Da Mon Key - Restaurant

Det är inte utan att man känna sig som en apa i bur när man äter på DA MON KEY. Men maten är fantastisk och servicen lika så. Stället som vi till en början gick förbi kväll efter kväll bara pga att det inte såg så ibjudande ut... sitta och äta bakom galler? Skulle maten verkligen vara god? Jo då, efter att vi en kväll var otroligt sugna på mexikansk mat tog vi mod till oss och gick in.... Det ångrar vi definitivt inte, för nu är stället den stora favorten bland Santa Teresas restauranger.





Favoriten på menyn är helt klart deras Taquitos som de toppat med allt möjligt gott "guckmuck" man kan tänka sig. Kan vara så att vi äter en varsin till lunch varannan dag och att både Björn och Johan nämner ordet "TAQUITOS" och "SÅ JÄVLA GOTT" ett par gånger varje dag.



Strandshopping

Gick på en kort SHOPPINGRUNDA ner till stranden idag. För vid PLAYA CARMEN står varje eftermiddag en handfull antal försäljare med sina små välfyllda bord och säljer handgjorda armband, örhängen, smycken, och saronger. Och jag kom inte hem tomhänt, nej jag hittade en vristlänk som jag inte kunde motstå.





Olympus 8010 = värdelös kamera

Har aldrig i hela mitt liv haft en så VÄRDELÖS KAMERA som OLYMPUS µ TOUGH 8010. Dålig hållbarhet och usel bildkvalité. De som är intresserad av att ta bra bilder kommer ingen vart med den här kameran.

Den ger intrycket av att vara byggd som en stridsvagn, med ett yttre som ska klara de tuffaste miljöer. Enligt Olympus vattentät till 10m, stöttålig till 2m, trycktålig till 100kg och frystålig till -10°C. Men det spelar ingen roll hur tufft och robust skalet ser ut då insidan är skit. Och sen när det tuffa skalet i verkligheten inte är särskilt hållbart, eroderar och inte håller tätt, så blir kameran totalt värdelös i mina ögon. Jag har haft föregångaren och den var otippat nog snabbare än 8010:n. Men även den tog in vatten tillslut och gick i graven. Jag tog då kontakt med Olympus men fick bara rådet att köpa ett nytt batteri. Som om det skulle vara lösningen?! Man behövde inte vara kameratekniker för att veta utgången. Inte en enda bild togs mer igen och kameran intog sin sista vila på återvinningen.

Dumt nog trodde jag att uppföljare skulle vara bättre. Jag lockades fortfarande av vad kameran skulle klara och köpte µ Tough 8010 i juni 2010. Vilket jag bittert ångrade redan efter ett par dagars användning och än mer nu idag. För segare kamera fick man leta efter, den var irriterande långsam på i princip alla punkter, att starta, stänga av, autofukus, menyhantering, och ögonblicksbilder var bara att glömma. Bildkvalitén var inget att stoltsera med det heller, oduglig på land men något bättre under ytan. Dock fortfarande med ett resultat av för gryniga och oskarpa bilder. Och precis som föregångaren började även denna krångla, men redan efter 2 månader, efter (enligt mig) sparsam användning. Den har aldrig utsatt för tryck, kyla eller blivit tappad, och hade efter två månader varit i vatten max 10 gånger. Sen dess har den levt, dött och återuppstått om vartannat. (Och eftersom vi då bodde på Bali hade vi ingen möjlighet att reklamera kameran som var köpt i Sverige). Vi var extremt noga med att doppa den i vanligt vatten efter varje gång den använts i saltvatten, men det var uppenbart inte till någon hjälp. Både på utsidan av skalet (framförallt i skarvar) har det uppstått "eroderingsbubblor" och även på insidan av luckan, alltså den sidan av kameran som aldrig borde ha kunnat komma i kontakt med vatten. Kameran har legat oanvänd i ett år och nu när den följde med oss för att snorkla vid ön Tortuga här om dagen så gick den käpprätt ner graven. Vi kunde hälla vatten ur den och inga bilder på den gick att rädd. Ska Olympus "hittills tuffaste kamera" inte ha en längre livslängd än två tre månader? Aldrig mer Olympus för min del känner jag, inte efter flera misslyckanden och bortkastade tusenlappar och dålig support.

På luckan (till batteri och minneskort osv) ser man tydligt hur metallen eroderat. Konstigt att den inte håller tätt? 

Offroad?

Man vet aldrig hur vägarna ser ut här, eller exakt vad man möter på vägarna. Många djur tycks gilla sidan utanför staketet/hagen/inhägnaden betydligt bättre än den andra instängda sidan.
Och på väg hem från Tortuga (vägen mellan Montezuma och Mal Pais) bjöd på en utmaning...
...en någorlunda torrlagd flod behövde passeras. Johan fick stega ut vattenpölen och kontrollera djupet och jag funderade mest över vart gränsen går för offroad? I försäkringspapperna på hyrbilen står det att vi inte får köra offroad. Hum....
Mal Pais och Santa Teresa är väldigt dammigt, det finns inga asfalterade vägar och klimatet är otroligt torrt, vilket gjort att vår bil är allt annat än ren...

Tvättas? Nja, det kom en kraftig regnskur inatt så nu är problemet löst. ;)

Tortuga Island

Hela lördagen ägnade vi åt en dagstur till ÖN TORTUGA som ligger på insidan av Nicoya-halvön. 50 minuters båttur dit, snorkling, BBQ på stranden och sen strandhäng av det lata slaget. En härlig dag helt enkelt. Tyvärr var snorklingen väldigt dålig, med knappt några levande koraller alls. Men vi såg en cool fisk, en Igelkottfisk! Och andra fiskar av många slag fanns det faktiskt ganska gott om och när jag stack upp huvudet över ytan för någon sekund var det en jävel (ursäkta språket) som bet mig i benet! Inget gigantiskt bett men tillräckligt stort (1cm i diametern) för att det började blöda och man såg ordentligt vart den satt alla sina gaddar. Men ingen större skada skedd och jag får väl hoppas att jag smakade gott. ;)











Johan har haft lite otur med fotot sen han kom hit. Första kvällen på rodeon, då hade han slut på två batterier. Sen någon dag senare skulle han fota solnedgången, då var minneskortet fullt och solen hann gå ner innan han bytt. Och sen har alla djur hopplöst hunnit försvinna innan han fångat dom på bild, enda fram tills dag då papegojan Lori snällt poserade.












När någon säger Tortuga så tänker jag automatiskt på filmen Pirates of the Caribbean. Men på den den här ön hittade vi ingen kvarglömd skatt och vi såg heller inga pirater, förutom de som fanns att köpa i den lilla souvenirbutiken. Den här Tortugaön var faktiskt exakt så som jag hade väntat mig, en vacker "nöjesö" för vuxna. Det ingick BBQ i vår tur och till det fri tillgång till vatten, iste, juice, läsk och öl. Ja ni läste rätt, hur många öl man ville. Sen fanns det all möjligt vattenlek man kunde sysselsätta sig med mot extra betalning, tex bananbåt, kajak, jetski, mer snorkling, hästridning osv.


Undervattensbildena i detta inlägg är Johan Sjögrens, för vår vattentäta kamera dog.

Artemis Café

Redan vid 08:30 är det så hett att man drar sig undan solens strålar. I morse slog vi oss ned vid ett bord i skuggan på ARTEMIS CAFÉ och blev väldigt glada över musiken de spelade. Lång ifrån den stil vi i vanliga fall lyssnar på, men det va medtagande, glatt och fick oss att höja humöret ytterligare ett snäpp på glädjestegen. Låten var "Umbrella" (lyssna här) och framfördes av det tyska bandet The Baseballs. Kan inte säga annat än bra start på en solig semesterdag!


Dagens frukost; "GRANOLA, FRUKTSALLAD & YOGHURT". Inte riktigt så som jag lägger upp en skål med yoghurt hemma, här är det majoritet frukt och sen en gnutta yoghurt och musli till det. Men himmel så god frukten är här, skulle kunna äta hur mycket ananas och mango som helst! Och jag fick i mig mer än bara frukten på fatet, beställde även en smoothie (storlek XL) av jordgubb, banan och ananas. Mmmmm!


Santa Teresa - Costa Rica

Ostiga poppisar


De kanske ser giftiga ut men de är riktigt goda OSTPOPCORN! Så nu är regeln en påse per person. Hi, hi! Här får man äta en hel påse själv för den är så himla liten, påsen är på 19g och kostar 100 ₡ (= 1.29Kr). Så det är vad vi har att mumsa på varje kväll när vi tittar på tv-serien Walking Dead. Spännande och välgjord serie förresten.