Souvenir

Denna lilla filur, ca 7 cm hög, är faktiskt den ENDA SOUVENIR som kommer följa med oss hem från Nicaragua. Utbudet på saker att köpa har inte varit gigantiskt eller i vår smak och över lag är vi dessutom urusla på att köpa souvenirer. Men just den här lilla statyn som är gjord i vulkansten (eller vad det nu heter), och som vi hittade i ett av stånden vid El Oyo de Agua, kunde vi inte motstå. Ingenting väger den dessutom, så det är ju praktiskt.

Jag bakom ratten och besättningen tappar hakan...

Det var rätt kul faktiskt då vi skulle åka från Ometepe. Vi hade fixat den där jäkla båtbiljetten innan, den var bokad och betald vid deras kontor. Men när vi väl stod parkerade för att köra ombord så fattades ett papper i alla fall. Och eftersom bilen var fullpackad med allt vi hade satt jag kvar och Björn gick till kontoret. Men så fort han försvunnit runt hörnet börjar de vinka åt mig, "bordo del ferry", kontrollanten ville att bilen skulle ombord. Och det trots att vi inte hade biljetten klar. Men ja, ja. Jag hoppade över mittkonsollen (vem orkar gå runt bilen när man inte behöver), tar plats på förarsidan, startar och kör ombord utan minsta tveksamhet. Och det till hela båtens besättning som tittar och står med hakorna till knäna! De hade garanterat inte väntat sig att jag, en kvinna, skulle köra ombord bilen. Och när rampen upp inte ens var minsta problem eller i närheten till att ge motorstopp så var allt ännu roligare. Sen hade jag hjälp av typ 10 pers som glatt pekade och dirigera om hur bilen skulle stå. Hi, hi! "No problema" eller vad säger man. Sen stod jag där, själv med bilen på båten och ingen annan av de andra bilarna och lastbilarna fick åka ombord förrän bra mycket senare. Så tji fick dem för att försöka jävlas med helt fel tjej! Jag kan faktiskt köra bil jag också. Och sen när Björn väl kom tillbaks så såg han rätt förvånad ut han också, över att både bilen och jag inte var där han lämnat oss. Hi, hi!

PS. Har inte sett en enda kvinna köra bil i Nicaragua.

Hej då Ometepe


Isla de Ometepe - Nicaragua

The Landing Hotel

Under dagarna på Ometepe har vi bott på THE LANDING HOTEL som ligger i den lilla staden Moyogalapa. Det är en av två ställen dit färjorna går och The Landing Hotel är det absolut första hotellet på vänster sida. Det är omöjligt att missa. Och deras skylt vid entrén "WE JUST LOOK EXPENSIVE" fick då mig att dra på smilebanden. Hotellet är enkelt, väldigt enkelt. Ett hostel för backpackers snarare än hotell. Men rent, fungerande, trevlig personal och man kan nog inte begära så mycket mer när priset 130kr per natt. Frukost ingick inte men de har en restaurang så det kan man köpa till extra för en liten slant. På hotellets andra våning finns även ett soft plan med hängmattor och från tredje våningen ser man ut över vulkanen.



Moyogalapa - Isla de Ometepe - Nicaragua

En flygplats, här? Såhär?

Första gången vi passerade stirrade vi åt alla håll och undrade vad är det här? En beväpnad vakt stod vid infarten, vägen blev plötsligt enormt bred men med gula avspärrningsband på sidorna. Jo det här är FLYGPLATSENÖN OMETEPE! Som korsar den vanliga vägen! Så lösningen är tydligen att när plan landar stoppar vakterna trafiken och går ut på landningsbanan och samlar in avspärrningen. Undrar om det här är en långsiktig lösning? Hur som helst, kul att vi fått köra bil på en landningsbana. Hade jag ju aldrig trott.

Isla de Ometepe - Nicaragua

Charco Verde naturreservat

Tänk att så mycket kan rymmas på så relativt liten yta. Naturreservatet CHARCO VERDE är ett skyddat område vid foten mellan de två vulkanerna och som innefattar både skog, strand och en lagun. Vi gick den näst längsta sträckan idag som var en skön promenad bland mängder av apor. En var även galet nära att kissa och bajsa på oss från den gren han satt på, så jag tror nästan att han gjort det till en grej "prick turister".

Öborna har många legender om själva lagunen och dess omgivningar. Den mest populära berättelsen handlar om den demoniska gestalten Chico Largo som bor längst ner i den gröna dammen. Inte alla har möjlighet att se Chico Largo då han strövar omkring de ensliga vägarna kring lagunen, men de som kan lockas till att göra en ond pakt.
Det sägs också att på botten av lagunen finns en by som heter "El Encanto", som befolkas av människor som stal frukt och jagade vid Charco Verde. Som straff förvandlades de till kor, grisar, krokodiler och sköldpaddor. Och lantbrukare i området hävdar att de funnit kalvar och kor som haft guldtänder precis som människor.







Charco Verde Natural Reserve - Isla de Ometepe - Nicaragua

Kanske världens vackraste träd

Isla de Ometepe - Nicaragua

Vägarna på Ometepe - som att köra i en hage

Ön Ometepe är verkligen underbar och känns som en helt egen oas i jämförelse med fastlandet. Tempot är ett annat, lugnet ett annat och här är väldigt enkelt och primitivt. Antalet bilar är mycket få och turisterna bär majoritet ryggsäck och inte resväska. De flesta tar sig runt på cykel eller cross som finns att hyra lite överallt och även skyltar som "horse for rent" syns här och var. Allt är som sagt väldigt mysigt på ön, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns som vi kör runt i en stor hage. Eller nja, det är lika mycket djur som människor på vägen och de här reglerna som man själv är van vid, med att djuren är bakom stängsel, man har respekt för bilarna och barn ska definitivt inte leka på vägen... ja det gäller då inte här. Här har barnen vägen som lekplats och många gånger använder de vägen som basebollplan. Men det kanske också ska tilläggas att den största och ordentliga kullerstensbelagda vägen (ja 1 väg och som inte ens går runt hela ön) kom till först under de sista tre åren. Så trafikregler är väl något ovant och nytt här fortfarande, men det är ju samtidigt det som är en stor del av charmen här.













Isla de Ometepe - Nicaragua

El Ojo de Agua - "Eye of water"

Vi hittade ett helt underbart ställe idag, EL OJO DE AGUA, två stora pooler med vackert turkost vatten beläget mitt ute i skogen på denna paradisö. Trästolar fanns uppställda, en hängmatta fanns bland träden, ett stånd sålde kokosnötter, ett annat drinkar och ytterligare ett några souvenirer. Till och med ett omklädningsrum fanns att tillgå och en nybyggd restaurang för den hungrige. Här varvade verkligen alla ner och bara njöt! Det friska källvattnet som fyller poolerna strömmar upp från en underjordisk källa från botten av den övre poolen och är bland det mest kristallklara vatten jag någonsin sett. I perfekt temperatur dessutom. El Ojo de Aqua ska tydligen vara ett populärt ställe bland både lokalbor och turister och det förstår jag verkligen, för vi spenderade flera timmar här.
En rolig detalj var att vi även idag (åter igen) var nära att göra en liten miss med vår okunskap i spanska. För då vi skulle köpa en vanlig kokosnöt höll vi istället på att få en Coco Loco (en drink). Vilket vi skrattade gott åt, hur fel det vara nära att bli. Och några minuter senare stod två andra turister snopet med varsin Coco Loco i handen istället för en kokosnöt. Hi, hi! Inte lätt inte!













Santo Domingo - Isla de Ometepe - Nicaragua