Om Coronavirus och Bali

Coronavirusets raketfart över världen går knappast att blunda för. Det har lamslagit mänskligheten totalt och fått så väl börsen som reseindustrin att krascha. Människor hemma i Sverige är rädda för att resa, vilket är fullt förståelig, och jag själv är rädd för att resa hem till Sverige.

Vi åkte utomlands, till Bali, precis när karusellen med Coronaviruset hade lagt i sin första växel. Vi anlände till Bali där man redan då (nu pratar vi svart två månader sedan) hade portat Kineser och en läkarstation fanns uppsatt på flygplatsen, där alla blev avlästa med värmekameror för att redan där utesluta sjuka som hade feber. Och här måste jag faktiskt hylla Bali, en ö som i mångt och mycket ligger efter i både det ena och det andra, men här vidtog tidiga åtgärder. Vilket i sin tur lett till att siffran för antal smittade inte är särskilt hög. 

Härifrån läser jag dagligen i Svenska medier om Coronaviruset och hur siffran av nya fall stiger och stiger, och i utländska medier skrivs det om hur Sverige klättrar allt högre som riskland. Svenskar portas i allt fler länder, nu senast i Vietnam och USA. Och jag tror personligen att Bali snart kommer införa samma åtgärd. I dagsläget är det länderna Kina, Italien, Iran och Sydkorea som är portade för inresa i Indonesien.

Bali som destination har drabbats extremt hårt utav Coronavirusets svallvågseffekter. Vilket syns tydligt. 80 procent av öns ekonomi är beroende av turismen, och Kineserna utgör en enormt stor andel. Många hotell och restauranger har tyvärr också endast kineser som målgrupp, vilket lett till att både hotell och restauranger redan stängts igen. Det finns inga kunder, och många invånare går nu plötsligt utan jobb. Så att det är lugnare på hela ön gällande turismen märks markant. Men någon direkt hysteri gällande Coronaviruset märks inte av. Lokalbor pratar om det såklart, men inte i panik eller rädsla för smitta, snarare rädsla för att ekonomiskt gå under.

3 kommentarer :

Emma, Sol som sol? sa...

Då känns det ju som att man på Bali tidigt vidtagit åtgärder för att förhindra spridning på ön. Då kan de boende pusta ut lite av den anledningen. Men jag förstår att den ekonomiska osäkerheten är oroande för dem.

Vad gör man här hos oss (Spanien ligger just nu på sjätte plats i listan över länder med flest drabbade, i går var Spanien på femte ett tag) där det ökar med 500 nya fall dagligen den senaste tre dygnen? De värst drabbade provinser har stängt skolor och offentliga ytor som bibliotek och museer. Här hos oss är det lugnt men vissa sportevenemang ställs in, skolan har köpt in tvål till toaletterna (!) och eleverna sitter numer inte parvis utan en och en. Undrar om det hjälper ...

Christine - 29° sa...

Ja du, tvål till toaletterna och att inte sitta parvis... hum, kanske inte löser smittorisken. Jösses alltså!

Emma, Sol som sol? sa...

Situationer ändras ...

Sent i går kväll fick vi reda på att alla skolor i Andalusien ska stängas på måndag och 15 dagar framåt - minst. Vi tog beslutet att låta sonen vara hemma i dag. Varför vänta?

I dag har sedan hela Spanien satts i något slags karantän, inga flyg in och ut som jag förstår det. Allt ska stängas, de enda butiker som ska vara öppna är mataffärer och apotek. Nåja, undrar om det kommer efterlevas. Nästan så man skulle ta en promenad och se om allt i turiststråken verkligen stängs. Fast, nej, det kommer jag inte att göra.

Jag är i dag glad över mitt djuprotade "scoutsinne", att alltid vara redo. Att vi har en hel del hemma redan. Jag tror nog att jag ändå måste ge mig ut och fylla på men då kan jag kanske välja tid när det är mindre folk.

Jag är inte orolig för att min son ska bli sjuk, mer i då fall för oss som båda är i femtioårsåldern och är i urusel kondition (inga sjukdomar men ändå). Dessutom anser jag att alla borde dra sitt lilla strå till stacken: kan jag undvika att smitta (inte sjuk vad jag vet) så har jag gjort mitt och inte belastat sjukvården i onödan, att de som verkligen behöver hjälp istället får det.

Så resonerar jag.