Ketut 3 veckor

Karina är en speciell person, en otroligt varm och glad människa. Vi har lärt känna henne för att vi så ofta är i Serangan och då alltid i hennes "Warung Karina". Hon äger en warung som ligger på stranden, byggt som ett skjul, med väldigt enkla medel och det är rejält slitet. Men det har sin charm och man trivs av att vara där. I warungen serverar hon enklare maträtter och man kan köpa godis, drycker, vatten, kakor,  kex, frukt osv. Bananpannkakorna är helt klart min favorit.

Nu är warungen stäng sedan ett tag tillbaks, då hon fick sitt fjärde barn. Så i går blev jag och Björn bjudna hem till Karina och hennes familj för att träffa sonen Ketut, nu tre veckor gammal. Och det var med nervositet som vi begav oss dit, för hur bor dom? Kommer vi bli bjudna på mat? Och hur är traditionerna när man hälsar på hos någon?
Vi kom på att vi behövde ha med oss en present till den nyfödde. Tänkte att ett gosedjur blir bra och vi hittade en väldigt söt mjuk tjock apa som vi köpte. Sen råkade vi visa den för Kadek, en annan balinesisk bekant, och han började asgarva. Det var inte apan han tyckte var roligt utan själva grejen, att vi tänkte ge ett gosedjur till en kille. Det var tydligen BIG NO NO! Här leker inte killar med sådana "fjantiga" saker. I present till en kille ger man tydligen hårda tuffa leksaker, kläder eller saker som familjen behöver. Suck. Jaha. Då gick vi till en marknad istället och inhandlade en liten svart t-shirt med stålmannen-logga på bröstet och till det ett par små shorts. (Och gosedjursapan bor numera i vår myshörna).
Vi kom dit strax efter två på eftermiddagen och det blev ett intressant besök. Karina och hennes familj bor i ett litet enkelt hus, 8x8 meter stort och på en tomt på 10x10 meter. De bad så hemskt mycket om ursäkt och skämdes nästan för att de inte hade råd att bygga klart huset. Allt var ett skal i betong, alla väggar och golv var grå betong. De hade en garderob som var fallfärdig, sängarna (läs madrasserna som låg på golvet) var långt ifrån rena. Och de hade ingen el så de lånade lite från Karinas morbror som bodde i huset bredvid. Men de var mycket stolta över husets tak och att det inte regnade in. De dukade glatt upp åt oss i "hallen", lade ut en stor filt på golvet och hälsade oss välkomna. Vi fick några kex, nötter och en stor kopp te med extremt mycket socker i. Ketut var höjdpunkten och de var en stolt familj som visade upp sin baby. Det tog inte lång tid innan jag skulle hålla i Ketut... och har man inte råd med blöjor så finns ju risk för kissolyckor. Jag räddade dock min vänstra hand och använde därefter enbart den handen för att äta kakorna jag hade kvar. Shortsen och t-shirten vi hade med oss var på tok för stora, men de blev uppskattade ändå. Familjen hade dessutom fått hundvalpar för fyra veckor sedan, extremt söta, och vi blev erbjudna att få en av hundvalparna om vi ville. Men trots att de var bedårande söta så sa vi snällt nej tack.
Man får sig en tankeställare ibland. Den här familjen har nästan ingenting av materiella ting, men de är enormt lyckliga och glada. De ger så mycket av sig själva trots att de inte har nästan någonting att ge. Sen har dom det säkert inte jättelätt alltid heller. Mannen i familjen jobbar som grävskope-förare och tjänar strax över 800 Kr per månad. Karina har sin Warung men den är stängd fram till oktober. Så nu lever de två vuxna, fyra barn och sex hundar på 800 kr i månaden. Att de ens klarar det är ett under för mig.

På vägen hem därifrån bestämde Björn och jag att när vi lämnar Bali nästa år så kommer Karinas familj få allt som vi inte kan ta med oss till Sverige. Det vill säga en garderob, spegel, dynor, kuddar, myggnät, sängkläder, handdukar, tallrikar/köksredskap, ett litet kylskåp mm mm.

Makaker - Monkey Forest

Kan inte låta bli att gilla Makakerna som finns på Bali. De är extremt roliga att (försöka) fånga på bild och jag skulle nog kunna göra en hel fotobok med bara bilder på apor. Sen är det även kul att se på när de får turisterna att skrika genom att vara lite för närgångna. De snor även allt ätbart de kommer över, även om det ligger i en byxficka. Och de kan även lägga beslag på diverse andra saker, så som hattar, kameror, vattenflaskor, solglasögon, väskor, godis, ja till och med kokosnötter om man nu har det med sig.

Vi besökte Monkey Forest med Linda och Martin, där det verkligen kryllar av apor. Linda köpte en knippe bananer med sig och kom två meter in i skogen sen var alla bananer slut. Kan ha berott på att en apa såg elak ut och Linda kastade ifrån sig alla bananer samtidigt.

Nungnung vattenfall

Vägen ner var spännande, med långa trappor som såg ut att aldrig ta slut. Utsikten från toppen var underbar och ju längre ner i regnskogen vi kom desto mer imponerande blev naturen. Åter igen en miljö på Bali som känns som tagen ur en Indiana Jones film. (Bortsett från de glada ungdomarna som vi mötte halvvägs ner och som spelade gitarr).



Nungnung vattenfall är nog det finaste vattenfall jag sett på Bali hittills. Miljön är speciell, inga turister syntes till och allt kändes bara så vackert. Slitet gammalt men ändå vackert.



Vägen upp däremot var hemsk! Runt 550 trappsteg i olika höjd och hållbarhet. På vägen ner skrattade vi åt några Balineser som vi mötte och var på väg upp, de var helt slut och svetten rann. Vi tyckte då att så jobbigt kan det inte vara. Men jo då, det var det. Ett besök vid Nungnung vattenfall är ingen vandring att rekommendera för varken barn eller äldre.

Tanah Lot

Tanah Lot, ett av Balis populäraste tempel. Jag och Björn kom dit på eftermiddagen då värmen var behagligt. Vattnet stod lågt och i knähöga vågor vadade vi ut till templet. Men för att få gå upp i det, endast några meter, var man tvungen att "rena sig" i det heliga vattnet. Alltså tvätta fötter, händer och ansikte i en heliga källan som fanns nedanför templet. Efter det skulle vi få ris upptryckt i pannan. Hum... vi såg på när några andra turister testade det heliga. Ris i pannan bara för att gå några meter extra. Nej där "fegade vi ur" båda två och tog oss istället tillbaks genom vågorna. Vid klipporna på andra sidan fann vi dock en ny skylt, var det inte "Holy Spring" så var det "Holy Snake"! Några unga japanska tjejer kom springande och skrattande ut från grottan, troligtvis efter att ha rört vid den Heliga Ormen. Vi kunde inte se ormen utan att betala för det. Men vad kan vara heligt med just den ormen? Det kändes som en bra affärsidé bara och inget annat. Så utan varken heligt vatten eller helig orm tog vi en promenad längs stranden och klipporna och hittade en enskild plats lite längre bort. Där på klipporna kunde vi i lugn och ro njuta av solnedgången och utsikten av Tanah Lot.

Snorkling vid Nusa Lembongan

Hade inte en aning om att fiskar gillar bananer, men det gjorde de verkligen! Jag och Björn hade med oss en knippe bananer när vi tillsammans med Lina och Martin åkte för att SNORKLA utanför NUSA LEMBONGAN idag. Egentligen var det tänkt som mat till oss, men Linda kom med tipset att mata fiskarna med dem istället. Konstigt kan tyckas, för varför skulle fiskar gilla bananer? Men när man höll en halv banan i handen så kom det hela stim av fiskar i alla möjliga färger och storlekar, och de åt direkt ur handen. Vilket va väldigt kul! Vi hade även med oss chips som vi bjöd på, men banan var helt klart favoriten. Vår båtchaufför däremot gillade Coca-Cola för det försvann ur frysboxen när vi inte såg (upptäcktes senare när vi skulle äta lunch).













Vi snorklade från båt och på två olika ställen. Vid första "försöket" var strömmarna så starka att Martin drev iväg och räddades av en bakomliggande båt. Som lustigt nog var fylld av svenskar som skulle ut och dyka. "Nä men hallå, är du svensk!" sa dom. Vi åkte en bit bort och hittade ett lugnare ställe, men strömmarna gav oss ett träningspass under hela dagen. Vi njöt av medhavd lunch på ett väldigt mysigt ställe vid en strandkant på ön Nusa Lembongan. Sista snorklings-stunden blev strax där utanför och den absolut coolaste fisken jag såg var en Trumpetfisk. Den var lila/grå, platt och lång, med huvud som en sjöhäst och med en konstig svart/gul rumpa.


Nusa Lembongan - Bali - Indonesien

Waterbom

Nöjespark, tivoli och vattenland är ju egentligen för barn. Men man kan tydligen inte bli för gammal för att ha kul. 75-åringen med kepa och gul åkring som stod bakom oss i kön var ett levande exempel på det, och vi fyra stycken i närheten av 30-sträcket håller med. Waterbom var riktigt kul! Climax som är huvudattraktionen fick även tonårstjejerna och en och annan kille att börja gråta. Inställd i en cylinder där golvet försvinner efter några sekunder faller man fritt fall in i en snäv sväng och snabbt ut på "landningsbanan". Det där vita molnen man ser på bilden ovanför är Björn på landning....

Seafood Star

Underbara Jimbaran med alla fiskerestauranger. Jag tror aldrig vi kommer få nog av maten och atmosfären här. Grillad Barracuda och Red Snapper valde vi för kvällen och Linda och Martin såg väldigt belåtna ut.

Pro Surf School (avgång II)

Nu har gäng nummer två dykt här hos oss, Linda och Martin. Vilket betyder nya försökskaniner för Pro Surf School.... Och även om det (som alltid) bjöds på roliga vurpor, så var de faktiskt duktiga och briljerade på brädan redan första lektionen.