Mini-paus på bloggen

Idag har vi i begett oss av på en 8 dagars tur som heter ECUADOR MULTI SPORT ONCE IN A LIFETIME i samarbete med Ecuador Pure Life. Det första min mamma sa när hon läste upplägget var "ska ni verkligen gör allt det där!?" Ja, det är minst sagt ett fullspäckat äventyr vi gett oss iväg på nu, både fysiskt och med många upplevelser och långa dagar. Vilket ska bli extremt rolig på alla sätt!

Men jag kommer faktiskt blogga om allt detta när vi kommer hem (start slutet av april), för det är för intensiva dagar för att hinna blogga. Och detta är inga upplevelser jag vill stressa fram i varken text eller bild. Så med andra ord blir det lite paus på bloggen nu, tills vi är tillbaks i Costa Rica igen om ca 10 dagar.

Vieja Cuba Hotel - charmigt hotell i Quito

Under våra dagar i Quito har vi bott på HOTEL VIEJA CUBA, ett mycket charmigt hotell i sin egna speciella stil. Utsidan är en rejäl färgklick i förhållande till närliggande byggnader och dess design sticker ut lika mycket den också. Men här har vi trivts. Sköna sängar, mysigt rum, god frukost och bra läge i stadens mer turistiga del. Personalen har varit jättetrevlig och särskilt kvinnan som ordnat med både frukost och städning, där kan man snacka energiknippe och frisk fläkt. Vilken personlighet!








Hotel Vieja Cuba - La Niña - Quito - Ecuador

Utsikt över Quito

Att Quito är en stor stad (1.6 milj invånare) förstod vi snabbt, men först när vi åkte upp med TELEFERICO - QUITO SKYTRAL förstod man stadens enorma yta. Kabinbanan börjar på 2950 meters höjd och slutar vid Cruz Loma vid vulkanen Pichincha på 4050 möh. Vidunderlig utsikt var det mist sagt, men kallt, väldigt kallt. På toppen gick att gå en 5 timmar lång vandring, men det var ingenting för varken våra lungor eller "tunna" kläder. Så vi nöjde oss med den läckra utsikten och fick sedan sällskap i kabinbanan ned utav två äldre par från USA, som frågade om vi var i Ecuador på spring break. Ha, ha! Det kommer vi leva på länge.




Teleferico de Quito - Arnulfo Araujo / Western Avenue - Quito - Ecuador

Middle of the world - jakten på 0.000000

Ett stort måste att se i Ecuador var MITAD DEL MUNDO - THE MIDDLE OF THE WORLD, vilket vi nu kan kryssa av från listan. En historisk plats som är mitt på ekvatorn enligt en Fransk expedition som 1736 beräknat fram ekvatorn med hjälp av b.la. stjärnorna. Det 30 meter höga monumentet restes först på 1970 talet och den gula linjen i marken visar var södra och norra halvklotet delas. Men med årens lopp har tekniken gått framåt och det har visat sig att den gula linjen inte alls är ekvatorns exakt punkt, utan linjen ligger 250 meter fel. Lite komiskt kanske, men ändå imponerande att de 1736 inte räknade mer fel än så.




Området är en enormt turistattraktion i Ecuador och taxibilarna kör hit till fast pris, 15USD, från Quito, ca 3 mil. Både restauranger, souvenirstånd och utställningsbås var många inom området.

Men jakten på att finna jordens exakta mittpunkt gick vidare och vi följde vår egen GPS. Ett par hundra meter längre bort, utanför området, nådde vi en liten stig som tog oss till INTINAN MUSEUM. För en inträdesbiljett för 4 USD per person fick vi sedan en guidad tur bland historiska hyddor, totempålar och fakta om indianstammar. Här påstods vara mitt på ekvatorn, vilket var tydligt utmärkt med en röd linje (dock stod Björn med gps'en i handen och såg inte övertygad ut). Vi fick göra en del olika experiment som faktiskt var ganska kul. B.la. blunda och gå på det röda sträcket, vilket var väldigt vingligt. Det ska tydligen vara svårare på grund av avsaknaden av någon kraft. Sen fick vi se hur vatten betedde sig olika då det tappades ur ett "avlopp" på norra respektive södra sidan av ekvatorn. Ni vet väl att orkaner snurrar åt olika håll beroende på sida av ekvatorn? Vi fick även testa att ställa ett ägg på en spik, vilket ska vara lättare på ekvatorn, och jag lyckades med konsten att ta hem ett diplom. En annan rolig detalj var också att man kunde få en stämpel i passet som bevis på att man varit vid jordens mittpunkt.





Här kanske man kunnat tro att vi borde varit nöjda, efter att vi stått vid jordens absoluta mittpunkt på två ställen. Men nej, Björn var inte nöjd, enligt hans GPS´s var vi fortfarande lite utanför kurs. Så det blev en kort promenad vidare, ut bakom museet, förbi en parkering... och där precis innan en väg hittade hand det. Jordens absoluta mittpunkt och Björn kunde dra sitt eget sträck. Mission complete!

Manuel Cordova Galarza - Quito - Ecuador

Hej Ecuador!

Dagarna innan vi lämnade Costa Rica visade termometern utanför bilen 40°C, då vi landade i Quito i Ecuador meddelade piloten att temperaturen utomhus visade +13°C. Extrem kontrast över en dag och endast ynka två länder bort. Men första intrycket av huvudstaden QUITO var ändå "wow"! En stor stad omringad av pampiga berg och full av slingriga gator.
Att här är så kallt (enormt kallt enligt mitt tycke) beror delvis på att vi besöker landet under regnsäsongen, men också på att Quito ligger på 2850 meters höjd över havet. Staden är världens näst högst belägna huvudstad, vilket inte bara känns på temperaturen. Här blir man andfådd för ingenting, Björn fick rejäl huvudvärk första dagen och vi är kissnödiga mer än vanligt. En liten släng av höjdsjuka kanske, vilket inte är helt ovanligt över 2 500 möh.

Dagens bild - mjukt vatten


Playa Grande - (Tamarindo) - Costa Rica

Hotel Las Tortugas - djurens paradis

Jag har nämnt det förr och det tåls att säga igen; Playa Grande är en av våra favoritstränder i Costa Rica. Inte bara för att den är vacker, enormt lång, har bra surf och få fotavtryck, utan också för att det är en strand där världens största sköldpaddor lägger ägg. Stranden tillhör nationalparken Las Baulas och platsen värnar enormt om havslädersköldpaddorna som är en hotad art. Så i detta område finns därför endast ett hotell beläget på stranden, HOTEL LAS TORTUGAS. Ett äldre hotell, vilket märks på ganska mycket. Men vi har bott här förr och gillar det ändå. Mycket för att de verkligen värnar om djuren. Kvällstid är belysningen väldigt dämpad och sparsam för inte störa sköldpaddorna då de går upp och lägger ägg på stranden. Och eftersom sköldpaddor är känsliga för ljus finns ingen direkt havsutsikt trots att hotellet ligger på stranden. Hotellstrukturen och växtlighet runtom är avsedd att blockera ljus mot stranden. Hotellet är en modell för ekoturism och hållbar utveckling, och just därför är detta hotell något extra i mina ögon, här har turism och natur gift sig på ett fint sätt och där djurlivet går i första hand.







Vid restaurangen på träbalkongen på andra våningen utgörs belysningen av levande ljus kvällstid, vilket gör stämningen väldigt fin. Många andra djur finns självklart också i detta område, både vilda som tama. Hotellet har bl.a. en mycket kärvänlig katt som framförallt kvällstid gillar att stryka sig kring benen på oförberedda middagsgäster. Vilket i sin tur framkallar en hel del skrik, något vi både bevittnat i år och tidigare år. Och lika roligt är det varje gång, bara för att vi själva inte råkat ut för det och vi vet om katten. Men självklart förstår jag alla skrik. Tänk själv att man sitter i mörkret, vid endast stearinljus var svaga lågor knappt når utanför bordsduken, och så plötsligt slingrar sig något ludet runt ditt ena ben. Vem skulle inte skrika då?! 

Då jag satt ute på en av hotellets balkong sent här om kvällen för att ordna några måsten på datorn så såg jag i ögonvrån hur katten slank förbi vid bordet framför min fötter. Efter några sekunder började jag undra varför katten gick bortåt och inte stannade (den gillar som sagt att vara nära). Två sekunder senare ser jag i ögonvrån hur "katten" hoppar upp på räcket, men tycker då att den ser ovanligt stor ut. Så jag vänder på huvudet för att titta ordentlig och inser att det inte alls är katten utan en tvättbjörn! Ha, ha! Och jag vet ärligt talat inte vem som blev mest förvånad, jag eller tvättbjörnen.



Hotel Las Tortugas - Playa Grande - (ett par mil norr om Tamarindo) - Costa Rica

Svensk chokladboll funnen!

Inte för att jag egentligen saknar Svenska smaker då vi är utomlands, men när man råkar springa på något typisk Svenskt kan man ju inte motstå att bli lite sugen ändå. Och nu har vi gjort ett svenskt fynd! Vid Tamarindo's food court har det öppnat ett litet "hål i väggen ställe" där det vajar en svensk flagga och chokladbollar står på menyn. Så mitt bland de större ställena som säljer tacos, pizza, sushi, mexikanskt m.m. så hittar man också LA PRINCESA. Det lilla caféet som säljer både "Choco Coco Balls" och kanelbullar. Så en av varje fick följa med oss därifrån. De smakade ju inte som hemma, men de får klart godkänt, särskilt chokladbollen.


La Princesa Café - Food Court -Tamarindo - Costa Rica

Recension - Instax mini 70 (polaroidkamera)

Som ung tyckte jag polaroidbilder var läckert, en trend som längre fram försvann från marknaden för att sedan återvända igen. Så när jag fick möjlighet att testa nya FUJIFILM INSTAX MINI 70 vann nyfikenheten och den röda lilla kameran packades ned i resväskan. Det är något speciellt med att se hur en bild växer fram. Ögonblicket på den lilla pappersbiten är precis som förr i tiden fångat där och då, och ingen har valt ut den bästa bilden utav 40 digitala bilder. Enorm fotokvalité och stora mästerverk är dock inget man ska förvänta sig. Kameran är skapt för att vara en rolig kamera och det är just det som den riktigt bra på.

Kameran har ett ”selfie”-läge med inbyggd minispegel på fronten ­­– perfekt för att enkelt ta de moderna bilder som är så poppis idag. Dessutom har den självutlösare. Kameran är inte avancerad och har endast ett par inställningar, så att fotografera är verkligen lätt. För närbilder finns ett macroläge och för vybilder en landskapsläge. Kameran har även en Hi-Key funktion om man önskar extra effektfulla och ljusa bilder. Inga specialinställningar behöver göras vad gäller blixten, den läser av det omgivande ljuset och anpassar sig automatiskt. Instax Mini 70 är liten, mycket lättanvänd och ger ett roligt resultat. Särskilt i barns ögon. Vilgot som fick stå testmodell var synnerligen intresserad av bilderna och hur de växte fram. På resan har kameran blivit den roliga kameran och bilder har blivit minnesgåvor att ge bort läns vägen. "Filmrullen", 10 bilder per ask, är nog det enda man kan stöta på problem med innan man lärt sig att första bilden som tas är skyddslocket som åker ut.


Barnvänligt vattenfall - där besök bidrar till skola

Costa Rica har extremt många vattenfall. Vackra, höga, pampiga, färgstarka, turisttäta, svåråtkomliga osv. Men detta tillhör den coolare kategorin. Vattenfallet LLANOS DEL CORTEZ ligger nämligen i norr, där naturen är så torr att allting frasar. Vid parkeringen är det svårt att förstå att det inom denna färglösa, karga och platta natur ens ska kunna dölja sig ett vattenfall.




Från parkeringen går man endast ett par minuters promenad neråt, varpå naturen skiftar från färglös till frodigt grön. Och där nere, som i en enormt grop, forsar vattenfallet ned i breda strömmar. En sandstrand vilar vackert framför och lagunen är även långgrund. Så detta är med andra ord ett väldigt barnvänligt vattenfall, både enkelt att ta sig till och snällt att bada i. En perfekt dagsutflykt för oss och Johan och Johanna och deras barn. Från Tamarindo är det bra asfalterad väg, sen motorväg från Liberia, och endast sista kilometern är grusväg.





Något som också gör detta vattenfall extra coolt (= ett par mindre barnvänliga detaljer) är att man kan simma över lagunen och gå in bakom vattenfallet. Vilket är lika mäktigt som det är vackert! Går man en liten promenad bort med floden når man också en djupare lagun med kristallklart vatten, där man kan hoppa ner från en hög klippa. Promenerar man ytterligare en liten bit längre / runt så når man även toppen av vattenfallet så man kan se allt ovanifrån. Ett ytterligare plus är att vattenfallet Llanos del Cortez inte är så turistigt ännu, även om antalet turister ökat sedan sist vi var här. Nu var det även helg när vi var där och då är det övervägande lokalbor som besöker vattenfallet. Men vi "trängdes" glatt bland både picknickfiltar, väldoftande grillar och diverse uppblåsbara badleksaker. Och barnen var mäkta imponerade över sitt livs första vattenfall.
Att besöka Llanos del Cortez kostar inget men man får gärna ge valfri donation, vilket går till byns skola (Los Llanos). Och det känns bra att bidra till. Där går omkring 70 barn i åldrar upp till 12 år och skolan är i behov alla extra inkomst som går att få. 





Bagaces - (ca 2 mil öster om Liberia) - Costa Rica