Dagens bild - pråmen vid Puerto Viejo

Playa Negra - Puerto Viejo - Costa Rica

Promenad till egen liten strand

Vi har begett oss till den karibiska kusten och staden Puerto Viejo. Men energin är inte på topp tyvärr då vi på vägen hit åkte på en matförgiftning efter att ätit på TacoBell, en välkänd kedja vilken man kan tycka borde varit "safe". Men vi har ändå tagit oss ut idag och åkte en liten bit söderut, till Playa Manzanillo, vilket ligger ett stenkast från gräsen till Panama. Där hittade vi en lockande bro som ledde oss in i djungeln och GANDOCA MANZANILLO NATIONAL PARK. En kort promenad senare bland enorma träd fann vi en strand som låg där helt för sig själv.









Längs vägen såg vi även ett flertal av dessa spindlar GOLDEN ORB WEAVER (bilden nedan). De är väldigt vanliga i Costa Rica och de är inte små! Den på bilden är nästan som min hand i storlek och näten är ofta upp mot 1 meter i diameter. Inte farliga för människor dock sägs det. Men jag ogillar spindlar ändå.

Gandoca-Manzanillo National Park - (Puerto Viejo) - Caribbean cost - Costa Rica

Asclepios Wellness & Healing Retreat

Väl tillbaks i Costa Rica igen unnade vi oss att första dagen bo på ASCLEPIOS WELLNES & HEALING RETREAT, ett lyxigt och fint hotell där en känsla av Grekland möter Costa Rica. Beläget vid El Cacao de Alajuela och nära flygplatsen (SJO), endast ca 20-25 med bil upp mot Vulkanen Poas. Hotellets inriktning är välmående och de erbjuder en mängd olika program i den andan, allt från Spa-program till viktprogram. Men vi checkade in som de riktigt lata turister vi var nu efter intensiva dagar i Ecuador, väl behövda av återhämtning. Så vi njöt av vår vistelse med att ta det lugnt. Och jag mins knappt när jag sov så skönt och så länge. Kände mig som en riktig prinsessa! (Var nog en av de skönaste sängar jag någonsin sovit i i Costa Rica).





Hotellet har 12 rum och inget är det andra likt. Varje rum är också döpt efter olika grekiska gudar, vilket var en fin detalj. Vi bodde i Zeus rum och hade vacker utsikt över dalen och mängder av kaffeplantage. Den organiska restaurangen HIGIA, vilket betyder "health" enligt den grekiska mytologin, var kanske aningen för hälsosam för vår smak. Vi är vana att äta en helt del, så middagen var lite i minsta laget för oss. Och då jag försökt beställa en Coca-Cola fick jag ett fnitter som svar. (Det klassades tydligen inte som hälsosamt ;) ) Men allt smakade väldigt gott, var väl tillagat och fint serverat. Restaurangen i säg var dessutom en fröjd för ögat rent inredningsmässigt.






Asclepois Wellness & Healing Retreat - Cacao de Alacuela - Costa Rica

Ris kan rädda elektronik utsatt för fukt / vatten

Hur kan man resa utan kamera? Hur överlever man utan en riktig kameran när man älskar att fotografera? En miljarder tankar i mitt huvud har snurrat kring den frågan då Amazonas fuktiga djungel i Ecuador fick min kamera att totalt lägga av. En mardröm. Och jag fann inget svar på frågan hur man reser utan kamera. Visst, jag har två andra kameror med mig, en GoPro och en vattentät Nikon kompaktkamera. Plus att jag har en iPhone som också går att fotografera med som kanske också bör räknas till samlingen. (Smartphones är ju trots allt det vanligaste sättet hur människor dokumenterar sina liv idag). Men för mig är det enorm skillnad på kamera och kamera, plus deras ändamål. Och tro mig, jag försökte fotografera med dem alla, men det var med tårar i ögonen. Det gick inte att jämföra med min riktig kamera, så var det bra. 

Att elektronik inte gillar fukt är ingen nyhet. Att min systemkamera har både nio år på nacken samt lever ett hårt liv är inte heller någon nyhet. Så att den helt slocknade i Amazonas djungel var kanske inte så oväntat egentligen. Men än väl lika tråkigt. Dock finns det något så magiskt som OKOKT RIS, vilket går att få tag i nästan varsomhelst i världen. Så efter att kamerabatteriet togs ut så snart som möjligt bäddades kamera och batteri ned i en påse full av ris. Påsen förslöts ordentligt och fick sedan ligga så i två dygn. Det magiska som hände sedan var att kameran vaknade till liv, tack vare att ris har en enorm förmåga att DRA ÅT SIG FUKT! Så idag fungerar kameran precis som vanligt och jag kan inte ens beskriva min enorma lycka. 

Vår tid i Ecuador är över och det har varit en fantastisk resa. Nu har jag (trots bortfall av kamera på två dagar) en uppsjö av bilder att gå igenom och mängder av intryck och upplevelser att förvandla till text, så mer om Ecuador kommer i slutet av april. Men fram tills dess tänker vi njuta av Costa Rica igen.

Mini-paus på bloggen

Idag har vi i begett oss av på en 8 dagars tur som heter ECUADOR MULTI SPORT ONCE IN A LIFETIME i samarbete med Ecuador Pure Life. Det första min mamma sa när hon läste upplägget var "ska ni verkligen gör allt det där!?" Ja, det är minst sagt ett fullspäckat äventyr vi gett oss iväg på nu, både fysiskt och med många upplevelser och långa dagar. Vilket ska bli extremt rolig på alla sätt!

Men jag kommer faktiskt blogga om allt detta när vi kommer hem (start slutet av april), för det är för intensiva dagar för att hinna blogga. Och detta är inga upplevelser jag vill stressa fram i varken text eller bild. Så med andra ord blir det lite paus på bloggen nu, tills vi är tillbaks i Costa Rica igen om ca 10 dagar.

Vieja Cuba Hotel - charmigt hotell i Quito

Under våra dagar i Quito har vi bott på HOTEL VIEJA CUBA, ett mycket charmigt hotell i sin egna speciella stil. Utsidan är en rejäl färgklick i förhållande till närliggande byggnader och dess design sticker ut lika mycket den också. Men här har vi trivts. Sköna sängar, mysigt rum, god frukost och bra läge i stadens mer turistiga del. Personalen har varit jättetrevlig och särskilt kvinnan som ordnat med både frukost och städning, där kan man snacka energiknippe och frisk fläkt. Vilken personlighet!








Hotel Vieja Cuba - La Niña - Quito - Ecuador

Utsikt över Quito

Att Quito är en stor stad (1.6 milj invånare) förstod vi snabbt, men först när vi åkte upp med TELEFERICO - QUITO SKYTRAL förstod man stadens enorma yta. Kabinbanan börjar på 2950 meters höjd och slutar vid Cruz Loma vid vulkanen Pichincha på 4050 möh. Vidunderlig utsikt var det mist sagt, men kallt, väldigt kallt. På toppen gick att gå en 5 timmar lång vandring, men det var ingenting för varken våra lungor eller "tunna" kläder. Så vi nöjde oss med den läckra utsikten och fick sedan sällskap i kabinbanan ned utav två äldre par från USA, som frågade om vi var i Ecuador på spring break. Ha, ha! Det kommer vi leva på länge.




Teleferico de Quito - Arnulfo Araujo / Western Avenue - Quito - Ecuador

Middle of the world - jakten på 0.000000

Ett stort måste att se i Ecuador var MITAD DEL MUNDO - THE MIDDLE OF THE WORLD, vilket vi nu kan kryssa av från listan. En historisk plats som är mitt på ekvatorn enligt en Fransk expedition som 1736 beräknat fram ekvatorn med hjälp av b.la. stjärnorna. Det 30 meter höga monumentet restes först på 1970 talet och den gula linjen i marken visar var södra och norra halvklotet delas. Men med årens lopp har tekniken gått framåt och det har visat sig att den gula linjen inte alls är ekvatorns exakt punkt, utan linjen ligger 250 meter fel. Lite komiskt kanske, men ändå imponerande att de 1736 inte räknade mer fel än så.




Området är en enormt turistattraktion i Ecuador och taxibilarna kör hit till fast pris, 15USD, från Quito, ca 3 mil. Både restauranger, souvenirstånd och utställningsbås var många inom området.

Men jakten på att finna jordens exakta mittpunkt gick vidare och vi följde vår egen GPS. Ett par hundra meter längre bort, utanför området, nådde vi en liten stig som tog oss till INTINAN MUSEUM. För en inträdesbiljett för 4 USD per person fick vi sedan en guidad tur bland historiska hyddor, totempålar och fakta om indianstammar. Här påstods vara mitt på ekvatorn, vilket var tydligt utmärkt med en röd linje (dock stod Björn med gps'en i handen och såg inte övertygad ut). Vi fick göra en del olika experiment som faktiskt var ganska kul. B.la. blunda och gå på det röda sträcket, vilket var väldigt vingligt. Det ska tydligen vara svårare på grund av avsaknaden av någon kraft. Sen fick vi se hur vatten betedde sig olika då det tappades ur ett "avlopp" på norra respektive södra sidan av ekvatorn. Ni vet väl att orkaner snurrar åt olika håll beroende på sida av ekvatorn? Vi fick även testa att ställa ett ägg på en spik, vilket ska vara lättare på ekvatorn, och jag lyckades med konsten att ta hem ett diplom. En annan rolig detalj var också att man kunde få en stämpel i passet som bevis på att man varit vid jordens mittpunkt.





Här kanske man kunnat tro att vi borde varit nöjda, efter att vi stått vid jordens absoluta mittpunkt på två ställen. Men nej, Björn var inte nöjd, enligt hans GPS´s var vi fortfarande lite utanför kurs. Så det blev en kort promenad vidare, ut bakom museet, förbi en parkering... och där precis innan en väg hittade hand det. Jordens absoluta mittpunkt och Björn kunde dra sitt eget sträck. Mission complete!

Manuel Cordova Galarza - Quito - Ecuador

Hej Ecuador!

Dagarna innan vi lämnade Costa Rica visade termometern utanför bilen 40°C, då vi landade i Quito i Ecuador meddelade piloten att temperaturen utomhus visade +13°C. Extrem kontrast över en dag och endast ynka två länder bort. Men första intrycket av huvudstaden QUITO var ändå "wow"! En stor stad omringad av pampiga berg och full av slingriga gator.
Att här är så kallt (enormt kallt enligt mitt tycke) beror delvis på att vi besöker landet under regnsäsongen, men också på att Quito ligger på 2850 meters höjd över havet. Staden är världens näst högst belägna huvudstad, vilket inte bara känns på temperaturen. Här blir man andfådd för ingenting, Björn fick rejäl huvudvärk första dagen och vi är kissnödiga mer än vanligt. En liten släng av höjdsjuka kanske, vilket inte är helt ovanligt över 2 500 möh.

Dagens bild - mjukt vatten


Playa Grande - (Tamarindo) - Costa Rica

Hotel Las Tortugas - djurens paradis

Jag har nämnt det förr och det tåls att säga igen; Playa Grande är en av våra favoritstränder i Costa Rica. Inte bara för att den är vacker, enormt lång, har bra surf och få fotavtryck, utan också för att det är en strand där världens största sköldpaddor lägger ägg. Stranden tillhör nationalparken Las Baulas och platsen värnar enormt om havslädersköldpaddorna som är en hotad art. Så i detta område finns därför endast ett hotell beläget på stranden, HOTEL LAS TORTUGAS. Ett äldre hotell, vilket märks på ganska mycket. Men vi har bott här förr och gillar det ändå. Mycket för att de verkligen värnar om djuren. Kvällstid är belysningen väldigt dämpad och sparsam för inte störa sköldpaddorna då de går upp och lägger ägg på stranden. Och eftersom sköldpaddor är känsliga för ljus finns ingen direkt havsutsikt trots att hotellet ligger på stranden. Hotellstrukturen och växtlighet runtom är avsedd att blockera ljus mot stranden. Hotellet är en modell för ekoturism och hållbar utveckling, och just därför är detta hotell något extra i mina ögon, här har turism och natur gift sig på ett fint sätt och där djurlivet går i första hand.







Vid restaurangen på träbalkongen på andra våningen utgörs belysningen av levande ljus kvällstid, vilket gör stämningen väldigt fin. Många andra djur finns självklart också i detta område, både vilda som tama. Hotellet har bl.a. en mycket kärvänlig katt som framförallt kvällstid gillar att stryka sig kring benen på oförberedda middagsgäster. Vilket i sin tur framkallar en hel del skrik, något vi både bevittnat i år och tidigare år. Och lika roligt är det varje gång, bara för att vi själva inte råkat ut för det och vi vet om katten. Men självklart förstår jag alla skrik. Tänk själv att man sitter i mörkret, vid endast stearinljus var svaga lågor knappt når utanför bordsduken, och så plötsligt slingrar sig något ludet runt ditt ena ben. Vem skulle inte skrika då?! 

Då jag satt ute på en av hotellets balkong sent här om kvällen för att ordna några måsten på datorn så såg jag i ögonvrån hur katten slank förbi vid bordet framför min fötter. Efter några sekunder började jag undra varför katten gick bortåt och inte stannade (den gillar som sagt att vara nära). Två sekunder senare ser jag i ögonvrån hur "katten" hoppar upp på räcket, men tycker då att den ser ovanligt stor ut. Så jag vänder på huvudet för att titta ordentlig och inser att det inte alls är katten utan en tvättbjörn! Ha, ha! Och jag vet ärligt talat inte vem som blev mest förvånad, jag eller tvättbjörnen.



Hotel Las Tortugas - Playa Grande - (ett par mil norr om Tamarindo) - Costa Rica