Dagens bild - utsikt

Ijen Resort and Villas - Java - Indonesien

Nejlikor

Dessa människor imponerar på mig med det jobb de gör. Jag kan säga att jag hade inte en chans att göra det förberedande de gjorde med nejlikorna, för jag var inte ens i närheten av deras hastighet och fingerfärdighet. Vilket gav dom ett ganska gott skratt. Den lilla byn doftade underbart av torkade nejlikor och låg hel idyllisk omringad av plantaget och med Bali i horisonten.
Arrangör: The Experience

Kaliklatak Plantation

Vilket otroligt ställe, Kali Klatak plantage! Vi fick lunch i en liten stuga, där det bjöds på äkta Indonesisk mat. Sen bar det iväg genom det gigantiska plantaget där vi såg gummiträd och fick veta att de skär bort en millimeter om dagen för att utvinna gummit. Och så håller det på i sju år innan det blir dags att börjar om igen från toppen. Björn fick en ny upptäckt, att kanel kommer från barken på ett visst träd. Och biten som de tog loss åt oss både smakade och luktade himmelskt gott. Sen passerade vi mängder av kaffeplantor för att slutligen komma fram till den lilla byn där de arbetade med nejlikor.


Arrangör: The Experience

Gummitillverkning

Ett besök på ett fint gummiplantage på östra Java gav en inblick i tillverkningen. Och jag måste ovilligt erkänna att min kunskap inom ämnet var detsamma som noll, vilket kanske gjorde besöket väldigt intressant. Fick mitt namn inskrivet i den dallriga vita massan som låg i stora fat. Fick veta att gummit röks i flera dagar i 60 graders värme, vilket gav en doft nästan identisk med svenska rökerier som röker fisk. För att sen se om kvalitén var bra eller dålig granskades gummit mot ljus och färgen avslöjade bra eller dåligt. När allt sen skeppades paketerades gummiarken till ca 70cm höga vita kuber, som blev till en totalt vikt på 113kg/kub.


Arrangör: The Experience

Java here we come

Bali har vi sett segla iväg i horisonten och mopeden har blivit utbytt igen! Denna gång mot både bil, chaufför och guide från The Experience som ska ta oss på en två dagars upplevelse på grannön Java. Äventyret tog sin start redan på färjan över, där vi som enda vita blev något form av "jippo" för alla övriga medpassagerare. Vi skulle vara med på bild! På den ena bilden efter den andra, med familjer, någons barn, någons syster, någons farmor osv. Så där på taket av båten i gassande sol stod vi som "dagens händelse" och log in i den ena kameran efter den andra. Pratade med den ena efter den andra. Och en söt ung tjej hette förresten Fitta! Ett namn som det var svårt att inte le lite extra åt då hon presenterade sig. Hur som helst så fick allt detta den 45 min långa resan över att gå väldigt fort.

Dagens bild - mycket på huvudet


Poliser

På Bali finns det två typer av poliser, korrupta poliser och vanliga poliser. Och där tyvärr de hederliga är väldigt få i antalet. Vi har blivit stoppade ganska många gånger i poliskontroller och flest gånger av korrupta poliser som endast är ute efter pengar. Så jävla irriterande är det! Men vi har lärt oss hur man enklast göra sig fri från att betala de höga mutor dom försöker sno åt sig.

Först visar man de papper de vill se; registreringsbevis samt internationellt körkort. Vet man vart man har det så klara man sig oftast och det räcker så. (Men de flesta turister vet inte vart registreringsbeviset till mopeden sitter och åker då dit på att betala mutor). Har man otur så råkar man ut för en konstapeln som trots alla korrekta papper inte nöjer sig, utan hittar på något att bötfälla en för. Som i stackars Elins fall, att hon blinkade för länge. För att ta sig ur en sådan situation säger man att man accepterar boten, ber om det skriftligt samt om konstapelns namn och uppgifter. Då brukar de ge sig. Men om det mot alla förmodan inte fungerar det heller (vilket det gör). Då ta man glatt fram kameran och säg att man vill ha en bild av sig själv och polisen. -Det gillar dom absolut inte! Det testade jag idag när vi blev stoppade! Konstapeln satte sig på moppen och for därifrån illa kvickt. Och förresten, jag tog ingen bild... -jag "råkade" bara komma åt avtryckaren i farten då han gav tillbaks Björn sitt körkort.

Under ytan

Blå himmel

Padang Padang

Fina Padang Padang stranden ute på Bukithalvön.

Utan el och vatten

Oj, vi har inget vatten. Det måste vara avstängt. Hum... vi har ingen el heller... men det kommer snart tillbaks. Fem timmar senare, ingen el och ingen vatten. Åtta timmar senare... hum.. nix, ingen el och ingen vatten. Jobbigt kanske? Man har med tiden här acceptera vissa saker, som att ibland har man inget vatten, ibland har man ingen el, och ofta har man inget internet. Så är det bara. Och det accepterar man enkelt rätt upp och ner, det är ju ganska vanligt här. Men idag slogs nog rekordet. En hel dag utan både el och vatten! Hjälp! Vad gör man? All elektronik dör, de behöver laddas. Maten i frysen och kylen är snabbt ett minne blott. Att få bort saltvattnen och svett från kroppen... nja... det blir svårt. Att äta på restaurang blir lika med livsfarligt (allt låg nere i stora del av Kuta idag) då de förmodligen inte heller kan hålla maten kall. Men man härdar ut och gläds nå helt vansinnigt åt då man får nå så enkelt som att duscha och starta takfläktarna igen.

Hårklippning = Barn

Björn har klippt sig och får kommentarer som "Have you got a baby?". Han klippte sig för att slippa få hår i ögonen när han surfar. Men för Balineserna betyder ofta en hårklippning att mannen i fråga precis fått barn. Vet inte om det är tradition eller religion, men av någon anledning så klipper sig inte männen under de nio månader som kvinnan är gravid. Så nu går Björn omkring och svarar "No, I have not got a baby".

Regnperiod?

"Titta, det går svallvågor in i butikerna", sa Elin en dag innan hon åkte hem från Bali. Ja kanske är regnperioden på väg, eller så kom det plötsligt bara en ordentlig skur helt enkelt. Bilden är i vilket fall från huvudgatan i Kuta, Legian Street, och jag har aldrig sett den såhär. Det gick faktiskt små vågor av vatten in i butikerna, upp över trösklarna. 

Livsnjutare


Jag känner nog ingen som gillar massage så mycket som just Erik. På det stora hela tror jag han har tagit nästan en massage om dagen under sin semester här. Men varför inte? Prismässigt motsvarar nog en svensk massage ungefär 30 massager på Bali och ibland innefattar en timmes massage tre stycken som masserar samtidigt...

White Water Rafting

En skön och harmonisk "söndagstur" guppande på en lugn å. Så sammanfattar jag den 12 kilometer långa forspaddlingen vi gjorde på Telagawaja River. Vi var samtliga inställda på en riktigt ordentlig forspaddling. Klass 4 skulle det vara och vi antog att de skulle bli kul, omtumlande och slitsamt. Vi var även förvarnade av Piia och Juho, som redan testat äventyret och beskrev det som "It´s fun, if you don´t die". Tyvärr så var det inte alls så häftigt eller jobbig eller slitsamt som vi hade föreställt oss. För det mesta guppade man lugnt och harmoniskt sakta fram. Men det gav ju å andra sidan tid till att beundra de enormt fina miljöerna som vi faktiskt passerade. Med höga klippväggar på båda sidor totalt täckta av grönska. Samt risfällt och vattenfall om vartannat. Sen kom ju stupet på slutet... hi, hi... roligt!

Kolla gärna dessa två filmklipp nedanför. 1) Då killarna fastnar, och lämpligt nog mitt under ett vattenfall. 2) Då killarna åker ut för stupet och Björn förflyttas (ofrivilligt) från främre delen av flotten till att landa på Erik som sitter bakom...



Karta - Roadtrip norra Bali

Nu har Marie och Jeroen lämnat Bali. Och mycket roligt har vi gjort trots att tiden gått alldeles för fort. En roadtrip längs norra ön blev en del av resan och en karta med mer information för andra besökare finns att se som pdf.

Guide - Gunung Agung

Kan inte annat än rekommendera vår underbara guide vidare till andra. Gung Bawa är en mycket erfaren guide. Uppväxt i den lilla byn Selat (uttalas Slatt), där han idag även driver sitt företag Gung Bawa Trekking. Han har bestiget Gunung Agung över 600 gånger och har väldigt bra kännedom om berget, samt kan allt annat man behöver veta inför en bestigning. Lämpligt inför klättringen av Gunung Agung är att övernatta i Selat, med tanke på att man börjar vandringen mitt i natten. Och via Gung Bawa som guide ingår även övernattning i den lilla byn (på det enda hotellet som finns).

Kontakt Gung Bawa:
+62 (0) 8123 87 81 68
www.gungbawatrekking.com
info@gungbawatrekking.com

Bestigning av Gunung Agung

En dag kommer man blicka tillbaks och säga "Minns ni när vi var unga, äventyrliga och nästan helt utan gränser. När vi besteg Balis högsta berg, fick vår livs kick och kämpade tills varje muskel ömmade av smärta. Tvingades enas i avgörandet om att avbryta eller gå vidare, knöt band starka av vänskap och tog oss till toppen på ren vilja efter att alla muskler tagit slut".  
Den 2 november 2010 besteg vi Gunung Agung, Balis högsta vulkan, på 3031 m.ö.h.

Klockan ringde 01:00, jag tejpade min fötter och snörde skorna hårdare än någonsin. Hade någon sagt till mig för några år sedan (innan jag opererade min rygg) att jag skulle bestiga ett berg mycket högre än Kebnekaise, så hade jag INTE trott på det. Men ibland får jag idéer, och därmed en vilja och envishet som uppenbart tar mig extremt långt.


Sikten var endast ett par meter fram på stock och sten, det som pannlamporna lyste upp närmast fötterna. På sidorna gapade ett oändligt mörker och svaga läten av löv och buskar prasslade i det okända. Uppåt, uppåt, uppåt tog vi oss. Vid 1600 meters höjd lades de första spyorna av en i gruppen. Lätt regn började fall och dropparna vidtog i storlek. Ponchos blev ett måste och med den kom blöta byxor, blöta fötter och en känsla av att inte kunna urskilja svett från vatten. Vad som rann längs kroppen fick helt enkelt rinna. Sikten försämrades men uppåt var den enda tanken. Vid första ordentliga stoppet, efter första etappen avklarad, såg vädret extremt dåligt ut. Samtliga slog av sina pannlampor och blickade upp i tunga moln upplysta av blixtrar som slog i fjärran. Valet stod framför oss. Avbryta allt och vända åter, eller kämpa vidare? Guiden, Gung Bawa, pratade med oss dagen innan om hur viktigt det är med just sammanhållning då man ger sig in utmaning som denna. Då tyckte jag "självklart har vi sammanhållning". Men väder, vind och diverse förutsättningar kan ändra och påverka en hel del. Två ville avbryta och fem ville kämpa vidare. Vi valde att avvakta några minuter. Och efter fem minuters väntan tror jag att alla gudar måste ha hört min absolut innersta önska. En totalt stjärnklar himmel öppnade sig ovanför oss. Alla moln försvann, regnet upphörde och vinden blev till stiltje. Vi skulle till toppen, vi skulle bestiga berget!



Först rörde sig benens musklerna för att de var utvilade, de var på gång och taggade inför ett stort äventyr. Det övergick till ren styrka, därefter trötthet, till reservkrafter och till ren jävla vilja. Handflator tejpades, slet kroppen uppåt, varje muskel skrek av smärta, luften blev tunnare, lungorna kämpade, hjärtat slog, svetten rann. Allt kämpade, enat för att komma uppåt. 12% lutning och konstant vandring i flertalet timmar. Herre gud vilken känsla. Men när solen första strålar glänste längs bergsryggen, de sista kämpande stegen togs till toppen och man stod där uppe... -det är helt oförglömligt. Ett magiskt vackert väder och med hela Bali framför sina fötter. Här tar orden slut och jag kan inte beskriva. Jag har aldrig gjort en större fysiskt ansträngning i hela mitt liv, heller aldrig sett något så vackert, samtidigt som jag i samma stund även överträffat mig själv och förmodligen krossat alla mina gränser för vad jag trott var möjligt. Blir man troende så är det i stunder som denna. Att sen bli serverad frukost på toppen, för några minuter se oss alla försvinna in i moln som sekunden efter passerade vidare, eller att se guiden Gung Bawa tända rökelser och tillbedja berget precis vid kanten av vulkanens krater... WOW! Vad mer kan man säga än MAGISKT och OBESKRIVLIGT.

På toppen: Elin Andersson, Jeroen Melief, Marie Orre, Christine Holm, Björn Ericson. Med oss var även trevliga Piia och Juho Peltoniemi från Finland, nygifta och på bröllopsresa. Erik Sohlen kunde tyvärr inte göra klättringen då magen sa ifrån (finns ju en del olika magbakterier här som lätt ställer till det)  så han var klok och stannade på hotellet och sov istället. Men den Svenska flaggan från Eriks pappa tackar vi hjärtligt för och den tog vi med oss upp, så en liten del av Sohlen kan man väl säga tog sig till toppen.
MISSA INTE BILDGALLERIET FRÅN GUNUNG AGUNG