Efter att vi promenerat tvärs över en stor kohage eller vad det nu var, fritt öppet landskap med betande kor i i alla fall, så kom vi fram till Devils Tear. En enormt mäktigt klippformation där havet mer eller mindre löper amok. Coolt var det! Och absolut inget man ville ramla ner i. Tjejen på de två sista bilderna fick sig även en rejäl dusch. Hi, hi!
Till resebloggen som skildrar längre aktiva resor till varmare breddgrader. Allt från stort till smått, från höga vulkaner till fantastiska stränder. Men med i bagaget finns i stort sett alltid två surfbrädor och en ständig jakt efter de perfekta vågorna.
Det finns två platser i världen som jag och min man brinner lite extra för; Bali och Costa Rica. Vi har bott 1 år på Bali i Indonesien och återvänt flera gånger. Flera månader har vi också semestrat i Costa Rica som vi aldrig får nog utav. Där köpte vi mark för några år sedan och planerar att en dag bygga ett hus till oss, samt några bungalows för uthyrning.
I år reste vi till Bali och Hawaii. Men pga coronapandemin avbröt vi semestern nästan 1,5 månad tidigare än planerat. Och pga det befinner sig nu bloggen i nå form av "återhämtningsläge".
// Christine
4 kommentarer :
Åh wow! Vad läckert! Det här blogginlägget gick rakt in i min "resenerv"!
Var det lite skadeglädje som vi kunde hitta där?
Kram, Anette
Oj, vad häftigt det såg ut! Vilken härlig upplevelse!
Japp, en hel del skadeglädje var det här. Hade tyckt det var lika roligt om inte ännu roligare om det varit Björn som stod där. ;)
Skicka en kommentar