Djävulens vattenfall - Ecuadors näst högsta

Om ett vattenfall döps till "djävulens vattenfall" så ger det i alla fall mig höga förväntningar. Typ det måste vara ett enormt coolt vattenfall om det får bära ett sådant tungt namn. Så när vi började vår vandring in bland grönskan var det minst sagt med stor förväntan. I takt med att vi gick allt längre nedåt byttes de "svalare" vindarna mot stilla luft och tryckande fuktig värme. Små svettpärlor började vandra över pannan, men de utmanövreras fortare än snabbt då vi väl nådde fram till vattenfallet. PAILON DEL DIABLO WATERFALL (Djävulens kittel) är Ecuadors näst högst vattenfall och det var mer än mäktigt! Med extrem kraft dundrade vattnet ner framför oss, och redan på en bra bits avstånd flög vattendroppar över oss som om det regnade. Tyvärr ger inte mina bilder detta vattenfall rättvisa, långt ifrån. För det var så stort, så pampigt, så mäktigt och så kraftigt att det inte framgår på bild utan måste upplevas på riktigt.






Och inte nog med att vattenfallet och miljön i sig var mäktig. För där trapporna tog slut gick det även att ta sig fram/upp ytterligare en bit, vilket gjorde upplevelsen till det ännu bättre. Genom att krypa genom bergsväggen på sidan av vattenfallet nådde men fram till två mindre platåer, varav en bakom vattenfallet. Stora kameran fick inte ens en chans att följa med dit för då hade den dött på en sekund utav "duschen". Själv var jag mäkta glad över att jag råkade ha min regnjacka med, för att gå in där bakom var bokstavligt talat som att ställa sig i en dusch med kläderna på. Summa summarum så var det ett riktigt läckert vattenfall som mer än väl levde upp till sina förväntningar. Även en plats jag gärna hade spenderat ännu mer tid vid än den vi hade. (Jag filmade lite bakom vattenfallet med vattentäta kameran så hoppas kunna visa ett par klipp därifrån senare då jag kommer visa lite rörligt material från hela resan med Ecuador Pure Life).










Linbana med utsikt

Samma vackra vy som tidigare visats från då vi åkte canopy utanför Baños kommer nu igen, men sett från ett betydligt lugnare transportmedel. Med THE TARABITA åkte vi också över Pastaza River och tillbaks, och lika vackert var det. Vissa som bodde på andra sidan dalen använde även linbanan för att ta sig till och från jobbet, så detta var inte enbart en turistgrej.




Baños - Ecuadors äventyrshuvudstad

Även om min först fundering då vi åkte in till BAÑOS var "varför döper man en stad till toalett", så var jag fascinerad från första stund. Staden ligger som på en platå mittemellan berg och vulkan, så bara vägen in var imponerande med sin speciella karaktär. Vi passerade bergsväggar där klättrare kämpade sig upp och man förstod snabbt varför stadens också kallas för Ecuadors äventyrshuvudstad. Det var en utgångspunkt för mängder av upplevelser, så som cykling, forspaddling, canopy, bungy jump, "swing at the End of the World", djungelturer, och vandringar bland både bergstoppar och vattenfall. 
Stadens nämns oftast som endast Baños, med dess fullständiga namn är Baños de Agua Santa. Och jag lärde mig under tiden där att namnet inte har någonting med toaletter att göra, utan namnet kommer från de varma källor som härleder ur stadens aktiva vulkan.

Vårt hotell låg bara några minuters promenad från Piscinas de la Virgen, stadens mest populära varma källor och där ett ganska stor vattenfall även stoltserade längs bergssidan. Men något bad blev aldrig av för oss, vi hade fullt upp med annat och nöjde oss med att beundra vattenfallet då vi promenerade genom staden. Men vi testade några olika restauranger under våra dagar i Baños och den coolaste var absolut QUILOMBO RESTAURANT. Speciell atmosfär och väldigt mysigt. Samt enormt läcker design på menyn (bild nedan). Mins dock inte exakt vad vi åt men det var den största måltid jag någonsin serverats. Verkligen enorma mängder av grillat kött och tillbehör, där tallrik på tallrik dukades in och man trodde man hade ätit färdigt flera gånger om.


Flygande canopy mellan berg

Vår multisportresa i Ecuador spenderades till stor del på hög höjd, inte bara vad gäller antal platser högt belägna utan vi gjorde även några äventyr ganska högt upp i luften. Det första i den kategorin var FLYGANDE CANOPY över Pastaza River och Bride´s Veil waterfall. Och egentligen kräver nog inte det här inlägg så många ord, för jag tror bilderna säger det mesta.


Detta var inget som ingick i programmet med Ecuador Pure Life, men fanns som en extra valmöjlighet på plats i Quito. Vi har ju testat canopy många gånger innan och i andra länder, men då i sittande position och där man själv är den som bromsar. Här spändes man istället fast i liggande position för att sen skjutsas iväg över stupet. På andra sidan togs man emot av personal som även såg till att man stannade och inte satt som en smälld fluga i bergsväggen. Upplevelsen gick inte jättefort (i jämförelse med andra canopys), men det var kul och ett litet pirr i magen infann sig ändå med tanke på höjden. Det var också gulligt att man kunde åka hand i hand och se den magiska miljön på ett lite annorlunda sätt. (Ett mer normalt sätt att se samma miljö på fanns också i närheten, men mer om det senare).


Grym mountainbike i Andernas berg

Utanför hotellet i Baños väntar en vit pickup lastad med sex mountainbikes. Vi får handskar, hjälm och med det har dagen startat. Jag, Brittany och Carina tränger ihop oss i baksätet, medan killarna får kvarvarande platser (ja flaket räknas också som platser). Längs Andernas slingriga små vägar skjutsas vi högre och högre upp i nationalparken Llanganates för att bli avsläppta i samma höjd som molnen. Cyklar lastas av, ställs in och testas. Energin hos alla sprudlar och vyerna vi står inför är makalöst vackra. Första sträckan är uppför. Uppför, uppför, uppför, tills vi når 3200 m.ö.h. Trots att vi befinner oss så högt upp får det svetten att dropp. Solen lyser och vinden är ljummen. Jag älskar att cykla (är en året runt cyklare i Sverige) men pga en fotskada i höstas var det nästan 6 månader sedan jag satt på en cykelsadel senast. Så kombinationen otränad samt hög höjd känns rejält i lungorna. Det som är uppför på normal höjd går inte att jämföra med vad uppför är på 3000 meters höjd. Jisses!
Vi cyklar förbi bondgårdar, åsnor, vattenfall i fjärran och på sidorna avlöser dalar och vyer varandra. En passage är genom en molnskog och sikten är minimal, men känsla desto coolare. Cykelns dämpade framgaffel arbetar lika hårt som benmusklerna då underlaget skiftar från jord, till kullersten, bara sten och slutligen asfalt. 











Detta var en extremt rolig dag med maximal njutning! Från 3200 meters höjd gick det i svindlande hastighet ner till 1800 meter. Då vi stannar vid vår slutdestination nere vid Pastaza River i Baños så är rumpa och rygg full av lera, ansiktet prickigt av knott och armarna rejält solbrända. Dessa 3,2 mil mountainbike i Anderna kommer vi sent glömma. Det var en hel fantastiskt dag!


La Floresta Hotel i Baños

Under vår resa i Ecuador bodde vi på väldigt varierande boenden, vilket var otroligt kul och intressant. Vid LA FLORESTA HOTEL i Baños tillbringade vi vår andra natt, ett både bra och charmigt hotell, men ändå det boende som tilltalade oss minst så här i efterhand. Inte för att hotellet i sig var dåligt, inte alls. Det handlar enbart om att övriga boenden i jämförelse fick detta att blekna. Hade vi endast bott på La Floresta hade vi varit jättenöjda, för det var en gulligt hotell i en gullig by. Lagom stort (29 rum), perfekt läge med 3 minuters promenad till centrala torget, rent och fint, trevlig personal, mysig innergård, hängmatta på balkongen (till vissa rum), wi-fi, gratis dricksvatten och god frukost. Ett bra hotell i Baños helt enkelt. Skillnaden mot de övriga boendena är att detta hotell sträcker sig till ordet "bra", medan de andra platsar under ord som "helt enastående", "enormt fantastiskt" och "otroligt läckert".  





Coca te - vanligt i Anderna

Jag är en person som inte dricker kaffe, det har liksom aldrig smakat gott eller behövts. Däremot älskar jag te, av de flesta slag. Då vi vandrade upp till basecamp på vulkanen Cotopaxi serverades vi ett gott kanel te, vilket jag druckit förut. Men när vi senare åt lunch nedanför vulkanen och en i gruppen hade huvudvärk, så fick samtliga frågan om vi ville ha Coca te. Något jag aldrig smakat, så svaret blev ett tveksamt ja. I USA är Coca te olagligt, men i Ecuador och flera andra länder i Sydamerika säljs det i mataffärerna precis som vilket annat te som helst. Så är man i Anderna är det inte ovanligt att man blir bjuden på en kopp. Historiskt sett har Coca löv används inom medicin länge. (*Är en ingrediens i Coca-Cola också.) Inkaindianerna och dess förfäder brukade använda löven för att motverka höjdsjuka, hunger och trötthet. Men smaken då? Typ som bittert grönt te.

*Världens mest populära läsk Coca-Cola innehöll från början coca löv och skapades för medicinskt syfte. Dess namn syftar till dryckens två originalingredienser; "Coca leaves" och "cola nuts". Men det extremt hemliga receptet sägs idag endast innehålla ett icke narkotiskt extrakt från coca-växten.