Cunard & WonderCruises - pressvisning

I onsdags var jag på PRESSVISNING där WonderCruises visade upp rederiet Cunards kryssningsfartyg QUEEN VICTORIA. Och jag tänkte precis säga att jag aldrig åkt på en kryssning, men det vore att ljuga lite. För 1987 var jag med mamma och pappa på en väldigt tjusig kryssning runt Barbados, Santa Lucia, Palm Tree Island och upp för Orinocofloden. Men då var jag 6 år gammal och tyvärr så mins jag inte så mycket från den resan, mer än att tomten kom i motorbåt, att besättningen gav mig äpple då jag var sjösjuk, och att de vid någon middag hade gjort otroligt fina isskulpturer vilket jag tyckte var väldigt fascinerande eftersom vi var i ett så varmt klimat. Jag hittade faktiskt en gammal bild från dess som jag tänkte bjuda på, från då vi var på kaptensmiddag. Så den där lilla tjejen i rosa "prinsessklänning" det är jag.
Men nog om det. För när jag nu fick en pressinbjudan med rubriken "Vad händer när Sveriges snabbast växande semesterform kombineras med den magiska känslan av en svunnen tid?", så blev jag nyfiken på hur det vore att kryssa idag.

Queen Victoria är ett fartyg som inspirerats av det estetiskt vackraste decenniet på 1900-talet. Och det var verkligen som att kliva in i en Art Deco-värld som hämtad från 1930-talet, i alla fall så fort man tagit sig förbi passkontrollen och metalldetektorn. Då var det både pampigt, guldigt, stort, elegant och flådigt på samma gång. Rejäla trappor sträckte sig fram bland väggar pyntade med gamla svartvita foton av kända personer som rest med rederiet. Den artiga servicepersonalen med vita handskar stod redo att servera afternoon tea och i den stora och eleganta balsalen vajade enorma kristallkronor. Vid fartygets shoppinghjärta reste sig en vacker klocka skapad av klockmakarna som tillverkade ”Big Ben”, följt av en enorm biograf, bibliotek, pub och caféer, samt soldäck, spa, gym, två pooler på taket osv.











Maten vi serverades till lunch, trerätters i restaurang Verandah, var mer än utsökt. Och jag önskar nästan att man kunde få gå ombord bara för att äta då Queen Victoria stannar till här i Stockholm, för det var så otroligt gott. Jag lämnade pressvisningen och var imponerad av det mesta faktiskt. Hela känslan av en svunnen tid var bländande fin. Att fartyget manövreras av en kvinnlig kapten tycker jag är riktigt coolt, och den goda maten lär jag prata om länge, precis som servicen och den fina stilen hos personalen. Fick även veta att fartygets kuddmeny bestod av 9 olika kuddtyper, vilket med råge slår den senaste kuddmenyn jag var så lycklig över att jag hittade. Vi fick tyvärr inte se hur hytterna såg ut vilket var synd, för det har jag tyckt vore lika intressant som resten. Men ett litet frö av intresse för kryssning har absolut såtts, dock är jag ändå inte är helt såld. Vilket bara har med mig som person att göra. Rädd för att bli uttråkad och rastlös, trots att alla där utlovade det motsatta. Och sen är det även så att då jag väl har semester vill jag inte vara tvungen att klä upp mig i glamorösa klänningar och tjusiga smycken varje dag, för då skulle jag inte känna mig ledig. Något som är typiskt svenskt kanske? Men det är så jag är, "en bagy tjej" som helst semestrar osminkad och i enkla klänningar. Men om man bortser från de detaljerna så vore det ändå spännande att testa 1 veckas kryssning, jag kanske inte alls blir uttråkad. Och låter man sig drömma lite så har faktiskt Cunarde en kryssningsrutt som både jag och Björn blev väldigt lockade av; World Voyage - 118 nights.




Värdar för dagen var WonderCruises VD David Malmberg och rederiets representant Bob Dixon.
Frihamnen - Stockholm - Sverige

3 kommentarer :

Anonym sa...

Vilken fantastisk båt och erbjudandet Word voyage det kan man kalla för en resa det. Att kryssa är fantastisk tycker jag, trots att jag var sjösjuk nästan varje kväll, jag skulle kryssa igen om kassan tillät.

Siv

Anonym sa...

Oj vilken båt!
Den skulle jag vilja åka med. :)

Emma

Anonym sa...

Vilken båt du besök. Enorm!
Hade varit kul att titta in i den "billigaste" hytten, den man kanske har råd med någon gång i livet.

Erik