Dark Cave - geggigt men coolt

Inför vårt besök vid DARK CAVE i Vietnam hade jag inte i min vildaste fantasi trott att zipline var sättet att ta sig fram på för att nå grottans öppning. Det kom helt enkelt som en rolig bonus. Dessutom visade det sig vara Vietnams längsta zipline! Så det var med extra glada stegade vi vandrade upp i tornet och kastade oss ut längs de 400 meter långa vajrarna. (Det gick även att åka båt över om man hellre föredrog det färdsättet). På andra sidan floden stegade vi sen ner i det kristallklara turkosa vattnet till ett lite förvånat andetag och orden "burrrr!" För det var absolut inte så varmt som jag målat upp i mitt inre sinne. Men efter några sekunder hade kroppen vant sig. Och fullt utrustad med både hjälm och pannlampa på huvudet.det var bara att simma mot grottans magnifika öppning. Som landkrabbor följde en promenad in i mörkret, bland hala klippväggar och trånga passager. Där även underlaget under fotsulorna många gånger kan liknas med hala bananskal. Det var geggigt både lågt som högt. Och mitt dumma val av vit baddräkt fick jag bittert ångra (har ingen aning om hur jag tänkte där, men förmodligen inte alls) för den är fortfarande (ca 7 månader senare) fint fläckig av leran. 












En mycket cool upplevelse var det, om än väldigt mörkt och det är just därav grottan fått sitt namn; Dark Cave. Men vi gick så långt in vi fick gå enligt guiden och nådde ett mindre utrymme fyllt med ännu mer gegga. Där fanns en handfull andra turister som roade sig med ett ordentligt gyttjebad.... men vi tackade snällt nej och vandrade nöjda tillbaks utan helkropps-ler-behandling. Väl ute i dagsljus igen följde en kort kajakpaddling bort till ett "lekland", där vi roade oss en timme eller två med att åka fler linbanor och klättra i alla möjliga repanordningar, för att alltid sluta på samma sätt; plums ned i vattnet.




Dark Cave - Phong Nha - Vietnam

Mooc Springs

Inte långt från byn Phong Nha hittar man NUOC MOOC SPRINGS. Där man promenerar på bambubroar som sträcker sig fram genom skog och över kristallklart turkost vatten. Förvånande få turister syntes till längs den längre sträckan som vi gick, men desto fler badglada själar hängde i vad jag vill kalla "leklandet". Ett avgränsat område (som kostade extra) där man kunder åka linbana, paddla kajak, klättra i rep över vattnet osv. Något som egentligen borde ha lockat oss, men vi hade siktet inställt på ett annat "lekland". Längs samma flod men lite längre bort, där vi ändå behövde kasta oss i det blå för att utforska Dark Cave. 










Phong Nha - Vietnam

Paradise cave - Asiens största torrgrotta

Vid entrén pekar två pilar åt olika håll, "walkway" i en riktning och "byggy" åt ett annat. Men utan diskussion är vi snabbt gåendes på en asfalterad gångväg som leder in bland växtligheten, och jag mins hur gps´n nyss (på parkeringen) sa att det endast var två kilometer kvar till målet; PARADISE CAVE, Asiens största torrgrotta. Turisterna vi möter är inte många, men snabbt visar sig ett tydligt mönster. Det är snåla västerlänningar som oss som promenerar och uteslutande asiater som transporteras i de eldrivna golfbilarna. Vid vägens ände, för såväl golfbilsåkare som promenadfolk, pekar en ny skylt att vi ska fortsätta uppåt och endast 570 meter återstår. Trappor existerar inte men en bredare stig snirklar sig likt en orm mot högre höjder. Svettpärlor börjar leta sig fram i pannan efter x antal höjdmeter och den kompakta fuktigheten görs sig mer och mer påtaglig. Jag kan inte låta bli att muttra över skylten där nere som uppenbarligen ljög, som måste ha syftat på antal höjdmeter och inte längd. Så när vi väl når grottans lilla öppning är det till en fantastisk känsla, då mängder av sval luft från bergets djup sköljer över oss. På andra sidan stenöppningen uppenbarar sig en hel makalös syn, en grotta med så vidunderliga proportioner att en skyskrapa skulle få plats och känns kort. (Ja på riktigt så skulle faktiskt Skatteskrapan i Stockholm eller Gothia Towers i Göteborg få plats).





“Thien Duong Cave”, även känd som “Paradise Cave”, utforskades 2005 av brittiska grottforskare och är Asiens största torrgrotta. Entréns trätrappar leder ner i ett enormt katedralliknande utrymme med kolossala stalagmiter och glänsande stalaktiter. Små lampor tindrar svagt som vägvisare och de ljussatta bergsväggarna skiftar i varma nyanser. "Taket" är på vissa ställen 100 meter upp, och grottan är som sagt - ENORM!

Vid vårt besök promenerade vi de tre första kilometer där ingen guide krävs. En sträckan man går på en välordnad bred gångväg byggd i trä, och här och där finns avstickande utkiksplatser. Grottsystemet är över 3 mil långt, och vill man gå längre in i, bortom det ordnade, kan man via guidade turer och med skyddsutrystning utforska ytterligare 7 kilometer. Vi har genom åren besökt mängder av grottor, men denna slå det mesta. Och jag kan inte säga annat än wow!

Paradise Cave är öppen alla dagar i veckan, mellan 07:00-16.30. Ett besök på egen hand kostar 250,000VND per person (104kr) och temperaturen inuti grottan ligger runt 20 grader. Och närmsta by är vackra Phong Nha.







Paradise Cave - Phong Nha - Vietnam

Phong Nha - en fantastisk by och grottornas mecka

När vi lämnade staden Da Nang tog vi tåget norrut under en ca 6 timmar lång resa. Vi tuffade sakta fram via en vacker och snirklig sträcka längs kusten, där den långa kedjan av vagnar omfamnade både havsvikar och berg. Och som enligt Björn var en storslagen syn. Själv råkade jag somna och sov bort ungefär hela alltihopa (får skylla på att vi hade sittplatser på fel sida i tåget och att så fort jag sätter mig i ett transportmedel ger det bättre effekt än världens bästa sömnpiller). Sent på kvällen anlände vi till den lilla och ganska orörda byn PHONG NHA i centrala Vietnam, en helt underbar plats som jag utan tvekan kan säga var höjdpunkten på vår resa. Kanske för att vi kände oss väldigt hemma i atmosfären, kanske för att vi gillar det lantliga mer än stad, och kanske för att vi föredrar frihetskänslan i att själva köra runt istället för att bli runtskjutsade. Ja här hyrde vi moppe och utforskade på så sätt mängder av vägar... ja till och med kohagar, då vi råkat köra lite knasigt och fick muta två barn att sen släppa ut oss. Ha, ha! Men de blev väldigt glada över sina glass-slantar.





Andra bilden och bilden här ovanför är utsikten en tidig morgon från det bungalowområde vi bodde på. En oerhört vacker morgon med helt perfekta väderförhållanden. Och jag är så väldigt glad att jag vaknade tidigt och tog dessa bilder. För vi bodde endast tre nätter i Phong Nha och hade tyvärr otur med vädret under dag två då himlen öppnade sig, och regnet förvandlade floden från vackert turkos till totalt bajsbrun. En inte lika tilltalande nyans som tyvärr låg kvar våra övriga dagar.

Men trots lite otur med vädret så upplevde vi ändå väldigt mycket under dessa dagar. Vi besökte Asiens största torrgrotta, vilket var en ofattbart stor grotta. Ja jösses! Vi simmade och vandrade i Dark Cave, vi besökte Mooc Springs, testade livet som ank-bonde, och långt ut på vischan hamnade vi på The pub with coold beer. Ja bara det namnet säger väl att man ska stanna!? (Och mer om allt detta kommer)



Ingången till Phong Nha Cave, den grotta som låg jättenära byn men vi valde att inte besöka. I området finns nämligen mängder med grottor, så älskar man den typen av upplevelser ska man definitivt åka till byn Phong Nha.





Vi bodde på CARAMBOLA BUNGALOW som låg en liten bit utanför byns centrum. Ett ganska enkelt boende men både charmigt och trevlig. Där valde en av deras dyrare bungalow belägen precis vid vattnet, och det var definitivt värt priset; 242 kr / natt för två inklusive frukost. Personalen var supertrevlig, maten god, stället andades familjär atmosfär och boendet låg oerhört vackert. Så vi trivdes väldigt väldigt bra på detta ställe! Vi hyrde också moped via boendet vilket var jättesmidigt, samt de ordnade också med pick up från tåget och drop off till flygplatsen i Dong Hoi.




För att vara en liten by så fanns det endå en del restauranger att välja bland i Phong Nha. Och en av de mest speciell som vi hamnade på var nog BAMBOO CAFÉ i byns kärna. Men det speciell låg inte i atmosfären och inte heller i att maten var någon speciell smakupplevelse. Nej, det var efterrätten som stod för det speciell i sitt utförande....