La Floresta Hotel i Baños

Under vår resa i Ecuador bodde vi på väldigt varierande boenden, vilket var otroligt kul och intressant. Vid LA FLORESTA HOTEL i Baños tillbringade vi vår andra natt, ett både bra och charmigt hotell, men ändå det boende som tilltalade oss minst så här i efterhand. Inte för att hotellet i sig var dåligt, inte alls. Det handlar enbart om att övriga boenden i jämförelse fick detta att blekna. Hade vi endast bott på La Floresta hade vi varit jättenöjda, för det var en gulligt hotell i en gullig by. Lagom stort (29 rum), perfekt läge med 3 minuters promenad till centrala torget, rent och fint, trevlig personal, mysig innergård, hängmatta på balkongen (till vissa rum), wi-fi, gratis dricksvatten och god frukost. Ett bra hotell i Baños helt enkelt. Skillnaden mot de övriga boendena är att detta hotell sträcker sig till ordet "bra", medan de andra platsar under ord som "helt enastående", "enormt fantastiskt" och "otroligt läckert".  





Coca te - vanligt i Anderna

Jag är en person som inte dricker kaffe, det har liksom aldrig smakat gott eller behövts. Däremot älskar jag te, av de flesta slag. Då vi vandrade upp till basecamp på vulkanen Cotopaxi serverades vi ett gott kanel te, vilket jag druckit förut. Men när vi senare åt lunch nedanför vulkanen och en i gruppen hade huvudvärk, så fick samtliga frågan om vi ville ha Coca te. Något jag aldrig smakat, så svaret blev ett tveksamt ja. I USA är Coca te olagligt, men i Ecuador och flera andra länder i Sydamerika säljs det i mataffärerna precis som vilket annat te som helst. Så är man i Anderna är det inte ovanligt att man blir bjuden på en kopp. Historiskt sett har Coca löv används inom medicin länge. (*Är en ingrediens i Coca-Cola också.) Inkaindianerna och dess förfäder brukade använda löven för att motverka höjdsjuka, hunger och trötthet. Men smaken då? Typ som bittert grönt te.

*Världens mest populära läsk Coca-Cola innehöll från början coca löv och skapades för medicinskt syfte. Dess namn syftar till dryckens två originalingredienser; "Coca leaves" och "cola nuts". Men det extremt hemliga receptet sägs idag endast innehålla ett icke narkotiskt extrakt från coca-växten.


Cotopaxi Volcano - så coolt!

Efter en natt på fina Mercure Hotel i huvudstaden Quito får vi tidig morgon ett varmt välkomnande utav Ecuador Pure Life. Vi träffar Brittany och Jacob från USA, som också ska göra samma multisportresa. Medan vi lastar in vår simpla resväska i den vita bussen skäms vi lite medan de andra lägger in sina sportiga stora ryggsäckar. Guiden Christian startar motorn och pratar till en början konstant medan vi rullar iväg. Staden försvinner från backspegeln och natur är inte alls vad jag väntat mig. Den påminner nämligen mycket om Sverige. Maskrosor, granar och vit/svarta kor (som tagna ur Bregottreklamen) susar förbi utanför bilrutan, och vägarna är långt över förväntan. Stora och riktigt bra (i alla innan vi når nationalparken). Temperaturen får mig att tänka på Sverige även den, för ju längre vi åker desto lägre kryper gradantalen. Termometern visar +8° då vi anländer till parkeringen vid COTOPAXI VOLCANO och då vi kliver ur bilen faller hagel från skyn. Känslan är svår att ta in. Vildhästar har precis galopperat iväg en bit bort och framför ögonen vilar en enorm snötäckt vulkantopp. 










Vandringen till basecamp är inte lång, endast ca 300 höjdmeter. Men längs vägen viner vindarna och molnen skiftar skepnad och plats konstant. I kombination med den höga höjden får det varje meter att kännas som mer än det dubbla. För några sekunder kan vi skymta den absoluta toppen och det är en mäktig syn, men kort senare bäddas den in i moln igen. Vid basecamp Refugio José Rivas som är slutmålet för vår vandring, på 4864 möh, köper vi varsin varm choklad och slår oss ned på en av träbänkarna i huset. Vi slås av känslan av att det känns precis som att vara i de Svenska fjällen, men vi sitter faktiskt i Ecuador och på mitten av ekvatorn. Något som är både lika coolt som det är svårt att förstå.
Cotopaxi är Ecuadors näst högsta vulkan på 5897 möh och är också en av världens högsta aktiva vulkaner. Vandringen upp till basecamp tog nästan en timme och då innefattade det ett par stop för fotografering samt ett stopp för att dricka varmt kanelte. Ett te som för övrigt har många bra hälsoegenskaper, så det var nog därför vi fick en varsin kopp just där. 






ECUADOR - Multisport once in a lifetime

Hur sammanfattar man en resa i ord, som när man tänker tillbaks på den inte gör annat än ler från hela själen och ut. Under 8 dagar i mars lät vi oss guidas av äventyrsföretaget ECUADOR PURE LIFE genom att åka på deras trip: Multisport once in a lifetime. Ett äventyr högt upp på Ecuadors fastland och mitt på ekvatorn. Det var så intensiva dagar både fysiskt och innehållsmässigt att träningsvärk aldrig hann känns av, intrycken samlades på hög, och man somnade helt ovaggad varje kväll. Variationen på allt vi upplevt har varit enorm. Lungorna har skrivit efter luft mängder av gånger p.g.a. den höga höjden, vissa stunder har det varit så kallt att jag hackat tänder, men andra dagar svettats kopiöst av Amazonas varma och fuktiga klimat. Vi har åkt canopy över enorma dalar, cyklat off-road i Andernas berg, klättrat uppför flertalet vattenfall i kompakt djungel, vandrat så högt upp på en vulkan att snö legat under fötterna, och vi har forspaddlat på Jatunyacu floden genom brytande vågor. Detta är bara några saker som jag nu framöver kommer berätta mer om här på bloggen, med ca ett inlägg per vecka.


Samtliga upplevelser fyller mitt hjärta av glädje och jag kan fortfarande minnas hur adrenalinet pumpade genom kroppen. Men utanför musklernas värld fanns också boenden som är värda att snabbt nämna. För under resan skiftade typen av boenden med lika stor variation som bredden av aktiviteter. Ena dagen somnade vi i en lyxig och vacker säng, där rummets golv värmts upp av vulkaniskt vatten och varma källor bubblade och rykte precis utanför dörren. Andra dagar saknades belysning, rummet väggar bestod av enkla brädor och vi somnade mitt i Amazonas djungel som gäster hemma hos en familj. Även en 300 år gammal Hacienda var vårt hem under en natt, där den svalare temperaturen gjorde att personalen inför natten tände den öppna spisen på rummet och bäddade sängen med värmepåsar. Ja intrycken har varit många, och nu ska de få ta form i bild och text. Så välkomna att följa med på vårt äventyr i Ecuador.





Ovaer - recension av ny resekudde

Inför Costa Rica resan fick jag ett exemplar utav en ny typ av resekudde, en OVAER. Kanske står bokstäverna för "otroligt väldesignad användbar efterlängtad resekudde". Om inte så borde det göra det, för det var den bästa resekudde jag någonsin haft. Smidig, enkel att använda, lätt i vikt (250g) och väldigt skön.

Precis som många andra resekuddar blåser man upp ett nackstöd, men denna täcker hela halsen och sluts med kardborrband. Nackstödet består utav flera luftkammare vilket motverkar att huvudet kan falla i obekväma situationer. Så huvudet kan varken falla framåt eller åt sidorna, man får ett ordentligt stöd och det finns ingen chans att man vaknar dreglande över grannen. Ovaer består också utav en medvetet överdimensionerad huva. Den stora huvan gör kanske att man ser aningen mystisk ut, men när man väl har dragit ned den framför ögonen (eller hela vägen förbi hakan) får alla passagerare på andra sidan tycka vad de vill. Huvan skapar en egen liten mörk värld och man får känslan av ett privat sovutrymme. Materialet är skönt, designen lika smidig som snygg, och den ventil man blåsa upp nackstödet med är robust.

Det enda minuset är att för mig var den aningen för stor i själva nackstödet, trots att det är reglerbart. Så kanske en tjej- och killmodell hade varit bra om det fanns. Ovaer säljs för 595kr på ovaer.com. Priset kan tyckas va aningen högt men å andra sidan har den ingen känsla av billighetsnackkudde. Den håller hög kvalité, lever upp till sina förväntningar, samt levererar skönare sömn (trots något stor för mig). Jag gillar även att det är en svensk uppfinning och att idén till denna föddes i ett flygplan från Bali.


Costa Rica (SJO) ----> Sverige (ARN)

Tack Costa Rica för den här semestern

Vår Costa Rica semester är över för den här gången och det var med lite glansiga ögon vi steg ombord på planet. De flesta säger "borta bra, hemma bäst" men jag håller inte med. Vi har ett helt fantastiskt liv hemma i Sverige, jag älskar det. Men på samma sätt har vi det helt fantastisk när vi är i Costa Rica (och på Bali). Resan nu har dessutom betytt massor och gett enorm mersmak. Vi har tittat och gått omkring på vårt tomt mängder av gånger, skissat på hus och bungalows och låtit oss försvinna i drömmar om framtiden. Vi har plockat våra egna bananer (som idag är helt vildvuxna) och vi har sporrats för att skapa. Vi har rest runt i landet, från kust till kust och syd till norr. Besökt många gamla favoritplatser men även upptäckt många nya pärlor. Skrattat i mängder, ätit gott och lärt känna varandra ännu mer trots alla år vi har i bagaget. I början av resan köpte vi nya surfbrädor och i år har jag surfat mer än på någon annan semester. Det har även gett enorm mersmak och jag kände mig inte alls färdig-surfad då vi sista morgonen gick upp från strand Playa Hermosa. Jag vill ta fler vågor och lära mig ännu mer, verkligen bli ett med nya brädan. Och där är vi inte riktigt än. Men det kommer bli fler resor, det är då ett som är säkert.









Playa Hermosa - Santa Teresa - Nicoyahalvön - Costa Rica

Raratonga Hotel & Apartments - mysigt ställe

Utvecklingen i Santa Teresa har gjort att det är hopplöst att hitta ett bra hotellet till bra pris. Hotellen tar bra betalt men för ingenting. Eller de tar bra betalt för skräp skulle jag vilja säga. Men till vår sista vecka i Santa Teresa hittade vi RARATONGA HOTEL & APARTMENTS som ganska bra motbevisar ovan trend. Hotellets söta vit katt charmade även våra hjärtan rejält och blev vår nyfikna följeslagare under tiden här. Och den hade nog gärna delat vårt rum också om den så hade fått.



Hotellet ligger nästan så långt norr ut det går att komma i Santa Teresa. Men fortfarande med en bra bunt restauranger inom gångavstånd, samt stranden ligger även den endast två tre minuters promenad bort. Även om hotellets entré ser väldigt intetsägande ut, så är området och helheten innanför väldigt mysig. Lite som en alldeles egen lugn oas. Vi bodde i två olika typer av rum för de hade inte ett rum för hela perioden. Det billigaste, Rustic Room, som låg högst upp och hade bästa utsikt gick i mörkt trä, så det blev aningen murrigt. Men rummet hade både kylskåp och AC, samt var bra mycket mysigare än andra hotell vi bott på i samma prisklass. Det dyrare rummet, Delux Room, var även det delvis i trä, men helt vitmålat och gav ett mer modernt intryck. Och även om prisskillnaden mellan de båda rummen var ynka 50kr / natt så var det stor skillnad på både känsla och kvalité på allt. Så bor man här bör man inte snåla in på den 50-lappen. En viktig detaljskillnad var bl.a. att det billiga rummet hade el-dusch (vilket vi ogillar) och det dyrare rummet hade vanlig dusch. 



Raratonga Hotel & Apartments - Santa Teresa - Costa Rica

Tips - världens bästa sak att ta med på resan

Måste tips om en sak som är helt fantastisk och som vi alltid har med på våra resor. En KEYPOD, ett portabelt "minikassaskåp" för bilnyckeln. 
Som surfare kan man inte ta med sig en modern bilnyckel ut i vattnet, så sedan de elektroniska nycklarna kom har många löst detta genom att gömma nyckeln (placera nyckeln på ett av däcken, ni vet det klassiska). Men en annan betydligt bättre lösning är att använda en Keypod. En extremt bra uppfinning som lanserades 2004 och slog igenom enormt inom surfvärlden. Det är en liten säkerhetsbox med ett fyrsiffrigt kombinations-hänglås som man själv väljer koden till. I boxen placerar man bilnyckeln och låser sedan fast den i bilen (eller annan valfri plats). Vi brukar låsa fast den i bilens underrede, där den dessutom knappt syns.
Keypod är verkligen en extremt smidig sak, så jag fattar inte varför denna billiga grej (kostar bara några hundralappar) inte används utav fler som reser. Surfare eller ej, så kan det väl vara skönt att slippa riskera tappa bort nyckeln i sanden? Eller skönt med det praktiska att vem som helst i familjen som kan koden kan komma in i bilen när som helst. T.ex. som i vårt fall så surfar vi sällan lika länge, eller ibland så joggar en av oss medan den andre surfar, och då är det väldigt smidigt att nyckeln alltid finns vid bilen. Så oberoende av varandra kan den som behöver alltid öppna / låsa bilen, för att komma åt vatten, byta badkläder, lämna surfbräda, ja det finns mycket bra med den där lilla nyckel-säkerhets-boxen. De nyare versionerna rymmer även en mobiltelefon ifall man har en sådan med sig och inte vill lämna den i bilen med risk för inbrott. Våran Keypod har hängt med i många år så tyvärr mins jag inte vart vi köpte den/från vilken hemsida den beställdes. Det får man helt enkelt googla på om man vill ha tag i en Keypod, men den görs av företaget Northcore.