Språk och tvätt...

Wida Laundry där vi lämnar in vår tvätt är ett litet ställe som sköts av två personer. En yngre kille, Ketut, som har hand om all kundkontakt. Han är om sig och kring sig och pratar glatt. Den andra personen är hans mamma som aldrig säger något, väldigt blyg och håller sig alltid i bakgrunden där hon står och stryker.

Här om dagen upptäckte vi att det saknades en liten handduk och vi har aldrig blivit av med något tidigare för de brukar ha enorm koll. Så vi gick tillbaks till tvätteriet dagen efter och fråga efter handduken, som Ketut plocka fram den direkt. Tydligen hade hans mamma glömt bort vem handduken tillhörde då hon strök tvätten (något som Ketut inte var sen att påpeka... att det var mammas fel och inte hans alltså).

Det gick ytterligare några dagar och vi gick dit igen för att lämna in en ny omgång tvätt. Då var det mamman som tog emot tvätten och jag har aldrig någonsin sett henne så glad som då. Hon trodde säkert att de förlorat oss som kunder eftersom hon slarvat bort handduken. Så hon var verkligen otroligt glad över att se oss igen. Och på knagglig engelska frågade hon hur vi mådde och tackade även för att vi kom tillbaks med mer tvätt.

Idag lämnade vi in tvätt igen och det var åter igen mamman som tog emot, fortfarande lika glad att se oss. Då hon på samma knaggliga engelska frågade Björn hur han mådde så svara Björn PÅ DERAS SPRÅK. Sa att han mådde bra och frågar artigt henne samma sak. Mamman sken upp som en sol och svarade Björn med en väldigt lång ramsa på deras språk. Varken jag eller Björn hade minsta aning om vad hon sa, men Björn nickade glatt och sa ja ja. Sen gick vi därifrån och hon tog tvätten. Samtliga med ett stort leende på läpparna.

1 kommentarer :

Linda sa...

Åhhhh... Jag blir helt rörd...