Summering av multisportresan i Ecuador

Den resa vi gjorde med ECUADORE PURE LIFE är svår att sammanfatta, samtidigt som ett enda ord egentligen säger allt. -Fantastisk! 

Det var verkligen en fantastisk resa, från första steg till sista middag. Jag älskade allt. Varenda sekund, varje intryck och varenda muskelansträngning. Vi var beredda på en intensiv resa och det var det minst sagt, fullspäckad från morgon till kväll med upplevelser för både kropp och sinne. Jag kommer alltid minnas Ecuador som platsen som slog mig med "kyla" och där popcorn alltid åts i soppan. Och soppa åts det mycket utav. Det grillade hela marsvinet som serverades som middag sista kväll gav ett speciellt minne, precis som coca te´t vi blev bjudna på och nyfiket testade. Och alla de vattenfall vi passerade kan jag inte ens räkna till i mitt minne, för jag har faktiskt aldrig sett så många vattenfall i hela mitt liv. Adrenalinet som pumpade genom kroppen då vi cyklade högt upp i Anderna var passionerad förtjusning, den vilda forspaddlingen i Amazonas var den galnaste vi någonsin gjort, och att vandra i snö upp till base camp på vulkanen Cotopaxi var en surrealistisk upplevelse. Dessa saker var några höjdpunkter under resan, bara för att nämna några. Men upplevelsen som slår alla andra var den flera timmar långa klättringen uppför flertalet vattenfall i Amazonas djungel. -Shit alltså, så galet fantastiskt underbart roligt och häftigt!


Den enorma bredden på de olika boendena var ett stort plus under resan. Vi bodde på allt från vanliga hotell (ja i jämförelse med de andra "vanliga") till ren lyx, samt vi spenderade nätter utan el hemma hos en familj i djungeln, och vi bodde också på en 300 år gammal hacienda. Alla boenden var speciella och enastående på sitt sätt, men det coolaste var då vi bodde som absolut enklast. För att bo hemma hos en familj i djungeln var så oerhört annorlunda och långt ifrån hur vi normalt sett bor när vi reser. Tiden där bjöd på en padd-attack under natten, väggarna såg man ut igenom mellan träspringorna, och jag kommer alltid minnas doften från då vi gjorde egen choklad över lägerelden i skenet från endast pannlampor och en lykta. Och alla djurens symfoni av vaggande läten under natten... hur förklarar man ens det. -Magiskt!?



Det som var den största utmaningen med resan var höjdmeterna. Majoriteten av tiden spenderade vi över eller i eller runt molnen kändes det som, och flera av de fysiska aktiviteterna utfördes runt 3000 möh. Vilket var en utmaning i sig. Och min skadade vrist som inte var helt läkt var också en tuff bit, men det är en helt annan historia. Innan multisportresan började så bodde vi i Quito (världens näst högst belägna huvudstad) under fyra dagar och det var ett mycket bra initiativ kände vi i efterhand, så att vi acklimatiserade oss i alla fall lite grann innan den aktiva resan började.

Vi åker extremt sällan på färdiga paketresor och då vi väl gör det har vi enormt höga krav på både arrangör, innehåll och upplägg. Vi är inte de enklaste att tillfredsställa och tröttnar snabbt om strul uppstår, om guider är dåliga, eller om upplevelser inte levererar. Men den här resan "Ecuador multisport once in a lifetime" kändes verkligen som gjord för oss. Och det säger jag inte för att vi gjorde resan i samarbete med en turistbyrå i Ecuador, utan jag säger det ur mitt hjärta. För det var verkligen en enastående resa. Vi hade också en fantastiskt guide, Christian, som förtjänar en speciell stjärna för sin äventyrliga personlighet, enorma engagemang, härliga humor och den enorma kunskapen om Ecuador som han delade med sig utav. Och för vår del så var detta absolut inte sista gången vi satte våra fötter i vackra Ecuador, det vore verkligen kul att också se havet och kusten någon dag.

Marsvin - sista måltiden i Ecuador

Äta marsvin? Va, på riktigt? Ja, vid vår sista middag i Ecuador, tillsammans med Brittany, Jacob och vår guide Christian, fick vi i Quito möjlighet att testa denna (i mina ögon) väldigt speciella maträtt. Första tanken var husdjur, andra tanken fluffig större rått. Men då tallriken kom in var det bara att slå bort tankarna, och köttet påminde faktiskt om kyckling i smaken. Skulle du smaka eller avstå?

Grillat marsvin, eller "Cuy" (kew-y) som det heter, är en traditionell maträtt i Ecuador. Från att från första början varit en nödvändig del av kosten (huvudkällan till kött innan nötkreatur introducerades i landet) har det blivit en delikatess. Grillas hel över öppen eld och serveras ofta med potatis i jordnötssås.

5 timmar vandring - Cuicocha crater lake

Vår sista fysiska aktivitet på multisportresan med Ecuador Pure Life var en otroligt vacker vandring runt VULKANSJÖN CUICOCHA. Minibussen lämnades utmed en vägren, en stor informationskarta inspekterades och vår guide sa glatt då han pekade ut rutten ”nu har vi fem timmar vandring framför oss, men med er kommer det nog gå fortare”. Då vi efter några minuter nådde upp till den första utsiktsplatsen var det till ordet ”wow”, följt av tystnad och stora ögon. Framför oss vilade hela sjön, i en krater omgiven av flera berg och andra vulkaner i flera riktningar. Det spegelblanka och turkosblå vattnet hade nog fått de flesta att tappa anda, till och med utan höjden. Kratersjön ligger 3246 meter över havet, vilket är högt. Varje liter luft som inandas där uppe hade 64% lägre syremängden. (Vilket betyder att vad som vid låg/normal höjd kan vara jobbigt fysiskt är betydligt mycket jobbigare på hög höjd). Jag minns hur jag stod där tyst och bara beundrade landskapet, samtidigt som jag också insåg att alla de kullar och berg jag så vackert beundrade skulle mina fötter även ta mig upp och ned för. Där och då hade vi nog vant oss (en del i alla fall) med de höga höjderna iom större delen av resan utgjordes på hög höjd, och det tackar jag verkligen för.






Det var verkligen en vandring som gick upp, ner, upp, ner, upp, ner. Fulla av energi började vi med raska steg som tog oss framåt och nedför. Smått trollbundna av sjön som ständigt vilade längs vår vänstra sida. Vi fick lära oss om bär, djur och natur längs vägen. (Särskilt om blå bär som såg ut exakt som blåbär, men var typ dödligt giftiga). Men efter fyra timmars konstant promenerande var det med något trötta lungor vi tog oss an uppförsbackarna. Den blå himlen övergav oss mot slutet och svala moln svepte även in med svalare gradantal. Jag minns att ett av mina absolut första intryck av Ecuadors högland var att det påminde om Sverige. Och samma intryck bar jag även med mig där på vår sista aktivitet, när vi tråcklade oss fram bland blåbär, "Bregottkor" (på semester?) och vajande lupiner.






Fantastisk natt på 300 år gammal hacienda

Inte långt från den berömda marknaden svängde guiden av från den asfalterade huvudvägen och in till en storslagen gård med vackra vita byggnader. Husen vette in mot en välskött entré och en porlande fontän, där stora rustika trädörrar stod uppställda på den största av byggnaderna. Det rustika låset på dörren var det största jag någonsin sett, men lika vackert som alla övriga detaljer på gården. De välskötta vita fasaderna, de stora blå fönstren och de gröna träden fulla av klementiner gav ett minst sagt sagolikt intryck. 
Vid den 300 ÅR GAMMAL HACIENDA spenderade vi en natt och jag mins tiden där som igår, samt med enorm värme. Det trots att jag under tiden där använde typ alla mina tunna sommartröjor på samma gång, men hos både ägaren och de anställda fanns en gränslös värme och omtänksamhet. Ägaren hälsade oss välkomna i egen hög person, och då vi slog oss ned vid ett av sällskapsrummen kom en av de anställda snabbt dit och tände den enorma öppna spisen framför oss med van hand. Vi serverades klassisk Canelazo som välkomstdryck, hörde hästar gnägga från stallet, beundrade sjön utanför, tittade nyfiket på alla gamla foton som prydde väggarna och imponerades av de många luftiga rummen. I den vackra restaurangen serverades vi en enastående god trerättersmeny, och rummet där vi tillbringa natten var enormt. Och då var rummet som Brittany och Jacob fick ännu större, större än hela vår lägenhet hemma faktisk vilket säger en hel del om haciendans storhet och rymd. Flygelrummet där vi sov utgjordes av tre halvvåningar, med ett badrum längst ned, en säng på mittersta planet och överst låg ett sällskapsrum med öppen spis. På kvällen när det var dags att sova var rummet iordningställt för natten. Gardinerna var fördragna, en brinnande brasa sprakade i den öppna spisen och sängen var bäddade med värmekuddar. Alltså jag kan inte beskriva den fantastiska känsla jag kände där och då. Vilket enastående ställe, sådan underbar personal och otroligt speciell och fascinerande miljö. Med fötterna instuckna under en av värmepåsarna och kramandes den andra somnade jag med ett stort leende på läpparna. (Och Björn hade faktisk två egen värmepåsar, så jag beslagtog inte alla).







I slutet av 1700-talet fungerade Hacienda Pinsaqui som ett kolonialt textilföretag med tusentals vävare som exporterade tyger till USA. I generationer har haciendan ärvts vidare inom släkten Freile-Larrea och idag fungerar Haciendan som hotell, men har behållit känslan av det förflutna. Genom åren har haciendan även varit värd åt berömda historiska figurer, bland annat general Simon Bolívar (som inrättandet Venezuela, Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Panama som självständiga stater, oberoende av spanskt styre). Och i slutet av artonhundratalet undertecknades också det historiska fredsavtalet mellan Colombia och Ecuador, "Treaty of Pinsaqui",  i haciendans herrgård 1863.








Marknad & souvenirer

I hundratals år har OTAVALO MARKNAD fungerat som en av de viktigaste marknaderna i Anderna. Idag är det kanske mer för turister än de egna, men där säljs fortfarande mängder av handgjorda traditionella hantverk och kläder. Marknadstraditionen sträcker sig långt tillbaks i tiden och Otavaleños utsökta väv- och textilkompetenser gick inte att ta miste på. Då vi klev in bland de många stånden möttes vi av vänliga försäljare som bar traditionella kläder - kvinnor iklädda broderade vita blusar, långa kjolar, vävda bälten och halsband av många pärlor. Och de flesta männen bar hatt och ponchos.







Jag kunde inte låta bli att inhandla några halsband och ett par armband. Och vi köpte även med oss några fina och traditionsenliga tröjor gjorda av Alpacka till några släktingars barn. Och de där tröjorna har verkligen använts flitigt. Nästan att jag ångrar att jag inte köpte en till mig själv också, men de tog tyvärr lite väl stor plats i väskan.

Papallacta Hot Springs - lyxigt och mysigt

Efter två fantastiska dagar i djungeln, full av äventyr och boendes på enkelt sätt, så blev kontrasten enorm då vi spenderade följande natt vid TERMAS DE PAPALLACTA. En lyxig resort belägen högt upp i Anderna. Till ytan ett enormt områden med mängder av olika varma källor som kantades av charmiga hotellbyggnader, en trevlig restaurang och en vacker spaavdelning. Den svalare luften gjorde att röken från de varma källorna bäddade in hela resorten i en oerhört praktfull känsla. (Här hade jag verkligen önskat att stora kameran inte låg oanvändbar i en rispåse, för det var så otroligt vackert och mysigt). Lamor gick betandes precis utanför området, bergstoppar ramade in horisonten och från rummen hade man endaste ett par steg till närmsta varm pool. Till och med golvvärme fanns det på rummet, vilket de mycket fiffigt utnyttjat de varma källorna till att skapa. Synnerligen mysigt. Kanske låter konstigt med golvvärme i ett land man inte förknippar med kyla vid första tanken, men vissa platser högt belägna var faktiskt kyliga. Så resortens placering och dess varma källor var en perfekt kombination, för vi njöt av de varma poolerna långt in på kvällen. Kort och gott ett underbart boende om man vill skämma bort sig med lyx och avkoppling i Ecuador.  
















The Hummingbird paradise

De är små, snabba, söta och bär regnbågens alla färger. Jag talar om Kolibrin, den vackra fågeln som på grund av sin nätta storlek och sätt att röra sig nästan kan misstas för en insekt. Kolibrin har verkligen en enastående flygförmåga. De kan "stå still" i luften, flyga både framåt, vertikalt upp och ner, och som de enda fåglarna i världen även baklänges.
På väg mot området Papallacta gjorde vi ett stopp vid GUANGO RESERV som sades vara ett paradis för kolibriälskare och fotografer. Men det var tyvärr lite utav en besvikelse. Vi såg endast ett par kolibris och blev inte alls imponerade (förmodligen för att vi sett många kolibris på andra tidigare resor). Här hade vi väntat oss mer, mängder av kolibris. Men de kanske hade siesta, vad vet jag. Så det blev ett kortare stopp och vi avnjöt en varm kopp te inomhus innan vi rullade vidare mot nästa mål på resan; en natt vid varma källor. Men oavsett intrycket av "The Hummingbird paradise" så tycker jag att kolibris en mäkta imponerande fågel.