Balis heligaste plats - där jag fått stiga in

När man reser till Bali äntrar man inte bara en underbar ö utan också en magisk värld fylld av gudar, andar och demoner. Överallt och när som helst, dagen som natten, finns den spirituella livsstilen närvarande. I folkmun kallas Bali både för "island of the gods" och "island of thousand temples". Och ön gör sannerligen skäl för sina smeknamn.

Indonesien är ett muslimskt land, med undantag för den lilla ön Bali där majoriteten av befolkningen är hinduer. Men hinduismen är inte densamma som i t.ex. Indien eller Sri Lanka. På gudarnas ö är tron balinesisk hinduism (officiellt kallad "Agama Hindu Dharma"). En tro som genomsyras av animistiska ritualer och traditioner, blandat med buddhistiska element, balinesisk folkreligion och förfädersdyrkan. Samt vatten spelar en mycket viktig roll i den Balinesiska tron.

Bali-hinduismen är känd för sina många ritualer vilka är en enormt stor del av vardagen. Redan på morgnarna är det lätt att som turist snubbla över vackra små offergåvor, små korgar av bananlöv som ställts ut på trottoarer och vägar, innehållande allt från vackra blommor till kex och ris. Avsedda för att lugna demoner och onda andar. Med de varma vindarna sveper också söta dofter fram längs gator och risfält, från rökelsepinnar som bolmar från de många mindre templen. Även inuti bilar och på motorcyklar ses offergåvor utplacerade, som ska välsigna förare och ge tur för dagen.

Varje familj, affär, restaurang mm på Bali har ett litet tempel (till och med utlänningar som flyttar till ön måste ha ett tempel) och byarna har också digra tempel. Totalt finns över 20.000 större tempel på ön, varav de fem mest betydelsefulla är modertemplet Besakih på sluttningen av vulkanen Agung, Tanah Lot ute i vattnet, Uluwatu som vilar på en klippas kant, bergstemplet Lempuyang och lilla Ulun Danu Beratan beläget i en sjö. Turister är välkomna in på de flesta tempelområden så länge man följer de restriktioner som krävs; att man bär "kain" (sarong) och/eller en "selendang" (speciell scarf) runt midjan. (Det får man oftast låna under besöket och fås vid entrén i utbyte mot donation eller avgift). Man bör också tänka på ha kläder som täcker axlar och knän, och som kvinna får man inte gå in på ett tempelområde om man har mens eller är gravid.

Men även om man som turist är välkommen in på själva tempelområdet, så finns alltid den heligaste kärnan dit man som turist i princip aldrig får gå. Men nu i lördags blev jag medbjuden på en ceremoni utav vår bekant Fani här på Bali. Och det var första gången någonsin som jag steg innanför det heligaste av det heligaste. Med ögon stora som tefat (förmodligen) och ungefär tusen tankar snurrande i mitt huvudet. Hur gör man? Vad ska jag göra? Hur ska jag bete mig? Hur går en ceremoni till?






Efter att jag och Fani inhandlat en hel låda innehållande små offergåvor (ca 20 st), samt ytterligare ett par kokosnötter som öppnades på speciellt sätt, och ha växlat några småpengar så klev vi in i den magiska världen. Snabbt hälsades vi välkomna av de två översteprästerna. Två trevlig män som visade en oväntad stor öppenhet och glädje mot mig. Kanske hade jag fördomar om att överstepräster var folk utan humor och där strikt och korrekt uppförande var ett måste. Men där hade jag totalt del. De berömde min glädje och utstrålning och sa "du är precis som livet på Bali - glädje". Den äldre gubben kunde inte ett ord engelska men skämtade friskt om att det var synd att jag redan var gift, för han var nämligen singel. Efter mycket skratt och att jag fått tillåtelse att fota lite medan Fani gjorde några egna ritualer så togs vi omhand av den yngre översteprästen. Det började med en vattenceremoni, där ord jag inte vet vad dom betydde uttalades och vatten hälldes över mitt huvud på en mängd olika sätt. Jag skulle dricka vatten ibland, tvätta ansiktet ibland, och få vatten över mig ibland. Alltid i en upprepning av antalet 3. Och den speciella kokosnöten både skvättes och hälldes över mitt huvud. Efter det fick jag och Fani ta plats på knä i vattenbrynet, sida vid sida, för att skopa havets salta vatten över varandra. Tre gånger även här. Utan en enda torr fläck på kroppen delade vi sedan ut alla små offergåvor, tände rökelser på olika sätt och platser, och tillbad mängder av gudar. Tror jag bad till 20 stycken men jag tappade faktiskt räkningen efter ett tag, så det kan lika gärna ha varit fler som färre.





Under den stora vattenceremonin kanske man inte ska le sådär som jag gjorde (enligt bildbevis ovan) men vattnet var så oväntat kallt så jag fick lite utav en chock. Plus att jag aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv. Men allt var en otroligt berikande upplevelse. Allt från vatten som forsade över huvudet gång på gång, till blommor som skulle placeras på olika ställen på huvudet, till ris som skulle ätas och placeras i pannan, till vilken ordning bland alla tempel man skulle gå, och när och hur man skulle sitta, och hur man skulle hälla vatten osv osv. Det här var en väldigt speciell och unik upplevelse, som lämnade en härligt upprymd känsla kvar i kroppen. Så är så tacksam att jag fick vara med om detta.







Pura Campuhan Windhu Segara - Bali - Indonesien

3 kommentarer :

Lena i Wales sa...

Verkligen ett magiskt ställe!
Intressant med religionerna.
Ha det bra!

Jossus Travelpics sa...

Vilken ära att få vara med om ceremonin. Jag hade också haft massa tankar i huvudet och oroat mig för att göra något fel som skulle förolämpa prästerna.

Emma, Sol som sol? sa...

Vilken otrolig ära att få vara med om detta. Så fascinerande. Roligt att de var så välkomnande mot en som inte är hindu, antar att du inte är det i alla fall.