Hoi An Old town - underbar plats

I gamla stan i Hoi An möts vi av sommargula hus, välfyllda små affärer, dinglande färgsprakande lyktor, krusande grönt vatten, gulliga båtar, och mängder av mysiga restauranger under böljande blommor. Bilar är inte tillåtna och gatorna är små. Men det hindrar inte vissa mopeder från att sicksacka fram mellan alla fotgängarna. Atmosfären är så mysig att den blir obeskrivlig. Antalet vackra smycken som dinglar i stånden är många, och svåra att inte öppna plånboken för. Precis som de "magiska" grattiskorten som de gående försäljarna glatt visar upp, hur t.ex. ståtliga små skepp vecklar upp sig ur pappret då kortet öppnas. GAMLA STAN I HOI AN är på sitt charmiga och helamysiga sätt väldigt unikt och eget. Nästan svårt att jämföra med något annat, men en plats som bör upplevas om man är i Vietnam. Vi besökte staden endast över en dag (i samband med My Son Sanctuary) iom att vi bodde i Da Nang som låg ca 3 mil därifrån. Men med facit i hand hade vi nästan hellre bott i Hoi An, eller i alla fall bott där en natt också.






Hoi An är en välbevarad gammal kuststad som ligger i centrala Vietnam. Den historiska staden är också känd för sin skönhet efter att mörkret lagt sig, då mängder av färgglada lyktor sjösätts i kanalerna och skapar en vacker symfoni av ljus. I Hoi An blandas vietnamesisk, kinesisk, japansk och europeisk arkitektur i en historisk anda som sträcker sig bakåt till 1700-talet, och stadens kulturpuls är en av anledningen till att Hoi An är placerad på UNESCOs världsarvslista. Det krävs dock att man betalar en inträdesavgift vid porten för att få gå in till det riktigt gamla området, 120.000 Dông (ca 50kr) per person. Biljetten gäller i 24 timmar, så om du besöker gamla stan i två dagar kan du komma tillbaka med samma biljett nästa dag. I biljettpriset ingår också 5 inträdesbiljetter som valfritt kan användas för att gå in/eller igenom någon av de 22 speciella platser/byggnader som finns i gamla stan. Och pengarna för inträdesavgiften går till att bevarande denna världsarvslista.








Under vårt besök i Hoi An åt vi lunch på RICE DRUM RESTAURANT i gamla stan, och blev för första gången under Vietnamresan imponerade utav maten. Och det blev också den godaste maten vi åt på hela resan! Björn testade deras revbensspjäll och jag deras signaturrätt "Passion Chicken", där kycklingbitar serverades i passionsfrukter badandes i passionsfruktsås. Lika annorlunda serveringssätt som annorlunda smaker. -Men riktigt jädra gott!





Old town - Hoi An - Vietnam

My Son Sanctuary - läckert

Vissa platser, intryck och upplevelser fascinerar mig mer än andra. Och det gamla tempelområdet MY SON SANCTUARY i Vietnam var just en sådan plats. Där jag trots solens hetta och den stillastående luften kunnat strosa omkring längre än vi gjorde. För att ta in varje liten del, kika bakom varje vrå, beundra varje sprucken sten, låta fantasin fylla ut de trasiga statyerna, och notera de små detaljerna som andra bara gick förbi. Platsen har berörts genom historien med många vinslag och den tropiska natur som bäddar in ruinerna gav helheten en både fängslande och trolsk känsla.





Cirka 4 mil från kuststaden Da Nang hittar man ute på landsbygden My Son Sanctuary. Ett tempelkomplex som byggdes mellan 300- och 1100-talet för religiösa ceremonier under Cham-dynastin, men användes också som begravningsplats för dynastins kungligheter. De första templen byggdes i trä och uppfördes till ära för den indiska guden Shiva, men de brann dessvärre ner på 500-talet. Många tempel byggdes sedan upp igen, och det har funnits upp till 70 byggnader inom det 2 kilometer stora området. Tempel och torn sammankopplade med varandra genom en komplicerad design av röd tegelsten.

Kort efter att det sista templet byggdes under 1200-talet övergavs området. Därefter låg området undangömt fram till 1898, då det återupptäcktes av en fransman. Förutom år av naturligt slitage har  monumenten varit utsatta för plundring. Och under Vietnamkriget använde FNL platsen som bas, och stora delar av byggnaderna förstördes under amerikanska bombningar. Men 1999 listades My Son Sanctuary på UNESCO:s världsarvslista för dess imponerande torn, tempel och arkitektur, och idag går det att besöka ruinerna mot en mindre avgift. (150,000 VND, ca 63 kr per person. Då ingår också en eldriven typ av "shuttle bus" från parkering och in till naturen/vandringsledens början).







Vi hyrde en privat chaufför under en heldag för att ta oss till My Son Sanctuary och vi åkte från Da Nang där vi bodde. (Under samma dag besökte vi också Hoi An). På plats valde vi att uppleva ruinerna på egen hand och utan guide. Och vi gick också "mot strömmen" vilket gjorde att vi fick det ganska turistfritt här och där, då alla guidade grupperna gick i samma ordning och motsatt håll jämfört med oss. 





Ho Chi Minh City

När vi flög in i Vietnam sent på kvällen blickade vi ut över miljontals lampor innan flygplanshjulen nuddade marken. Tullen var sedan en långsamtgående process och taxiresan till hotellet kändes som den innehöll fler än en felkörning. Men fram till hotellet kom vi och vi vaknade dagen efter i en myllrande storstad. HO CHI MINH-STADEN, som tidigare hette Saigon, ligger i södra Vietnam och ses som landets hjärta trots att staden inte längre stoltserar som huvudstad. Här blandas höga moderna skyskrapor med slitna gator, trånga gränder och en stor mängd motorcyklar. Det är mycket folk, många dofter och lukter, mycket rörelse och intrycken staplas snabbt på hög. Minnen från Vietnamkriget syns lite överallt, även spår av franska och amerikanska influenser.




Under våra tre dagar i staden bodde vi på 2-stjärniga GREEN SUITES HOTEL. Ett prisvärt hotell med bra läge i distrikt 1. Vi valde ett lite dyrare rum med balkong och betalade 300kr / natt för två inklusive frukost. Utsikten från balkongen var inget speciellt, men vi hade första parkett över ett rivet hus och den lilla gränden nedanför. En så minimal gata att bilar inte kunde nå hotellet entré, så när vi kom med taxi första kvällen infann sig viss förvirring innan vi hittade fram till porten. Hi, hi! Från den mysiga takterrassen högst upp serverades en enktl frukost och därifrån såg man betydligt mycket mer, ut över större stor del av staden. Och många hus fanns också att titta ner på.





Några snirkliga små gränder längre bort från hotellet hittade vi det iögonfallande stället THE VIEW ROOFTOP BAR (på toppen av Duc Vuong Hotel), som från marken lyste så otroligt lockande med all sin belysning att vi inte kunde motstå att ta hissen upp. Och därifrån kunde man verkligen snacka utsikt, dessutom 360 graders utsikt. Väldigt mysigt och charmigt ställe.

Själva staden Ho Chi Minh blev dock ingen favorit så här i efterhand, men jag är glad att vi stannade i landets största stad (ca 7,2 miljoner invånare) under några dagar. Så vi fick uppleva staden, Cu Chi tunnlarna och Mekongfloden.








Ho Chi Minh City - Vietnam

Mekongfloden under en heldag

Den heldagstur vi upplevde på MEKONGFLODEN i Vietnam innehöll allt från motorbåt, enkel roddbåt, bin, djur, tropiska frukter, häst och vagn, en godisfabrik och ett par riktigt speciella smakupplevelser. Vissa höjdpunkter var fantastiska och minnen för livet, medan ett par saker hade vi kunnat vara utan. Vår utgångspunkt var Ho Chi Minh City och efter en bussresa på ca 1,5 timme klev vi ombord på en färgglad motorbåt som förde oss vidare längs det bruna vattnet och till tre olika öar. 


Varje ö hade sin specialitet och första stoppet gjordes för att bla. besöka en bifarm. Men det var ingen höjdpunkt. Jag hade nog höga förväntningar och hade sett mer framför mig än att vår grupp skulle lotsas in på ett café, serveras en kopp honungsvatten och i fem sekunder visas en platta med bin. Och den stora ormen som istället tog fram för att turister skulle fotas med den gjorde mig inte mer imponerad. Men, men. Koppen med honung var i alla fall god. Och efter detta blev det bättre. Bättre och bättre. Vi besökte ett annat litet café på samma ö där vi serverades tropiska frukter och fick veta mer om dem. Vi fick testa de ok som är vanligt förekommande i Vietnam, samt lyssna på klassisk Vietnamesisk musik som framfördes av kvinnor i vackra rosa klänningar. 















Mekong är en av Asiens största floder och cirka 4 500 kilometer lång (det är dock omtvistat var flodens källa befinner sig, vilket gör att flodens längd inte går att fastställa exakt). Närmare 90 miljoner människor är beroende av floden som rinner genom flera länder; Kina, Laos, Myanmar, Thailand, Vietnam och Kambodja. Så vår dagstur på floden var endast på en pytteliten del av helheten. Men det var läckert. Och höjdpunkten på dagen var då motorbåten lämnades förtöjd vid en brygga och vi fick ta plats i mindre roddbåtar. Via dem gled vi fram längs mindre kanaler, alla med varsin rishatt tillfälligt på huvudet (vilket jag kom att ha många gånger under vår Vietnamresan, Ha, ha!). Vi serverades en 6-rätters lunch med traditionell mat och där huvudrätten, fisken, var en mycket speciell syn. Såg ut nästan en trofé på bordet. Men smakade gott faktiskt, även om fjällen var i knaprigaste laget.  





Vid den tredje ön var godistillverkning den största sysslan. Så där visades vi runt i en enkel godifrabik och fick både se och smaka deras goda kokoskola. Men det var inte det enda de serverade. I ett hörn fanns en enorm flaska... innehållande en lika enorm orm ringlad i vätska. - Snake Wine! Vilket guiden gladeligen delade ut smakprov av i små shotglas. Och självklart testade vi! Enligt ögonen var det det vidrigaste jag någonsin druckit, men smaklökarna sa typ whisky modell sämre. Vi köpte faktiskt med oss en liten flaska som souvenir, men trodde aldrig den skulle ta sig hela vägen till Sverige (förbi både Indonesien först och sen massa mellanlandningar längs vägen hem) men den kom faktiskt hela vägen till Sverige utan att bli tagen av tullen. Så nu står den som prydnad hemma. 





Mekongfoden - Vietnam