Hotel Ibiza - charmigt boende i Jacó

Önskar man ett lite mindre och supersött hotell med bra läge i Jacó så är HOTEL IBIZA ett prisvärt och bra alternativ. Känslan drar visserligen mer åt Grekland, men vad gör det. Hotell är fint och har en familjär och välkomnande atmosfär. Beläget centralt i Jacó, knappt en minuts promenad till stranden och från rummen har man utsikt över floden. Hotellet kan dock varken skryta med någon stor pool eller frukost, men de har en pool och det finns ett allmänt kök för den som önskar laga sin egen frukost. Vi var i alla fall väldigt nöjda med våra dagar som vi spenderade här i våras.







Hotel Ibiza - Calle Bohio - Jacó - Costa Rica

COSTA RICA - några av de vanligaste platserna

Costa Rica är ett av världens vackra länder enligt min mening. Ett land med oerhört skiftande natur och klimat, och med ett enormt djurliv. På ena sidan av landet möter man Stillahavssidan och på den andra den karibiska sida där toner av reggae dansar genom luften. Mellan bananplantage, regnskogar och vackra paradisstränder vilar olika städer, byar, äventyr, grottor, molnskogar och mer där till. Och några av de vanligaste platserna som turister besöker under sin semester i Costa Rica är dessa här nedan. Alla olika på sitt sett.




MANUEL ANTONIO - Costa Ricas gräddhylla
Manuel Antonio i sydväst kallas för Costa Ricas gräddhylla. Här bland slingriga små vägar som letar sig upp och ned finns flertalet lyxhotell. Bland annat Hotel Costa Verde som har en av världens galnaste sviter, "727 Fuselage Home", som är ett flygplan vilande bland trädtopparna. Här har man hela planet för sig själv, en boeing 727 från 1965. Invändigt är flygplanet vackert ombyggt till två stora sovrum, kök, allrum och två toaletter. Ja i självaste cockpit går man faktiskt på toaletten, varifrån man ser ut över palmtopparna och Stilla havet. Och nyfikna söta apor tittar mer än gärna tillbaks genom fönstren.
Manuel Antonio är en mycket välbesökt plats i Costa Rica och stranden Playa Espadilla är vacker, men också en riktig turiststrand. Kantad av parasoll, solstolar och med möjlighet till att åka både bananbåt och jetski. Förutom stranden och ett par annorlunda restauranger lockas många till nationalparken Manuel Antonio, som förutom det rika djurlivet i djungeln också har flertalet vackra stränder.

_ _ _ _ _ _

SAMARA - barnfamiljernas strand
En laid-back by i norr, som består av hotell och restauranger som trängs tätt ju närmare vattnet man kommer. Den 5 km långa stranden är mycket vacker och fint inramad av vajande palmer i en halvcirkelformad bukt. Detta är en exemplarisk plats för barnfamiljer. För till skillnad mot stora dela av Costa Rica är här mindre och snällare vågor, näst intill obefintliga. Det är populärt att rida längs vattenbrynet oavsett tid på dagen och många reser också hit för att dyka, snorkla och paddla kajak.
_ _ _ _ _ _




MONTEVERDE - svalare djungel bland broar och moln
Monteverde Cloud Forest är dragplåstret och den stora anledning till att besöka denna plats. Nationalparken är belägen på 1,440 möh, där man kan uppleva fina vandringsstigar och röda hängbroar bland molnen. Men temperaturen här är något svalare. Från kusten nedanför och upp till molnskogen (ca 4 mil) kan temperaturen dagtid skifta från 39°C till 24°C. Så blandningen på kläder vid Monteverde är ganska skiftande, från långbyxor och jacka till shorts och linne. Vägen upp är slingrig och enkel på sina ställen (men 4WD inget måste), och utsikten bjuder på enormt vackra vyer. Inne vid byn Santa Elena kan man även äta lunch i toppen av en trädkrona.
_ _ _ _ _ _


LA FORTUNA - äventyrarens utgångspunkt
Den nordliga byn La Fortuna som vilar vid vulkanen Arenals fötter är trots risken för regn en plats man bör besöka under sin vistelse i Costa Rica. Dels för att naturen skiljer sig enormt från andra delar av landet, men också för att där finns en uppsjö av äventyr och vackra naturupplevelser. La Fortuna är en exemplarisk utgångspunkt varifrån man kan se ett 70m högt vattenfall, vandra bland hängande broar i djungeln, uppleva Venado Caves, testa canopy (ett måste i Costa Rica), se Rio Celeste med sitt turkosa vatten, köra fyrhjuling mm. Byn är belägen 256 meter över havet och därav en gnutta svalare plats i Costa Rica (likt svensk sommar). Området är tack vare landets största vulkan också känd för alla varma källor och stora spahotell. Så här är nästan ett måste att unna sig ett par dagar på något av de dyrare hotellen, t.ex. Baldi Hotsprings Hotel & Spa, som har ett enormt poolsystem av varma källor. Önskar man ett mer spännande, enkelt och annorlunda boende (utan varma källor) finner man Tree Houses Hotel ca 25 minuter bort, vilket är en mycket speciell oas i sig.

_ _ _ _ _ _



TORTUGUERO - den riktiga regnskogen
Tortuguero ligger i norr vid den karibiska kusten och kallas för Costa Ricas Amazonas. Denna oerhört fuktiga nationalpark består av mängder av kanaler och laguner, så här åker man båt till de flesta hotellen. Bor enskilt mitt i djungeln, i en natur som ruvar på ett spännande djurliv. Där grannarna är allt från sengångare, apor, kajmaner, stora ödlor och 350 olika fågelarter. Men sköldpaddorna är faktiskt de djur som Tortuguero är mest känt för, och på den svarta lavastranden i Tortuguero lägger mängder av sköldpaddor (bl.a. världens största) sina ägg.

_ _ _ _ _ _

SANTA TERESA - surfarnas paradis
En underbart, charmig och härlig by som är surfarnas paradis. På senare år också väldigt populär bland dem som gillar yoga. Santa Teresa är en enkel byn, belägen nästan vid spetsen på Nicoyahalvön på Stillahavssidan och vid en av landets vackraste stränder som bär samma namn. Byn består i stort sett utav en enda lång oasfalterad väg, och klimatet här är tryckande varm. Fyrhjuling är det vanligaste fordonet och stora ödlor är allt annat än sällsynt. På stranden finns ett par charmiga beach clubs, uppe på höjden en å annan härlig restaurang, och de bästa frukostställena är The Bakery och Bali Beach Deli. Trots att vägarna hit än idag är några av landets sämsta (dåliga skumpiga jordvägar bitvis) så har surf-byn som också blivit yoga-by ändå en dragkraft likt en gigantisk magnet. Detta är Svenskarnas tillhåll No.1 i Costa Rica, för inte på någon annan plats i landet hör man lika många svenska röster.
  _ _ _ _ _ _




TAMARINDO - stad och strand i bra kombination
Tamarindo har ett oförtjänt dåligt rykte om sig. Det är en kuststad på Stillahavssidan som enligt min mening är både ordentlig, charmig, full av glädje och erbjuder en bra blandning av hotell, affärer och restauranger. Hit leder bra asfalterade vägar och staden vilar vid en fin bågformad sandstrand. Ljudet från de klassiska lerduvorna som försäljarna säljer hörs titt som tätt och från Tamarindo är det populärt att bege sig ut på segelturer. Och trots att stranden hyser ett surfbryt vid flodmynningen i norr så är det en relativt barnvänlig strand. (Från staden Liberia, ca 8 mil norr om Tamarindo, finner man närmsta flygplats LIR. Så ska man besöka denna norra delen av landet är det smidigare att flyga dit istället för SJO).  

_ _ _ _ _ _


PUERTO VIEJO - en bit av Karibien
Bananplantage efter bananplantage kantar vägen norrifrån in till Puert Viejo och man möts av lastbilar märkta med Chiquitas blågula logotype. Vägskyltar varnar för sengångare, palmer vajar i vinden och stränder avlöser varandra längs den karibiska kusten. Denna lilla kuststad sprudlar av färg, och rytmer av reggae letar sig fram längs gatorna. Från enkla matvagnar doftar nygrillade kycklingspett, i palmerna fladdrar färgglada saronger och gatuförsäljare säljer Rasta-prydnadssaker och Bob Marley T-shirts. Här vilar en atmosfär inte lik någon annan i Costa Rica. I närheten hittar man också både pampig regnskog och flera vackra stränder. Två rescue center lockar även många; Jaguar Recue Center och Sloth Sanctuary, och båda är värda ett besök.

_ _ _ _ _ _



JACÓ - den stora staden vid krokodilerna
Jacó hittar man på Stillahavskusten, mellan stränderna Herradura i norr och Hermosa i söder. Avståndet hit är endast ca 2 timmar med bil från Costa Ricas huvudflygplats (SJO), vilket gör Jacó till den stranddestination som ligger närmast huvudstaden (= många lokalbor som reser hit över helgerna). Jacó är en av Costa Ricas största kuststäder och känd för sitt nattliv och ständiga puls. Så önskar man paradisstränder och enbart lugn så är det inte hit man ska åka (eller jo, om man väljer stränderna Herradura eller Hermosa precis bredvid). Men är man ute efter nattliv, puls, rörelse, affärer och en uppsjö av restauranger så är Jacó ett bra val. Härifrån kan man också hitta allt från vattenfallsturer, sportfiske, katamaranturer, ziplines, ATV's, samt Tomcar-äventyr. Och längs bilvägen hit kommer man se massa krokodiler, så se till att stanna på bron och titta...

_ _ _ _ _ _

SAN JOSÉ - huvudstad att skippa
San José är huvudstaden i Costa Ricas sedan 1823 och har strax över 2 miljoner invånare, vilket är mer än en tredjedel av landets totala befolkningsmängd. Men huvudstaden är en plats jag inte ens skulle sätta med på att-göra-listan, snarare tvärt om. Huvudstaden kan man faktiskt skippa. Det är en stor stad med mycket trafik, och landet har så mycket annat som är mer värt att se. Det räcker att flyget landar i San José (SJO). Men i närheten finns dock vackra La Paz Waterfall Gardens, coola vulkanen Poás och fina Asclepios Wellness & Healing Retreat

Nästa långresa - Bali populärare än någonsin

Nu när snön börjar lägga sig här hemma längtar jag lite extra till nästa långresa. Framförallt till de små guldkornen. Som att få känna sand mellan tårna, få salt i håret och efter att solen ska göra mitt skinn mörkare och håret ljusare. Till de där lata stunderna när man bara är, och då en vacker solnedgång räcker för ett göra en dag komplett. Men snart blir det verklighet. Vi reser om ca 2 månader och blir borta 2,5 månad. Och destinationen blir åter igen vårt älskade Bali. 


Läste nyligen att Bali listas som en av de populäraste resmålen för 2018, och sökningar på flyg till den Indonesiska ön har ökat med hela 53% sedan förra året. Det får mig att både skrika jaaaa och samtidigt nej. Jag älskar Bali och vill att alla ska få se och uppleva den magiska ön, men samtidigt skär det i mitt hjärta när jag ser hur turismen också påverkar och förändrar ön negativt. Kort sagt så tycker jag att det genuina, äkta och enkla tynar bort allt mer på Bali, för att i stället utmanövreras av stora västerländska hotellkomplex, beach clubs och dyrare mat med smaker från fjärran. Men, men, det är väl utvecklingens gång. 

Vår kommande långresa var från början planerad som Bali t/r och att vi i mitten av perioden skulle resa några veckor till Thailand och Kambodja för att hälsa på några vänner. Men nu har planerna ändrats (pga vänners lägenhetsköp och skola), så troligtvis stannar vi istället längre i Indonesien för att se någon annan ö utöver Bali, och reser en kortare vända till Kuala Lumpur i Malaysia mitt i. Men ingenting är bokat från Bali ännu, så alla tips på andra länder och öar att se i närheten är välkomna.

Summering av multisportresan i Ecuador

Den resa vi gjorde med ECUADORE PURE LIFE är svår att sammanfatta, samtidigt som ett enda ord egentligen säger allt. -Fantastisk! 

Det var verkligen en fantastisk resa, från första steg till sista middag. Jag älskade allt. Varenda sekund, varje intryck och varenda muskelansträngning. Vi var beredda på en intensiv resa och det var det minst sagt, fullspäckad från morgon till kväll med upplevelser för både kropp och sinne. Jag kommer alltid minnas Ecuador som platsen som slog mig med "kyla" och där popcorn alltid åts i soppan. Och soppa åts det mycket utav. Det grillade hela marsvinet som serverades som middag sista kväll gav ett speciellt minne, precis som coca te´t vi blev bjudna på och nyfiket testade. Och alla de vattenfall vi passerade kan jag inte ens räkna till i mitt minne, för jag har faktiskt aldrig sett så många vattenfall i hela mitt liv. Adrenalinet som pumpade genom kroppen då vi cyklade högt upp i Anderna var passionerad förtjusning, den vilda forspaddlingen i Amazonas var den galnaste vi någonsin gjort, och att vandra i snö upp till base camp på vulkanen Cotopaxi var en surrealistisk upplevelse. Dessa saker var några höjdpunkter under resan, bara för att nämna några. Men upplevelsen som slår alla andra var den flera timmar långa klättringen uppför flertalet vattenfall i Amazonas djungel. -Shit alltså, så galet fantastiskt underbart roligt och häftigt!


Den enorma bredden på de olika boendena var ett stort plus under resan. Vi bodde på allt från vanliga hotell (ja i jämförelse med de andra "vanliga") till ren lyx, samt vi spenderade nätter utan el hemma hos en familj i djungeln, och vi bodde också på en 300 år gammal hacienda. Alla boenden var speciella och enastående på sitt sätt, men det coolaste var då vi bodde som absolut enklast. För att bo hemma hos en familj i djungeln var så oerhört annorlunda och långt ifrån hur vi normalt sett bor när vi reser. Tiden där bjöd på en padd-attack under natten, väggarna såg man ut igenom mellan träspringorna, och jag kommer alltid minnas doften från då vi gjorde egen choklad över lägerelden i skenet från endast pannlampor och en lykta. Och alla djurens symfoni av vaggande läten under natten... hur förklarar man ens det. -Magiskt!?



Det som var den största utmaningen med resan var höjdmeterna. Majoriteten av tiden spenderade vi över eller i eller runt molnen kändes det som, och flera av de fysiska aktiviteterna utfördes runt 3000 möh. Vilket var en utmaning i sig. Och min skadade vrist som inte var helt läkt var också en tuff bit, men det är en helt annan historia. Innan multisportresan började så bodde vi i Quito (världens näst högst belägna huvudstad) under fyra dagar och det var ett mycket bra initiativ kände vi i efterhand, så att vi acklimatiserade oss i alla fall lite grann innan den aktiva resan började.

Vi åker extremt sällan på färdiga paketresor och då vi väl gör det har vi enormt höga krav på både arrangör, innehåll och upplägg. Vi är inte de enklaste att tillfredsställa och tröttnar snabbt om strul uppstår, om guider är dåliga, eller om upplevelser inte levererar. Men den här resan "Ecuador multisport once in a lifetime" kändes verkligen som gjord för oss. Och det säger jag inte för att vi gjorde resan i samarbete med en turistbyrå i Ecuador, utan jag säger det ur mitt hjärta. För det var verkligen en enastående resa. Vi hade också en fantastiskt guide, Christian, som förtjänar en speciell stjärna för sin äventyrliga personlighet, enorma engagemang, härliga humor och den enorma kunskapen om Ecuador som han delade med sig utav. Och för vår del så var detta absolut inte sista gången vi satte våra fötter i vackra Ecuador, det vore verkligen kul att också se havet och kusten någon dag.

Marsvin - sista måltiden i Ecuador

Äta marsvin? Va, på riktigt? Ja, vid vår sista middag i Ecuador, tillsammans med Brittany, Jacob och vår guide Christian, fick vi i Quito möjlighet att testa denna (i mina ögon) väldigt speciella maträtt. Första tanken var husdjur, andra tanken fluffig större rått. Men då tallriken kom in var det bara att slå bort tankarna, och köttet påminde faktiskt om kyckling i smaken. Skulle du smaka eller avstå?

Grillat marsvin, eller "Cuy" (kew-y) som det heter, är en traditionell maträtt i Ecuador. Från att från första början varit en nödvändig del av kosten (huvudkällan till kött innan nötkreatur introducerades i landet) har det blivit en delikatess. Grillas hel över öppen eld och serveras ofta med potatis i jordnötssås.

5 timmar vandring - Cuicocha crater lake

Vår sista fysiska aktivitet på multisportresan med Ecuador Pure Life var en otroligt vacker vandring runt VULKANSJÖN CUICOCHA. Minibussen lämnades utmed en vägren, en stor informationskarta inspekterades och vår guide sa glatt då han pekade ut rutten ”nu har vi fem timmar vandring framför oss, men med er kommer det nog gå fortare”. Då vi efter några minuter nådde upp till den första utsiktsplatsen var det till ordet ”wow”, följt av tystnad och stora ögon. Framför oss vilade hela sjön, i en krater omgiven av flera berg och andra vulkaner i flera riktningar. Det spegelblanka och turkosblå vattnet hade nog fått de flesta att tappa anda, till och med utan höjden. Kratersjön ligger 3246 meter över havet, vilket är högt. Varje liter luft som inandas där uppe hade 64% lägre syremängden. (Vilket betyder att vad som vid låg/normal höjd kan vara jobbigt fysiskt är betydligt mycket jobbigare på hög höjd). Jag minns hur jag stod där tyst och bara beundrade landskapet, samtidigt som jag också insåg att alla de kullar och berg jag så vackert beundrade skulle mina fötter även ta mig upp och ned för. Där och då hade vi nog vant oss (en del i alla fall) med de höga höjderna iom större delen av resan utgjordes på hög höjd, och det tackar jag verkligen för.






Det var verkligen en vandring som gick upp, ner, upp, ner, upp, ner. Fulla av energi började vi med raska steg som tog oss framåt och nedför. Smått trollbundna av sjön som ständigt vilade längs vår vänstra sida. Vi fick lära oss om bär, djur och natur längs vägen. (Särskilt om blå bär som såg ut exakt som blåbär, men var typ dödligt giftiga). Men efter fyra timmars konstant promenerande var det med något trötta lungor vi tog oss an uppförsbackarna. Den blå himlen övergav oss mot slutet och svala moln svepte även in med svalare gradantal. Jag minns att ett av mina absolut första intryck av Ecuadors högland var att det påminde om Sverige. Och samma intryck bar jag även med mig där på vår sista aktivitet, när vi tråcklade oss fram bland blåbär, "Bregottkor" (på semester?) och vajande lupiner.






Fantastisk natt på 300 år gammal hacienda

Inte långt från den berömda marknaden svängde guiden av från den asfalterade huvudvägen och in till en storslagen gård med vackra vita byggnader. Husen vette in mot en välskött entré och en porlande fontän, där stora rustika trädörrar stod uppställda på den största av byggnaderna. Det rustika låset på dörren var det största jag någonsin sett, men lika vackert som alla övriga detaljer på gården. De välskötta vita fasaderna, de stora blå fönstren och de gröna träden fulla av klementiner gav ett minst sagt sagolikt intryck. 
Vid den 300 ÅR GAMMAL HACIENDA spenderade vi en natt och jag mins tiden där som igår, samt med enorm värme. Det trots att jag under tiden där använde typ alla mina tunna sommartröjor på samma gång, men hos både ägaren och de anställda fanns en gränslös värme och omtänksamhet. Ägaren hälsade oss välkomna i egen hög person, och då vi slog oss ned vid ett av sällskapsrummen kom en av de anställda snabbt dit och tände den enorma öppna spisen framför oss med van hand. Vi serverades klassisk Canelazo som välkomstdryck, hörde hästar gnägga från stallet, beundrade sjön utanför, tittade nyfiket på alla gamla foton som prydde väggarna och imponerades av de många luftiga rummen. I den vackra restaurangen serverades vi en enastående god trerättersmeny, och rummet där vi tillbringa natten var enormt. Och då var rummet som Brittany och Jacob fick ännu större, större än hela vår lägenhet hemma faktisk vilket säger en hel del om haciendans storhet och rymd. Flygelrummet där vi sov utgjordes av tre halvvåningar, med ett badrum längst ned, en säng på mittersta planet och överst låg ett sällskapsrum med öppen spis. På kvällen när det var dags att sova var rummet iordningställt för natten. Gardinerna var fördragna, en brinnande brasa sprakade i den öppna spisen och sängen var bäddade med värmekuddar. Alltså jag kan inte beskriva den fantastiska känsla jag kände där och då. Vilket enastående ställe, sådan underbar personal och otroligt speciell och fascinerande miljö. Med fötterna instuckna under en av värmepåsarna och kramandes den andra somnade jag med ett stort leende på läpparna. (Och Björn hade faktisk två egen värmepåsar, så jag beslagtog inte alla).







I slutet av 1700-talet fungerade Hacienda Pinsaqui som ett kolonialt textilföretag med tusentals vävare som exporterade tyger till USA. I generationer har haciendan ärvts vidare inom släkten Freile-Larrea och idag fungerar Haciendan som hotell, men har behållit känslan av det förflutna. Genom åren har haciendan även varit värd åt berömda historiska figurer, bland annat general Simon Bolívar (som inrättandet Venezuela, Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Panama som självständiga stater, oberoende av spanskt styre). Och i slutet av artonhundratalet undertecknades också det historiska fredsavtalet mellan Colombia och Ecuador, "Treaty of Pinsaqui",  i haciendans herrgård 1863.