Grym mountainbike i Andernas berg

Utanför hotellet i Baños väntar en vit pickup lastad med sex mountainbikes. Vi får handskar, hjälm och med det har dagen startat. Jag, Brittany och Carina tränger ihop oss i baksätet, medan killarna får kvarvarande platser (ja flaket räknas också som platser). Längs Andernas slingriga små vägar skjutsas vi högre och högre upp i nationalparken Llanganates för att bli avsläppta i samma höjd som molnen. Cyklar lastas av, ställs in och testas. Energin hos alla sprudlar och vyerna vi står inför är makalöst vackra. Första sträckan är uppför. Uppför, uppför, uppför, tills vi når 3200 m.ö.h. Trots att vi befinner oss så högt upp får det svetten att dropp. Solen lyser och vinden är ljummen. Jag älskar att cykla (är en året runt cyklare i Sverige) men pga en fotskada i höstas var det nästan 6 månader sedan jag satt på en cykelsadel senast. Så kombinationen otränad samt hög höjd känns rejält i lungorna. Det som är uppför på normal höjd går inte att jämföra med vad uppför är på 3000 meters höjd. Jisses!
Vi cyklar förbi bondgårdar, åsnor, vattenfall i fjärran och på sidorna avlöser dalar och vyer varandra. En passage är genom en molnskog och sikten är minimal, men känsla desto coolare. Cykelns dämpade framgaffel arbetar lika hårt som benmusklerna då underlaget skiftar från jord, till kullersten, bara sten och slutligen asfalt. 











Detta var en extremt rolig dag med maximal njutning! Från 3200 meters höjd gick det i svindlande hastighet ner till 1800 meter. Då vi stannar vid vår slutdestination nere vid Pastaza River i Baños så är rumpa och rygg full av lera, ansiktet prickigt av knott och armarna rejält solbrända. Dessa 3,2 mil mountainbike i Anderna kommer vi sent glömma. Det var en hel fantastiskt dag!


La Floresta Hotel i Baños

Under vår resa i Ecuador bodde vi på väldigt varierande boenden, vilket var otroligt kul och intressant. Vid LA FLORESTA HOTEL i Baños tillbringade vi vår andra natt, ett både bra och charmigt hotell, men ändå det boende som tilltalade oss minst så här i efterhand. Inte för att hotellet i sig var dåligt, inte alls. Det handlar enbart om att övriga boenden i jämförelse fick detta att blekna. Hade vi endast bott på La Floresta hade vi varit jättenöjda, för det var en gulligt hotell i en gullig by. Lagom stort (29 rum), perfekt läge med 3 minuters promenad till centrala torget, rent och fint, trevlig personal, mysig innergård, hängmatta på balkongen (till vissa rum), wi-fi, gratis dricksvatten och god frukost. Ett bra hotell i Baños helt enkelt. Skillnaden mot de övriga boendena är att detta hotell sträcker sig till ordet "bra", medan de andra platsar under ord som "helt enastående", "enormt fantastiskt" och "otroligt läckert".  





Coca te - vanligt i Anderna

Jag är en person som inte dricker kaffe, det har liksom aldrig smakat gott eller behövts. Däremot älskar jag te, av de flesta slag. Då vi vandrade upp till basecamp på vulkanen Cotopaxi serverades vi ett gott kanel te, vilket jag druckit förut. Men när vi senare åt lunch nedanför vulkanen och en i gruppen hade huvudvärk, så fick samtliga frågan om vi ville ha Coca te. Något jag aldrig smakat, så svaret blev ett tveksamt ja. I USA är Coca te olagligt, men i Ecuador och flera andra länder i Sydamerika säljs det i mataffärerna precis som vilket annat te som helst. Så är man i Anderna är det inte ovanligt att man blir bjuden på en kopp. Historiskt sett har Coca löv används inom medicin länge. (*Är en ingrediens i Coca-Cola också.) Inkaindianerna och dess förfäder brukade använda löven för att motverka höjdsjuka, hunger och trötthet. Men smaken då? Typ som bittert grönt te.

*Världens mest populära läsk Coca-Cola innehöll från början coca löv och skapades för medicinskt syfte. Dess namn syftar till dryckens två originalingredienser; "Coca leaves" och "cola nuts". Men det extremt hemliga receptet sägs idag endast innehålla ett icke narkotiskt extrakt från coca-växten.


Cotopaxi Volcano - så coolt!

Efter en natt på fina Mercure Hotel i huvudstaden Quito får vi tidig morgon ett varmt välkomnande utav Ecuador Pure Life. Vi träffar Brittany och Jacob från USA, som också ska göra samma multisportresa. Medan vi lastar in vår simpla resväska i den vita bussen skäms vi lite medan de andra lägger in sina sportiga stora ryggsäckar. Guiden Christian startar motorn och pratar till en början konstant medan vi rullar iväg. Staden försvinner från backspegeln och natur är inte alls vad jag väntat mig. Den påminner nämligen mycket om Sverige. Maskrosor, granar och vit/svarta kor (som tagna ur Bregottreklamen) susar förbi utanför bilrutan, och vägarna är långt över förväntan. Stora och riktigt bra (i alla innan vi når nationalparken). Temperaturen får mig att tänka på Sverige även den, för ju längre vi åker desto lägre kryper gradantalen. Termometern visar +8° då vi anländer till parkeringen vid COTOPAXI VOLCANO och då vi kliver ur bilen faller hagel från skyn. Känslan är svår att ta in. Vildhästar har precis galopperat iväg en bit bort och framför ögonen vilar en enorm snötäckt vulkantopp. 










Vandringen till basecamp är inte lång, endast ca 300 höjdmeter. Men längs vägen viner vindarna och molnen skiftar skepnad och plats konstant. I kombination med den höga höjden får det varje meter att kännas som mer än det dubbla. För några sekunder kan vi skymta den absoluta toppen och det är en mäktig syn, men kort senare bäddas den in i moln igen. Vid basecamp Refugio José Rivas som är slutmålet för vår vandring, på 4864 möh, köper vi varsin varm choklad och slår oss ned på en av träbänkarna i huset. Vi slås av känslan av att det känns precis som att vara i de Svenska fjällen, men vi sitter faktiskt i Ecuador och på mitten av ekvatorn. Något som är både lika coolt som det är svårt att förstå.
Cotopaxi är Ecuadors näst högsta vulkan på 5897 möh och är också en av världens högsta aktiva vulkaner. Vandringen upp till basecamp tog nästan en timme och då innefattade det ett par stop för fotografering samt ett stopp för att dricka varmt kanelte. Ett te som för övrigt har många bra hälsoegenskaper, så det var nog därför vi fick en varsin kopp just där.