
Efter en natt på fina Mercure Hotel i huvudstaden Quito får vi tidig morgon ett varmt välkomnande utav
Ecuador Pure Life. Vi träffar Brittany och Jacob från USA, som också ska göra samma multisportresa. Medan vi lastar in vår simpla resväska i den vita bussen skäms vi lite medan de andra lägger in sina sportiga stora ryggsäckar. Guiden Christian startar motorn och pratar till en början konstant medan vi rullar iväg. Staden försvinner från backspegeln och natur är inte alls vad jag väntat mig. Den påminner nämligen mycket om Sverige. Maskrosor, granar och vit/svarta kor (som tagna ur Bregottreklamen) susar förbi utanför bilrutan, och vägarna är långt över förväntan. Stora och riktigt bra (i alla innan vi når nationalparken). Temperaturen får mig att tänka på Sverige även den, för ju längre vi åker desto lägre kryper gradantalen. Termometern visar +8° då vi anländer till parkeringen vid
COTOPAXI VOLCANO och då vi kliver ur bilen faller hagel från skyn. Känslan är svår att ta in. Vildhästar har precis galopperat iväg en bit bort och framför ögonen vilar en enorm snötäckt vulkantopp.






Vandringen till basecamp är inte lång, endast ca 300 höjdmeter. Men längs vägen viner vindarna och molnen skiftar skepnad och plats konstant. I kombination med den höga höjden får det varje meter att kännas som mer än det dubbla. För några sekunder kan vi skymta den absoluta toppen och det är en mäktig syn, men kort senare bäddas den in i moln igen. Vid basecamp Refugio José Rivas som är slutmålet för vår vandring, på 4864 möh, köper vi varsin varm choklad och slår oss ned på en av träbänkarna i huset. Vi slås av känslan av att det känns precis som att vara i de Svenska fjällen, men vi sitter faktiskt i Ecuador och på mitten av ekvatorn. Något som är både lika coolt som det är svårt att förstå.
Cotopaxi är Ecuadors näst högsta vulkan på 5897 möh och är också en av världens högsta aktiva vulkaner. Vandringen upp till basecamp tog nästan en timme och då innefattade det ett par stop för fotografering samt ett stopp för att dricka varmt kanelte. Ett te som för övrigt har många bra hälsoegenskaper, så det var nog därför vi fick en varsin kopp just där.



