Kuning vattenfall...

Ibland blir det inte som man tänkt sig och ibland blir vägen till målet hela resan i sig. Vi åkte för att se ett vattenfall. Vi åkte långt dessutom, men vi såg inget vattenfall för det. Eller jo, vi såg faktiskt toppen på det men det var på extremt långt avstånd, genom en glipa mellan skog och snår. Vägen ner var dessutom fruktansvärt hal. Eccoskor i all ära men här hade man behövt en geccos sugploppar på fötterna, och frågan är om ens det hade hjälpt. Björn började med att göra det första sitthoppet och jag kom inte många steg förrän även jag satt på rumpan. Lerigt var det och några skärsår i handflatan fick jag på köpet. Men som två väldigt gamla pensionärer stapplade vi oss hela vägen ner, utan fler vurpor även om det var när. Dock till vår stora besvikelse så såg vi inget vattenfall. Ett stort jordskred hade förstört vägen för oss och det var omöjligt att ta sig vidare. Vi fick nöja oss med den Indiana Jones liknande naturen, tvätta oss i vattnet som rann ut från berget och nyfiket inspektera ansiktsskulpturerna som var uthuggna ur sten och överväxta med mossa.

2 kommentarer :

Vicky sa...

Snopet att ni inte fick se ngt vattenfall. Men några fina bilder blev det i alla fall ser jag. Det där mossiga ansiktet var coolt! Ser ut som någon slags seriefigur :)

Ha en fortsatt bra dag! (Eller kväll kanske ni har där borta nu?)

Linda sa...

Ser ut som att du har ramlat i Björns stora hög från när vi var o tittade på vattenfall... (för alla som inte var där så ska jag kanske säga att Björn inte lade en hög i det fria men vi hade rätt roligt åt en stor hög som låg där o som Björn satte sig över o låtsades lägga samtidigt som Christine förevigade ögonblicket :))