Sista middagen vid Warung Karina - så sorgset

Serangan, en ö som förbinds med Balis fastland via en bro. En ö som också är den plats där vi hängt mest under alla år på Bali. Vid stranden, i vågorna och vid WARUNG KARINA. Genom alla år har vi lärt känna familjen som driver warungen väldigt väl, och blivit mer vänner än ständigt återkommande gäster. Så både familjen och platsen har fått en stor del i våra hjärtan. Men nu har vi tyvärr besökt warungen för absolut sista gången, och det med tårar i ögonen och ett skärande hjärta.

Det finns inga fler ord som "vi ses här nästa år".

Samtliga warunger (lokala restauranger) på stranden har vräkts, och ska rivas för att ge plats åt en beach club. De första spadtagen är redan grävda och det faktumet skär i mitt hjärta, så hårt.








Vi har sett hur den här stranden gått från att vara ett hemligt surfställe till ett populärt ställe. Sett hur warunger och strandförsäljare gått från tuffa tider till bra tider. Men nu är allt över. De som driver warungerna blir utan jobb och vad som händer med strandförsäljarna får tiden utvisa. Serangan är en surfstrand. Även om det blivit en allt populärare plats så är det fortfarande surfarnas paradis, och besökarna är till mer än 95% surfare. Stället är lantligt, enkel och en genuin plats på Bali. Något som nu ska jämnas med marken för att ge plats åt en stor modern bech club. Om jag är arg, ja. Om jag vill protestera, ja. Om jag vill rädda alla, ja. Om jag vill skrika rakt ut, ja. Jag vill inte att även denna plats som jag älskar från botten av mitt hjärta ska bli som så många andra opersonliga och moderna platser på Bali. Jag förstår att utvecklingen måste gå framåt och att tider förändras. Men varför måste det bli beach club's överallt? Snyft. Så tråkigt. Och alla surfare som fortfarande kommer åka till stranden för att surfa kommer inte betala minimibelopp på typ 200.000-300.000Rp (vilket är vanligt på beach club's) varje gång de besöker stranden. Så undrar om även denna beach club kommer eka tomt...

Mitt i detta besked om att familjens levebröd ska rivas, vilket Karina fick veta med bara ett par veckors framförhållning, så ville hon ändå bjuda oss på "hej då lunch". Trots att hon var tydligt ledsen skulle vi ändå äta där en sista gång. Vi försökt säga nej men det gick inte. Det var viktigt att hon och dottern Putu fick bjuda på lunch, och det bjöds självklart på saker som inte fanns på menyn. Karina älskar fisk, så det dukades fram både fisksoppa och friterad fisk, plus kyckling, salsa och ris. Kryddstarkt á la Balistyle, så det riktigt hettade om läpparna. Och då var maten ändå tillagad "tourist spicy" för mig som inte gillar stark mat. (Eller jo jag älskar stark mat, men "tourist spicy" i lokal matlagning på Bali är detsamma som väldigt kryddstarkt i svenska mått mätt). Gott var det och vi hade en trevlig sista middag tillsammans. Men många tankar slogs inombords. Oro över familjen som mister sin huvudsakliga inkomstkälla, och oro att det kan leda till att barnen inte kan gå klart i skolan. Och enorm sorg över att vi aldrig någonsin igen kommer se den här platsen så som den varit.








Warung Karina - ön Serangan - Bali - Indonesien

Surf & Turf - Beach club och vattenland i ett

Bara för att man fyller äldre betyder det inte att man blir äldre, eller? I förra veckan firade vi Björns födelsedag (i barnslig anda) på SURF & TURF i Nusa Dua på Bali. En plats där konceptet är att beach club möter vattenland. Jag hade styrt upp detta som en överraskning och bokat två timmar i deras Flowrider. (Vågmaskin som vi aldrig testat att surfa i). Ska jag vara helt ärlig så blev vi inte imponerade av stället. Det var dåligt underhållet och åren hade satt sina spår och lämnat vissa saker i slitet skick. Men huvudattraktionen som vi var där för, surfmaskinen, var riktigt rolig! Vi var dessutom de enda gästerna på den aktiviteten så vi hade det pumpande vattnet helt för oss själva. Otroligt lyxigt med noll kö och noll väntetid. Så Björns lycka var total! Och efter att födelsedagsbarnet surfat i 45 minuter var han så trött att benen skakade. Ha, ha! Kul! Och det vi innan undrat fick vi reda på, är det samma sak att surf vågor som en maskin? Svar nej, att surfa en flowrider var inte alls i likhet med att surfa på riktigt, det var mer som att åka wakeskate. Så även som erfaren surfare blev det en hel del vurpor.











Surf & Turf - Nusa Dua - Bali - Indonesien

Dagens bild - klippor vid havet


Echo Beach - Canggu - Bali - Indonesien

Laut Biru - Lomboks bästa restaurang

Maten på Lombok tyckte vi överlag höll en ganska låg nivå, kanske inte helt oväntat då grannön Bali kommit enormt långt i den utvecklingen och man lätt jämför. Men efter att ha testat diverse vanliga (billigare) restauranger i Kuta-området, upplevt besvikelse på besvikelse (förutom ett ställe) och jag även åkt på en riktig "Lombok Belly", så tog vi beslutet att testa ett dyrare och finare ställe. Vilket också blev den enda restaurangen på Lombok som vi besökte mer än en gång; LAUT BIRU BAR & RESTAURANT, belägen ca en mil väster om Kuta. Restaurangen låg på stranden Selong Belana och var byggd för att smälta in i sin omgivning. Med turkost golv likt havets färg, och i övrigt ljust likt solnedgångens strålar. Förutom att det var ett väldigt charmigt ställe så var en av servitörerna himla rolig. Vid vårt första besök kunde han omöjligt dölja sin förtjusning över vad som var gott och mindre gott i menyn. Då jag valde en indisk-inspirerad rätt så ljöd han av förtjusning "Ohhh, that one is really god!". När Björn sekunden senare beställde en annan rätt och skojade tillbaks "and this one is also really good I hope..." så fick han inte alls samma respons. Jag skulle nog kalla det ärlighet. För båda maträtterna var bra, men min var riktigt riktigt bra. Liknande procedur hände sedan vid beställning av efterrätt. Jag valde dagens dessert och fick svaret "but have you seen that we also have other desserts..." Och när Björn valde Crème brûlée lyste servitören upp av förtjusningen igen "that's a good choice, really good choice". Ha, ha! Och mycket riktigt, servitören hade rätt igen.






Laut Biru Bar & Reatsaurant - (Sempiak Villas) - Selong Belana Beach - Lombok

Rösta gärna på mig

Jag fullkomligt avskyr att be om det jag nu tänker be om. Men jag skulle behöva din röst för att ta mig till final. 29° är med i INFLUENCERS OPEN WORLD AWARDS 2018 i kategorin foto. Inom varje kategori utses 10 finalister via en omröstning som pågår nu fram till den 19 april 23:59, därefter utser en jury vinnaren i vardera kategori. Så skulle du vilja lägga en röst på just mig så blir jag oerhört glad. Rösta går att göra via denna direktlänk.

Harmony Villas - en oas på Lombok

Efter att vi lite mer än halvvägs in i resan hade bokat samtliga boenden och insett att vi hållit budget bättre än bra, så valde vi att unna oss ett mer påkostat boende under tiden på Lombok. HARMONY VILLAS i Kuta. Efter att man lämnat receptionen, gått på en smal gång under bambuträd och öppnat en vacker trädörr möttes man på andra sidan av en fantastisk lite oas. Fem vita bungalows, väl tilltagna i storlek, alla blickande mot en och samma pool. Två gigantiska rosa flamingos flöt ständigt omkring i vattnet framför villorna, och endast två minuter efter att vi checkat in och lämnat ryggsäckarna på rummet var en av fåglarna ockuperad. (Insåg dessutom att vi kanske måste köpa en sådan där gräslig fågel till sommarstugan i sommar. Ha, ha! De var faktiskt rätt skön att flyta omkring på). Det känns som om vi bott riktigt kungligt under våra dagar på Lombok och boendet var absolut värt sin dyrare prislapp.





JL Raya Kuta - Kuta - Lombok - Indonesien

Ön Lombok - en oslipad diamant

Den Indonesiska ön LOMBOK tog oss med förtjusning från första stund. Bland gröna berg och på slingriga kustvägar rullade vi från hamnen Bangsal i norr till Kuta i söder. Längs vägen blickade vi ut över vackra vidder som fängslade, såg iakttagande apor längs vägrenen, och beundrade de sagolika stränder som avlöste varandra. Ön påminner till viss del om Hawaii med sin bergiga natur, omgiven av en skimrande turkosblå färgpalett, men med en mycket lantligare prägel. Skulle jag sammanfatta Lombok med endast tre ord skulle det bli; rishattar, vattenbufflar och paradisstränder. Tre saker som man såg väldigt mycket utav, i alla fall på den södra delen av ön där vi spenderat en vecka. På Instagram (@29grader.se) skrev jag följande ord:

"If Bali is an international superstar, Lombok is a shooting star you don't want to miss".


Lombok satsar verkligen på turismen. 2011 öppnades en Internationell flygplats (WADL) på ön, och i samband med det har vägarna till dom flesta stränder söderut breddats, asfalterats och blivit riktigt bra. I jämförelse med Bali var det en fröjd att köra på Lombok. Ordentliga vägar, få bilar, fordon i rätt filer, mer vettigt körande och ingen trängsel. Med undantag för i ett par större städer såklart. Men i söder hade dom däremot inte lärt sig hur rondeller fungerar. Varför åka runt något när man kan åka snabbare åt andra hållet? Ja herre gud, men som vi skrattat åt detta "snurreri-fenomen". 









Lombok kallas "the Land of a Thousand Mosques", och det stämmer. Prick 06.30 varje morgon hade man en ofrivillig väckarklocka som ljöd genom morgonfriden, vilket man kan tycka både det ena och det andra om. Men jag skulle även vilja ge Lombok en helt ny slogan "landet med de tusen gungorna". För på varje paradisstrand fanns minst en gunga. Den först var kul, den andra fortfarande underhållande, men sen... sen blev det en fixidé från min sida; hur många olika strand-gunge-bilder kunde jag få under resan. (Så om det kommer ett inlägg med enbart gungor framöver så vet ni varför.) Men bortsett från hypen med alla gungor så har Lombok extremt många paradisstränder (vilket ska få ett separat inlägg). Verkligen vykortvackra fantastiska stränder som ekade tomma på turister. För varje ny strand vi besökte sa jag typ varje gång "det här är den vackraste strand jag någonsin sett". Så att Lombok är en oslipad diamant är det inget snack om. Ön har en flygplats, bra vägar, makalöst vacker natur, mängder av paradisstränder och trevliga människor (till största del, fanns ett område mellan Kuta och Mawi där befolkningen inte kvalar in under ordet "trevliga"). 

För Lombok krävs nu bara att dess tunga ryggsäck av dåliga rykten om stölder och kriminalitet ska begravas och glömmas. Även den utvecklingen går åt rätt håll och vi råkade inte ut för någonting. Men vi hade läst väldigt mycket om det innan vi reste, hört mycket om det både innan och även på plats av befolkningen själv. Så under tiden på Lombok hade vi tyvärr en "försiktighet-guard" uppe, vilket vi t.ex. inte har över huvud taget på grannön Bali. Så ska jag nämna något negativt om Lombok så är det det, samt att maten inte var den bästa. 





När det gäller surf så hade vi oturen att pricka in ett ynkligt litet swell under vår tid på Lombok. Så trots många vändor i vattnet och besök vid flera olika surfbryt så lämnade vi ön med endast ett bra surfpass vid Are Guling (och det var för Björns del, min bräda kom aldrig ens i vattnet pga Lombok Belly som "lamslog" mig större delen av resan där). Men coolaste surfplasen måste jag säga var surfbrytet vid Gerupuk, som man åker båt ut till. Trots dåliga vågor var det en otroligt läcker miljö samt det var mysigt att åka båt ut.








Södra Lombok - Indonesien