Brisbane - en spökflygplats pga Coronavirus

Vi har lämnat Bali och nu hoppat in ett stort svart hål av ovisshet. Planen är att resa till Hawaii för att hälsa på min bror och familj, på en 2 veckors resa som varit bokad sedan länge. Men pga Coronavirusets framfart över hela världen har den här "semestern i semestern" varit hotad, och det mer än än gång och på många olika sätt. Under de senaste två veckorna har vi levt (semestrat) i någon form av vakuum och känslomässigt kastat högt och lågt från en dag till en annan, om Hawaii-resan ska bli av eller inte. Jösses vilken påfrestning det varit. Inställda flyg, noll information från bokningbolaget, inget svar från dem vid avbokning, inga pengar tillbaks, noll försäkringar som gäller, väntetider, inköp av nya biljetter, för kort tid för att få nya visum, USA portar Européer, länder stänger gränser osv, osv. Den känslomässiga bergochdalbanan har till och med övergått till att snabbt skifta från timme till timme...

Endast ett par timmar innan avgång från Bali beslutade Australien att alla ankomna resenärer skulle sättas i 14 dagars karantän. Det land vi skulle korsa på vägen till Hawaii och mellanlanda i. På flygplatsen på Bali var informationen så pass ny att ingen kunde svara på vad som skulle hända med oss som bara skulle mellanlanda där. Skulle vi ändå hamna i karantän och aldrig nå Hawaii? Tillbringa 14 dagar bakom lås och bom i Australien istället för glada dagar på Hula-Hula ön med familjen? Ståendes vid incheckningen fanns inte tid för att avboka hela resan, för det gick inte att göra på flygplatsen utav behövde göras via det svenska bokningsbolaget. Om med vetskap om att inga försäkringar skulle ge oss pengarna tillbaks och hotell mm på Hawaii redan passerat sista avbokningsdagen med råge, så vi klev om bord på flyget via Australien på vinst och förlust. Under vår tid i luften trädde Australiens nya bestämmelser i kraft och så fort planet landat meddelade kaptenen att alla ombord skulle hamna i karantän. Galet! Vi lotsades fram av den ena och den andra vakten och började fylla i blanketter krig karantän och hälsotillstånd mm. Men för att i sista stund, bokstavligt ett steg från att vi klev in på Australiensisk mark och rakt in i 14 dagars karantän, bli bortplockade av en annan vakt som lotsade oss direkt vidare till avgångshallen istället. Jösses så rörig tid var där efter landning, men mellanlandar man kortare än 8 timmar gällde tydligen inte karantän á 14 dagar.

Så nu i skrivande stund sitter vi på BRISBANE´S EKANDE TOMMA FLYGPLATS i väntan på planet till Hawaii. Känslan här är spökstad, från minsta avgångshall till största restaurang. Allting ekar av tystnad, av avsaknad av fotsteg och liv och rörelse. Hade det inte varit för de mjuka heltäckningsmattorna hade man kunnat höra en knappnål falla. Samtliga rulltrappor står stilla, personalen i affärer och i restauranger går runt som zoombies, och de enorma glasrutorna ut mot landningsbanan har städarna putsats flera vändor, trots att det inte behövts. En i personalen har låst in sig på ett toalettbås på damerna för att se på film, och avgångstavlan vittnar om inställda avgångar. Känslan att befinna sig i mitten av detta, som om vi utgör den centrala handlingen i en skräckfilm, är mer än märklig. Nu håller vi bara tummarna att planet till Hawaii går som det ska och att inga fler bestämmelser tas som kan ställa till det för oss medan vi befinner oss i världens luftrum.

4 kommentarer :

Åsa sa...

Läskigt med så mycket ovisshet och ny info hela tiden! Jobbigt att vara på resande fot då, men då är ni alltså på väg till Hawaii? Vad som gäller där när ni landar vet ni förstås inte heller. Hoppas få höra snart!

Emma, Sol som sol? sa...

Ojojoj! Fy så påfrestande och stressigt det måste vara. Jag hoppas att det nu har löst sig och att ni sitter med varsin lei kring halsen!

travelsis.se sa...

OMG låter jobbigt för nerverna. Men med tanke på att vi vet att ni är framme, blev jag inte lika stressad av det som jag annars hade blivit av att läsa det. Önskar er ett härligt avslut på er resa!/Pernilla

Ditte sa...

Oj, vilket hemskt scenario. Men så skönt att ni till sist kom fram till Oahu.Önskar er nu fina dagar men en mer lättsam tillvaro.
Många tankar
Kram