer kristallklart och vi befinner oss som i en magisk miljö. Repen leder oss genom vatten och upp på land vid flera tillfällen och det känns som vi hittat orörd mark. Där är bara vi fem, helt för oss själva, i en vacker natur som låter på så många sätt. Vart vi befinner oss har jag ingen aning om. Men vi var på väg till Amazonas djungel och den har vi garanterat hittat. Och här någonstans, mitt i djungeln, ska vi spendera natten som gäster hemma hos en familj.