Efter att vi promenerat tvärs över en stor kohage eller vad det nu var, fritt öppet landskap med betande kor i i alla fall, så kom vi fram till Devils Tear. En enormt mäktigt klippformation där havet mer eller mindre löper amok. Coolt var det! Och absolut inget man ville ramla ner i. Tjejen på de två sista bilderna fick sig även en rejäl dusch. Hi, hi!
4 kommentarer :
Åh wow! Vad läckert! Det här blogginlägget gick rakt in i min "resenerv"!
Var det lite skadeglädje som vi kunde hitta där?
Kram, Anette
Oj, vad häftigt det såg ut! Vilken härlig upplevelse!
Japp, en hel del skadeglädje var det här. Hade tyckt det var lika roligt om inte ännu roligare om det varit Björn som stod där. ;)
Skicka en kommentar