Födelsedag

Ett år äldre, ett år visare, ett år rikare? Nja, jag känner mig lika ung som igår, men rik på upplevelser och kanske en gnutta visare. Har firat min födelsedag i skyfall av regn, i strålande sol, i berg och på hav, bland två vattenfall och med endast en lina fisketråd i en guppande båt bred som min rumpa. Blivit uppvaktat från höger och vänster, fått saker från nära och kära, en dag att minnas och en väldigt fin klänning från Björn.

Pandan Sari Cafe

En av min och Björns favoriter på Bali, fiskerestaurangerna på stranden i Jimbaran. Och det kan va så att vi varit här extremt många gånger, för när vi kommer får vi alltid ett glatt "Welcome Stockholm!" och diverse handslag från personalen. Men platsen och maten är så underbart ljuvlig så det är svårt att hålla sig här ifrån. Färsk fisk eller skaldjur är det som alla menyer erbjuder. Och enligt min mening är restaurangerna längst bort på stranden de bästa. Bland vattentankar och istankar pekar man på den fisk man vill ha, som sen grillas på en rökig eld av kokosnötsskal och därefter serveras med ris och fyra olika såser, en grön sallad och färsk frukt till efterrätt. Kan bara sammanfatta kvällen med tre ord; vänner, mat, underbart!

Vänner

Nu är hela ligan här och i morgon beger vi oss av på en spännande roadtrip över nordöstra Bali. Största äventyret blir nog att bestiga vulkanen Agung Gunung som är öns högsta topp.





Elin, Erik, Christine (jag), Björn, Marie och Jeroen.

Ubud marknad

Att gå in i Ubuds marknad är som att gå in i en ny värld. Marknaden är rejäl tilltagen i storlek. Men där är trångt, allt är kompakt, det är tusen saker att titta på, folk överallt, och det prutas hej vilt. Men gillar man detta så har man kommit till rätt plats och kan göra mängder av fynd på träskulpturer, tavlor, saronger, enklare klänningar, flip-flops, skålar, smycken, kryddor, bordsunderlägg, korgar, osv. Ja denna lista kan göras väldigt lång. Under vårt besök blev Elin blixtförälskad i en stor grön tavla, som hon dessutom fick till ett riktigt bra pris och till försäljarens ord: -You are a good bargainer miss!! 

Ubud Terrace Bungalows

Det här stället, Ubud Terrace Bungalows, har jag och Björn bott på tidigare. Då vi av en slump bara gick förbi och hittade det, vilket jag är väldigt glad att vi gjorde. Det är billigt, mysigt, har trevlig personal och hotellet ligger väldigt bra till. Ungefär ett stenkast från Monkey Forest och på gångavstånd till den stora marknaden. Men som vanligt, och som så mycket annat på Bali, så ser hotellet inte speciellt ut från entrén sett. Men området är långsmalt, ligger i en vacker trädgård, med dekorationer av blommor överallt och husen har en hel del snickarglädje bakom sig. Rummen är de som drar ner betyget, de skulle behöva en upprustning. Men det låga priset och allt annat gör stället värt att bo på. Billigare pris får man även om man bokar direkt på plats, 220.000Rp per dubbelrum och natt (ca 166kr).

Monkey Forest

Nu är vi snart fullt hus på Bali. Marie och Jeroen kom hit i förrgår så i morse begav vi oss till Ubud nästan allihopa för att spendera en natt borta. Björn valde att stanna kvar i Kuta då han tycker sig ha sett Ubud tillräckligt många gånger. Men vi andra intog Balis innersta delar och började med att besöka Monkey Forest, det som troligtvis lockar de flesta turister till Ubud.

Monkey Forest i Ubud är en av tre stycken som finns på Bali och är även den minsta av dem. Belägen centralt i Ubud som en park. Men trots sin lilla storlek kryllar parken av apor och som alltid är lika "roliga" att titta på. Elin kom ungefär två meter in i skogen, sen hoppade en apa upp på ryggen på henne och slet sönder en del av hennes linne. Marie stod därefter näst på tur. Och bara för att vi behandlade aporna med respekt, vilket det står att man ska göra, så betyder det inte att dom behandlar oss med respekt.  Marie fick nämligen oväntat besök, då en liten snabb rackare hoppade upp på huvudet på henne då hon skulle ta en bild av en annan apa. Lägg gärna märke till Jeroens roade min i bakgrunden (till höger i bilden längst ned).

Balangan - upptäcktsfärd

Vågsurfing, två solstolar för 22kr och en upptäcktsfärd vi fick simma till. 
Balangan är en fin plats som jag gillar, beläget på Balis östkust. Med fin grov sand och enkla warunger utmed hela strandkanten. Vansinnigt varm var det idag så jag och Elin hyrde två solstolar under ett vitt parasoll. Björn gav sig ut i vågorna för att surfa och vi upptäckte snabbt att vi behövde mer svalka än parasollet gav. Längre bort såg vi en orörd strand, omringad av klippor och utan en enda människa. Promenaden tog sin början och efter det spenderade vi inte många minuter av vila. Högvatten som det var så blev vi tvungna att simma, det var enda sättet för att ta oss dit vi ville. Strömt och vågigt var det dessutom, samt betydligt längre än vi trott. Simtag på simtag, varvat med snabbare simtag då vi skymtade svarta fläckar under oss i vattnet. När vi närmade oss stranden... "Undrar om man bottnar nu?". Jo då, när vi ställde oss upp så hade vi vatten upp till knäna. Ha, ha! Fin sandbotten var det och man sätter ju inte ner fötterna på vad som helst. En paradisplats hade vi hittat, en helt orörd strand som vi fick helt för oss själva. Betydligt mer intressant än solstolarna som stod kvar på andra sidan vattnet.

Körkort på Bali

Bali kallar jag för "mopparnas ö" och det är inte utan anledning. Det är det absolut enklaste sättet att ta sig fram på, men om trafikreglerna kan jag enbart säga "Kör bara och gör som alla andra", för jag finner inte många regler. Det finns inte mycket i trafiken här som är logisk. Det är tydligen helt ok att köra fyra bilar i bredd på en tvåfilig väg, och det är inget konstigt med u-svängar på motorvägen.

Men för att som Svensk få köra moped här lagligt så måste man ha motorcykelkörkort. Har man det är det smidigt att ta med sig ett internationellt körkort (fixas snabbt hos Motormännen i Stockholm). Har man inte motorcykelkörkort men vill hyra och köra moped ändå, så finns två sätt för att ordna det på. Antingen göra en riktigt uppkörning här på Bali eller tex betala sig till ett körkort i en bar. Läs gärna Elins inlägg om uppkörning.

Save the turtle

Dom är vackra, detaljrika och många är även färgstarka. Men dom har det inte lätt. Jag och Elin besökte idag The Turtle Conservation and Education Center på ön Serangan, även kallad "Turtle Island", där ett projekt drivs för att hjälpa de utrotningshotade djuren. Området har många vattentankar, några stora sköldpaddor och mängder av små söta sköldpaddsungar som väntar på att få komma ut i havet. Två gånger i veckan släpper de ut de som är redo i havet utanför Serangan, två gånger i månaden på Kutastranden och ibland även i Jimbaran. Vill man hjälpa djuren så rekommenderar jag ett besök hit, där man av den trevliga personalen får information och även se sig omkring. Och självklart också lämna en donation.

Tavelkonst och picknick

Elin har anlänt till värmen det firade vi med picknick på stranden. För med Elin kom det även en stor påse med Svenska hembakade kanelbullar! Underbart ljuvlig smak då man varit borta så länge som mig och Björn. Så med munnen full av kanelbulle blev jag tyst för en lång stund och togs nog till himmelriket och tillbaks. För den smaken var guld värd. Sällskap fick vi även av Rudy, en av strandens konstnärer och som alltid är lika glad. Självklart var Elin målet för att får sälja sina saker, för Björn känner han sedan tidigare... "Him I know for a long time, we are friends we. But long time no see now. Me you always find on the beach, not him". Nja, Björn är nästan lika ofta på stranden som Rudy, skillnaden är bara att Björn ser man alltid i vattnet, bland vågorna.

Bali - en plats långt bort

Det slår en ibland hur väldigt långt bort från Sverige vi egentligen är och att vägen till Bali är extremt lång. Elin är på väg hit nu, men för oss kommer hon föst i morgon eftermiddag. Just nu äter vi frukost och hon sitter på Arlanda mitt i natten. Under tiden hon sedan sitter i en flygstol så ska vi surfa, diska, städa, tvätta (lämna och hämta), äta lunch, jag ska jobba, Björn ska förmodligen surfa igen, vi ska äta middag, kanske spela biljard, ta massage, sova en hel natt, äta frukost igen, surfa igen, äta lunch igen och sen så är Elin här.

Balines för en dag

© Company: Niko-Niko Tour, Make Up/Stylist: Keniasih, Photo: Dewa, Image editing: Christine Holm

Nu har jag testat hur det är att vara Balines för en dag. -Väldigt roligt och annorlunda! Men det är inte lätt, det är inte svalt och det är absolut inte som en dans på rosor. Hela klädseln består av tyger i olika lager och längder, inte en endaste knapp eller spänne finns för att hålla ihop allting. Smycken i överflöd och allt i blänkande guld. Meterlånga breda band hårt snört runt överkroppen så de djupa andetagen fick man spara på. Men nog satt sakerna på plats och uppe minsann. Och rejält varmt var det kan jag lova! Sen att försöka röra sig bland alla färglada lager av tyger, oj, oj, då även försöka röra sig som dom gör när dom dansar... hum... det kan se lätt ut när Balineserna själva gör det. Men herre gud så svårt det var! Förstår nu att det ligger mängder av år med träning bakom de traditionella Keek-danserna och att varje lite fingerrörelse har enormt stor mening.  


Durian - Frukternas Konung

I reglernas stad Singapore såg vi mängder av förbudsskyltar mot just frukten Durian. Varför? Kanske för att den luktar illa? Jag vet faktiskt inte, men på Bali är i alla fall frukten välkommen och säljs lite överallt. Och eftersom jag tidigare presenterat en av mina favoritfrukter, Manggis - Frukternas Drottning, så får nu motsatsen till den, Durian - Frukternas Konung, sin stund i rampljuset. Men varför är den stora frukten så förbjuden i Singapore?

Bel-Air Spa

Fick upp ögonen för ett nytt spa som jag hittade idag, Bel-Air Spa i Jimbaran. Otroligt mysigt ställe med  väldoftande oljor och blommor överallt! Lite så som ett mysigt spa ska vara, gömt i en egen oas, perfekt för att få lugn och harmoni i hela kroppen. Stället tillhör den dyrare kategorin, men på Bali finns spa i alla prisklasser. En timmes massage kan kosta allt från 30 kr upp till... ja massor.

Susu

Byracka, hundjäkel, stoppkloss, sötnos, gobit. Kärt barn har många namn sägs det och även denna envisa primadonna till hund. Hon heter Susu (uttalas soo-soo), vilket på Indonesiska betyder mjölk. Ett namn hon fått för sin vita päls. Och oftast kallar jag henne för stoppklossen, för det tycks vara hennes största funktion - att ligga totalt orörlig i mitten av vägen utanför grinden till vårt bostadsområde. Mopeder och bilar får köra runt och fotgängare kan få ett eller ett par ögonkast. Till en början såg jag henne som en tråkig hund och  totalt meningslös i sin funktion som vakthund, men ack så fel jag hade. Hon har mördat grannens katt, gillar att leka med (ta dö på) områdets råttor och hon avskyr uppenbart vissa människor som inte har på området att göra. Bra där! Plus att med tiden så har hon börjat gilla mig och Björn allt mer...

Och precis som Björn så gillar Susu små hårda kakor som förvaras uppe på kylskåpet. Men hur får Susu tag i kakorna? Jo genom att krafsa på dörren tills någon tröttnar och öppnar, eller så smiter hon in på egen hand utifall dörren står på glänt. Sen lägger hon sig framför kylskåpet och helt enkelt väntar ut oss. Byracka! Men det bästa med Susu har varit att så fort hon väl fått en kaka så springer hon ut igen med kakan mellan tänderna. Mycket praktiskt sätt att bli av med henne. Detta har fungerat jättebra i flera månader. Fram tills att jag hade gjort mig en smörgås med skinka på. Ville Susu ha hårda torra kakor efter det? Nej! Och ny protestmetod infördes. Strejk under soffan, på fel sida av ytterdörren enligt mig...

Tillbaks

Sand mellan tårna, vågor som brusar, vulkaner i horisonten och små vägar och små hus. -Vi är nu tillbaks på underbara "mopparnas ö" och ser fram emot ett stort äventyr längs Balis nordöstra sida, vilket tar sin början i slutet av oktober.

Changi Airport

Det är inte varje dag man spenderar sju timmar på en flygplats men idag blev just en sådan dag. Björn blev sjuk igår, fick feber och ont i hela kroppen. Vi fick ha kvar hotellrummet en timme längre, men efter det fanns inte mycket mer att göra än att sätta oss på flygplatsen och vänta på att få komma hem. Stackarn var så vek att jag knappt trodde vi skulle kunna ta oss med flyget. Tack och lov hamnade vi på helt rätt flygplats.

Changi Airport har fullt ut fattat hur man slår ihjäl långa tråkiga timmar av väntan.
För det första är flygplatsen enorm, den är stilren, modern, fin och har mängder med butiker. Så man fick mer känslan av att vara i ett shoppingcentrum än på en flygplats. Internetstationer fanns det uppställda i mängder och hur lätt är det inte att bara surfa bort ett par timmar. Terminal 1, den som vi satt på, hade även flertalet mysiga fik med mjuka sköna fåtöljer, massagestolar och dessutom väntrum med liggstolar istället för de där vanliga obekväma metallstolarna som finns på de flesta flygplatser (mins stengolvet i New York. Usch). Och i en sådan liggstol tillbringade Björn många timmar under en varmt filt som även den ingick. Terminal 1 hade naturligtvis också en pool samt området "Cactus Garden". En utomhus del på tredje våningen, där man kunde njuta av den varma luften på en parkbänk bland gröna växter. Mycket trevligt! Där fanns även en bar under blå parasoller, Harrys, som stolt skyltade med "Cold Beer & Warm Service". Och det med all rätta, för det var ordentligt kallt inne på själva flygplatsen. Så passa att kameran helt immade igen då vi satte oss ute i Cactus Garden.

Little India

Little India kändes "Little Sådär", tyvärr. Valet av restaurang vart väl inte det bästa och här hade vi verkligen sett fram emot att få väldigt god mat, vilket vi inte alls fick. Och när vi väl skulle ta en taxi bort från området fick vi ingen bil som ville köra oss. Alla chaufförerna sa att de var fullbokade men likt förbannat så plockade de upp flera indier gång på gång. En ung vit turist som stod bredvid oss på samma taxi-väntplats blev rådd att gå till ett annat taxistopp. Det hade vi också gjort om det inte var för att Björn mådde dålig och inte kunde ta sig någon annanstans och tillslut så fick vi tack och lov en bil som ville köra oss.

Marina Bay Sands Hotel

Det här var ett helt otroligt ställe! -Som att kliva rakt in i framtiden!
Mins ni den där underliga byggnaden jag nämnde här om dagen, "jättebåten" som landat på tre  skyskrapor. Vi besökte det hotellet idag, Marina Bay Sands Hotel, ett femstjärnigt lyxhotell som precis har "landat" i hjärtat av Singapore. Och här måste man kolla deras hemsida för att förstå vad jag pratar om.

Tyvärr har vi inte flyttat in på hotellet, även om det var lockande så sa plånboken något annat. Men vi besökte stället för att se hur det var. Och för ca 100kr/person får man en oförglömlig tur upp till 57 våning, "jättebåten" som jag kallar det. Skywalken var enorm och för att inte tala om poolen, den största av dom. Galet, helt galet  vackert! Och vilken fantastisk utsikt, här kan man snacka om första parkett över hela Singapore. Och restaurangen och baren och hjälp jag finner inte ord. Vilket imponerande ställe! Hotellet består av tre gigantiska skyskrapor, en fantastisk skywalk, har 13 restauranger, 2331 rum och 230 sviter. Wow! Las Vegas börjar faktisk blekna i förhållande till detta.




Boat Quay

Vilken imponerande storstad vi hamnat i. Här är rent, ordentligt och stort, både på höjden och bredden. Området "Boat Quay" fann vi som ett väldigt mysigt promenadstråk, beläget vi Singapore River och med restauranger och barer tätt på rad precis vid vattnet. Fisk och skaldjur var uppenbara favoriter på de flestas matbord men utbjudet av mat varierade stort. Vid ett bord för två och under fina röda lyktor delade vi på en gryta "Chili Hot Pot with Biff" och njöt av den annorlunda utsikten. En enorm skillnad mot vad vi är vana vid från Bali, där husen sällan är högre än trädtopparna. Och vad är tex den där "jättebåten" son strandat uppe på tre skyskrapor (nere till vänster i bild)? En modern Noaks Ark kan tänkas? 

Chinatown

Vi bor på gångavstånd från Chinatown så där har vi spenderat flera timmar idag. Promenerat gata upp och gata ner, tittat på alla möjliga saker och känt på den speciella atmosfären. Njutit av dofter från kryddor, örter, blommor och andra väldoftande härligheter som spreds bland de små stånden. Tyvärr kunde dock ena sekundens underbara dofter snabbt övergå till vindpustar med lukter som fick det att vända sig i maggropen. Men då vara det bara att hålla andan och skynda på stegen framåt tills de "goda" dofterna kom tillbaks. När våra fötter började få nog av allt promenerande bestämde vi oss för att ta en hederlig vanlig fika. Men det var lättare sagt än gjort och utbudet kändes sådär... grisfötter, ankfötter, rostade småkryp och jag kan inte ens gissa mig till vad allting var som bjöds på. Och pga våra trötta fötter hamnade vi suckande på Mc Donald´s. Men där upptäckte vi något nytt, att de säljer något som heter Cinnamon Melts. Vilket var den godaste "kanelbullen" jag ätit under de senaste sex månaderna. Vilken grej! Och det behöver man ta sig till Singapore för att få. :)

Hotel Re

Här kan man snacka om extremt mycket rosa i ett och samma rum! Och det är faktiskt inte jag som valt  färgen, även om det vore väldigt mig. Hotel Re har färgteman för alla sina rum. Så vi kunde lika gärna ha fått ett rum helt i grönt, svart eller orange. Jag vet inte exakt hur många färger som finns men det är några av dom och enligt mig fick vi den bästa färgen. -Sjukt coolt rum!