Papallacta Hot Springs - lyxigt och mysigt

Efter två fantastiska dagar i djungeln, full av äventyr och boendes på enkelt sätt, så blev kontrasten enorm då vi spenderade följande natt vid TERMAS DE PAPALLACTA. En lyxig resort belägen högt upp i Anderna. Till ytan ett enormt områden med mängder av olika varma källor som kantades av charmiga hotellbyggnader, en trevlig restaurang och en vacker spaavdelning. Den svalare luften gjorde att röken från de varma källorna bäddade in hela resorten i en oerhört praktfull känsla. (Här hade jag verkligen önskat att stora kameran inte låg oanvändbar i en rispåse, för det var så otroligt vackert och mysigt). Lamor gick betandes precis utanför området, bergstoppar ramade in horisonten och från rummen hade man endaste ett par steg till närmsta varm pool. Till och med golvvärme fanns det på rummet, vilket de mycket fiffigt utnyttjat de varma källorna till att skapa. Synnerligen mysigt. Kanske låter konstigt med golvvärme i ett land man inte förknippar med kyla vid första tanken, men vissa platser högt belägna var faktiskt kyliga. Så resortens placering och dess varma källor var en perfekt kombination, för vi njöt av de varma poolerna långt in på kvällen. Kort och gott ett underbart boende om man vill skämma bort sig med lyx och avkoppling i Ecuador.  
















The Hummingbird paradise

De är små, snabba, söta och bär regnbågens alla färger. Jag talar om Kolibrin, den vackra fågeln som på grund av sin nätta storlek och sätt att röra sig nästan kan misstas för en insekt. Kolibrin har verkligen en enastående flygförmåga. De kan "stå still" i luften, flyga både framåt, vertikalt upp och ner, och som de enda fåglarna i världen även baklänges.
På väg mot området Papallacta gjorde vi ett stopp vid GUANGO RESERV som sades vara ett paradis för kolibriälskare och fotografer. Men det var tyvärr lite utav en besvikelse. Vi såg endast ett par kolibris och blev inte alls imponerade (förmodligen för att vi sett många kolibris på andra tidigare resor). Här hade vi väntat oss mer, mängder av kolibris. Men de kanske hade siesta, vad vet jag. Så det blev ett kortare stopp och vi avnjöt en varm kopp te inomhus innan vi rullade vidare mot nästa mål på resan; en natt vid varma källor. Men oavsett intrycket av "The Hummingbird paradise" så tycker jag att kolibris en mäkta imponerande fågel.


Forspaddling - en rejäl adrenalinkick

Som vi gillade den 2,3 mil långa FORSPADDLINGEN I AMAZONAS, från Talaj Village till Puerto Napo. Efter det borde vi kanske ha varit nöjda, men knappast, vi hade gärna paddlat en bit till. (Dock inte huden på mina armar som trots mulet väder och solskydd blev extremt brända. Men efteråt tog vår guide hand om det på bästa naturliga sätt. Han skar av ett blad från en Aloe Vera kaktus, öppna bladet och smorde in mina armar med ren Aloe vera. Alltså vilken skön känsla. Även en enorm räddning, annars hade min armar garanterat varit fulla av blåsor följande dag).

Vi har forspaddlat många gånger genom åren och i olika länder, men aldrig gjort en så avancerad forspaddling som denna som klassades som 3+ (mäts från 1-5). Och det märktes redan från början att nivån var hög, för aldrig tidigare har vi fått en så ordentlig och bra säkerhetsgång. De visade bl.a. olika sätt på hur man räddar varandra om man faller i, hur man kastar samt fångar rep vid räddning, och hur man tar sig ur strömmande undervattenshål om man skulle fastna. Det sistnämnda mins jag gav mig rysningar av blotta tanken. Men själva upplevelsen var en fartfylld sådan full av adrenalin, skratt, skrik och kämpande muskler. Det var kort och gott extremt kul! Och den högre nivån gör att den kvalar in på första plats av roligaste forspaddling vi någonsin gjort. Denna flod bjöd på brytande vågor (ni vet såna som slår in längs stränder utmed hav) och de paddlade vi genom. Inte över utan genom! Ja det var helt galet, men såååååå kul! Vilka strömmar och vilka krafter.


Längsmed några partier där vattnet var lite lugnare fick vi möjligheten att sätta oss längst fram på flotten. Lite som att rida en rodeotjur kan jag tänka. Björn och Jacob gav det ett försök båda två, och trots guidens ihärdiga ansträngningar för att få dem att ramla i höll dom sig kvar.




Vattenfallsklättring i Amazonas

Det började lugnt, bland små vattendrag som knappt nådde högre än en decimeter upp på stövlarna. Och till en början gjorde jag mitt yttersta för att balansera på stock och sten, så vattnet inte letade sig in över stövelskaften. Men ju längre in i Amazonas djungel vi vandrade desto omöjligare blev min påhittade utmaning. Det forsande vattnet blev kraftigare, vattennivån djupare och vattenfallen allt större och mäktigare. När vattennivån plötsligt nådde knäna och sockorna badade i helt fyllda stövlar fanns inget annat än all in. Vattnet var bokstavligt talat överallt och det var så vansinnigt kul att kämpa uppför de forsande fallen! Någonstans där förlorade jag helt tid och rum. Vi KLÄTTRADE UPPFÖR VATTENFALL på vattenfall, vadade genom vattendrag, utforskade en liten grotta på andra sidan ett av fallen, klättrade genom en annan grotta, hoppade ner i ett bottenlöst hål och klättrade och klättrade. Hur många timmar vi ägnade åt att ta oss upp genom forsande vatten har jag ingen aning om. Men en sak vet jag med säkerhet. -Inte en ynka torr fläck fanns på kroppen och detta var utan tvekan det roligaste på hela Ecuador-resan! Så galet annorlunda, så långt ifrån något vi tidigare gjort och dessutom i en helt magisk miljö. Alltså vilken upplevelse! (Varning för bildbomb.)






























Bo hos en familj i Amzonas regnskog

Bilen lämnades på parkeringen till ett hotell och vår packning förminskas till endast den vattentäta bagen. Tung packning eller vanliga väskor på hjul hörde verkligen inte hemma dit vi skulle, då vi till fots promenerade längre in i AMAZONAS REGNSKOG för att spendera natten som gäster hos en familj.

Två dagar i djungeln. Då vi tillverkade egen choklad, blev attackerad av en enorm padda, klättrade uppför vattenfall och levde utan el"

En liten stig ledde oss fram över smala vattendrag bland mossklädda träd och gröna vajande växter. Allt var så oändligt grönt, vart man än tittade slukades blicken av gröna nyanser. Molnen gled sakta fram som ett kompakt täcke ovanför oss, men vad som var regn uppifrån eller fukt nedifrån var svårt att urskilja. Kanske inte så konstigt då luftfuktigheten låg över 90% (vilket tyvärr fick min stora kamera att dö under våra fantastiska dagar i djungeln. Så därav är bilderna i detta inlägg tyvärr inte de bästa).





Vi möttes av knarrande trappsteg, en trött hund vilandes på nötta golvplankor och ett ovanligt lugn. Kycklingar trippade dock snabbt omkring bland våra fötter när vi hälsades välkomna, och de bedårande söta dunbollarna stal snabbt alla min uppmärksamhet. Då vi satt oss ned vid det rustika matbordet gjorde kycklingarna oss sällskap, både under och på bordet (men vi flyttade ner dem). Skålar med popcorn dukades fram och strax där efter hade vi varsin tallrik med soppa framför oss. Kombinationen till lunch var alltså soppa med popcorn. Så märklig kombo, eller? För mig är popcorn snacks och inte mat, men i Ecuador var det såhär man åt riktigt god soppa, med popcorn i. Alla testade självklart den nya kombinationen, men jag tyckte att popcornen snabbt blev endast mjuk "gegga" och inte kom till sin rätt. Jag varvade istället en sked god soppa och sedan några popcorn rakt i munnen. Kanske inte helt korrekt, men men. Då vi avlutat soppan, mätta och belåtna, visade det sig att det endast var förrätten. Ha, ha! Så efter ytterligare en stor portion, en tallrik fyll till bredden med fisk och ris, var vi mer än mätta.















Då mörkret gjorde sitt intrång blev det verkligen mörkt, så där nästan overkligt nattsvart. Ingen måne eller stjärnklar himmel syntes och några elektriska lampor fanns inte. Men med pannlampor och över öppen eld visades vi hur choklad framställs. Vi rostade kakaobönor som vi sedan malde och gjorde vår egen choklad utav. Resultatet blev så småningom egengjord chokladfondue som vi fick avnjuta till efterrätt tillsammans med färsk frukt. Och kvällen avslutades sittandes runt eldstaden, där sprakandet från veden blev en symfoni tillsammans med skogens alla läten. Att somna var en upplevelse i sig. Att tätt inpå sig känna sängens insektsnät och i mörkret inte kunna urskilja minsta detalj. Medveten om att springorna i väggarna inte skulle stoppa ens en större spindel och att toaletten var gångavstånd bort till en annan byggnad. Under natten regnar det konstant. Det vräkte bokstavligt talat ner och kan närmast jämföras med att hinkar fulla av vatten kastades mot taket utan något mellanrum. Någon riktigt djup sömn infann sig aldrig och mitt i natten vaknade jag även av flackande ljussken från en ficklampa. Det var Björn som hade tagit sig till toaletten fram och tillbaks och uppskärrad återvände med informationen att en gigantisk padda hade attackerat honom på vägen och satt sig på hans lår. Ja nattsömnen blir inte mitt livs bästa och jag vaknade lite mer kissnödig en jag borde, men minnet av tiden där förblir till ett av de läckraste och coolaste dagar jag upplevt. Särskilt då vi under tiden där även gjorde en fantastisk klättring uppför mängder av vattenfall (mer om det i separat inlägg).