Markägare i paradiset!

Vi har under flera års tid letat mark utomlands och nu äntligen, då vi senast var i Costa Rica så hittade vi den där perfekta platsen. Ute på Nicoyahalvön, på en sluttning, med en otroligt fin solnedgång och ca 5 min promenad ner till en paradisstrand (väljer att inte avslöja exakt vilken just nu). Att få allting klart rent pappersmässig har varit en väldigt, väldigt lång process. Men inte bara det. Först att sätta sig in i hur man går tillväga för att köpa mark utomlands, vilka regler som gäller mm har tagit tid bara det. Vi ägnade även otroligt mycket tid åt att att titta på olika tomter då vi väl var där. Lockades till och med av att köpa tomten bredvid Mel Gibson vilket hade varit lite kul, men den var inte alls lika fin, så vi avstod. Hur som helst. Vi har haft kontakt med mäklare på Nicoyahalvön sedan vi var i Costa Rica 2012, för vi tittade redan då, så när vi kom ner den här gång var många visningar inbokade i förväg. Vi hade två mycket intensiva veckor i Santa Teresa då vi tittade på mark och träffade mäklare och många andra inblandade i stort sett varje dag. Ibland även flera visningar samma dag. Då vi väl hitta den gyllene plätten gällde det att hitta en advokat, ha möten med advokaten, sätta sig in i papper och mer regler, följt av mängder med papper som skulle skrivas och gås igenom. Allt från el, vatten, om vi får bygga egen brun (beroende på hur nära den ligger huvudbrunnen), se till så att tomten kollas till och skyddas från squatters mm, mm. Så först nu (för ett par veckor sedan) fick vi det absolut sista papperet så nu är allt helt klart. Vi äger en underbar liten plats i Costa Rica och där planen är att börja bygga ett hus med pool om några år. Så fortsättning lär följa. Men vad ska då huset heta? Ingen aning, så alla tips är välkomna. De flesta heter ju något med "Casa" och något till ord, så för att ta seden dit man kommer bör även vårta hus få ett namn. 






Intryck av Hawaii

Nu har jag varit hemma ett tag, återgått till vardag och  jobb, samt hunnit smälta alla intensiva intryck från Hawaii. En weekendresa dit från Sverige kan jag väl inte riktigt rekommendera men jag måste faktiskt säga att jag gillade Hawaii starkt och kommer definitivt åka tillbaks en dag. Tre dagar där kändes som en appetizer och gav mersmak. Vilket är lustigt egentligen för jag har inte varit något stort fan av USA tidigare. Aldrig fått den där extra dragande känslan som jag har för ett par andra länder. Men efter besöket på Hawaii  har jag nu fått tänka om vad gäller den saken. Ön jag reste till var O'ahu och bara atmosfären där var något väldigt speciellt. Svår att sätt ord på men otroligt härlig. Den där sanna Hawaii-andan med hula-hula, härliga rytmer, vackra stränder, vajande palmer och fin natur stämde verkligen överens med den uppmålade bild jag haft sedan innan.

Men sen är nog en av de stora anledningarna till att jag fastnade så för Hawaii att där finns influenser från både Polynesien och Asien integrerade i den amerikanska kulturen. Surfkulturen som jag älskar är även minst sagt påtaglig och atmosfären laidback. Det sistnämnda kanske lite väl laidback i vissa sammanhangen, men nå ja, jag gillade Hawaii! Och utöver brorsans bröllop är jag glad över att jag hann se både Diamond Head och Pearl Harbor.

Bröllop på Hawaii

Måste ju visa några bilder från själva anledningen till att jag åkte till Hawaii, för att gå på min lillebrors bröllop. En gullig vigsel hölls mellan Christoffer Holm och Sarena Quel sen eftermiddag den 1 juni på Makaha Beach. Många fina ord sades och få ögon var torra på tårar.













Vigseln var klassisk amerikansk, där Sarena leddes fram av sin pappa och överräcktes till Christoffer. De hade även skrivit bröllopslöften som var vackert och fint skrivna.














Middag hölls sedan på Makino Chaya i Aiea. Och en lite gullig sak som vi gäster fick se då var insidan på brorsans väst, som Sarena hade lånat i smyg för att fylla insidan med hennes ord:
Christoffer Holm the love of my life, my already husband, the man I´ve been searching for! Today will be one of our most cherished moments of our lives together, and I am so happy that I will share this and many more moments with you as my husband. 
I´m super excited to finally be your wife in front of our family! I love you so much! And can´t wait to create our new life together as our Holm family! I love you my very yummy Lars Johan Christoffer Holm!. My husband, my everything!





Hilton Grand Vacations Suites

Jag var totalt 4 nätter på Hawaii, där två av dom spenderades där mamma bodde ute i Waianae och de andra två inne i Honolulu på HILTON GRAND VACATIONS SUITES där min pappa bodde. Att hitta dit med bil var inte minsta svårt tack vara GPS:en men att hitta rätt torn var desto trixigare. Hilton hade tydligen en hel by, HILTON VILLAGE, som förövrigt var väldigt mysig med massor av affärer, små gågator och allt gav faktiskt en liten känslan av chinatown. Hur som helst så var adressen till Lagoon Tower där vi bodde inte utmärkt mer exakt än till själva Hilton Village. Så vi snurrade runt bland fyra fem skyskrapor innan vi hittade rätt. Uruselt dåligt skyltat var det. Men, men. Hilton har jag aldrig någonsin bott på tidigare och jag måste säga att hotellet var väldigt tjusigt. Rummen var även som minilägenheter med kök och allt. Och utsikten var inte dum den heller, där man från 7:e våningen såg ut över hamnen och även kunde kika ned på hotellet poolområde. Till hotellet hörde även en lagun som låg innanför själva stranden och precis framför hotellet. En lagun där en drös av bla asiater paddlade kajak, trampbåtar och SUP (stand up paddle board). Jag kunde faktiskt inte låta bli att le åt just den synen för lagunen var knappt större än en vattenpöl. Ha, ha! Nja, det kanske var en underdrift, men det såg hur som helst väldigt roligt med tanke på att det lugna fina och stora havet var ett stenkast bort.











Hilton Grand Vacations Suites - Hilton Village - Honolulu - Oahu - Hawaii - USA

Diamond Head

Sista dagen på Hawaii fick jag med mig pappa upp till DIAMOND HEAD som sägs vara den mest berömda vulkankratern i världen. Av de äldre Hawaiianerna kallades den Laeahi och namnet betyder "brow of the tuna" och tittar man på silhuetten av kratern nere ifrån Waikiki kan man se likheten med en "panna av tonfisk". Men det nuvarande namnet Diamond Head uppstod då brittiska sjömän på 1800-talet såg kratern på långt avstånd, såg hur lavastenar glimmade i solskenet och trodde att det finnas diamanter i där. 
Diamond Head är en krater som har varit utdöd i 150.000 år. Kratern är 3520 meter i diameter och vägen upp till toppen är en hike på 1,3 kilometer (enkel väg) och 171 höjdmeter. Stigen slingrade sig fint uppåt och bjöd på underbara vyer. Jag skulle klassa vandringen som relativt enkel medan pappa skulle säga att den var ganska jobbig. Luften var stillastående i själva kratern och gjorde värmen ganska tryckande. Man fick även gå många trappsteg för att ta sig upp till toppen; 74 + 99 + 52 stycken för att vara exakt. Även gå genom en 68 meter lång och mörk tunnel samt delar av försvarets fort. Men det var värt varje steg och svettdroppe för utsikten från toppen var enastående! Man såg hela västra sidan av ön, från Waikiki till Koko Head.











Diamond Head - Oahu - Hawaii - USA

Dagens bild - solnedgång

Honolulu - Oahu - Hawaii - USA

Pokai Bay Beach

Under mina dagar på Hawaii har jag bott på två ställen. Först i Waianae som ligger på öns västra sida ca 5.7 mil från Waikiki. Där har mamma tillsammans med moster och hennes sambo bott i ett stugområde vid POKAI BAY BEACH. En vacker strand, grovkornig och med turkost vatten. I bakgrunden tonar även bergen upp sig och gör stället ganska vykortsvakert. Viken är uppkallad efter den hawaiianska chefen Pokai som sägs ha fört den första kokospalm till Hawaii. Pokai Bay Beach är även en av de lugnaste stränderna på ön vad gäller vågor, vilket gör stället till en populär plats för barnfamiljer men så också bland de som gillar SUP (stand up paddle board). Det ska även vara fin snorkling på revet precis utanför men det hann jag inte kolla.  







Pokai Bay Beach - Waianae - Oahu - Hawaii - USA