Bo hos en familj i Amzonas regnskog

Bilen lämnades på parkeringen till ett hotell och vår packning förminskas till endast den vattentäta bagen. Tung packning eller vanliga väskor på hjul hörde verkligen inte hemma dit vi skulle, då vi till fots promenerade längre in i AMAZONAS REGNSKOG för att spendera natten som gäster hos en familj.

Två dagar i djungeln. Då vi tillverkade egen choklad, blev attackerad av en enorm padda, klättrade uppför vattenfall och levde utan el"

En liten stig ledde oss fram över smala vattendrag bland mossklädda träd och gröna vajande växter. Allt var så oändligt grönt, vart man än tittade slukades blicken av gröna nyanser. Molnen gled sakta fram som ett kompakt täcke ovanför oss, men vad som var regn uppifrån eller fukt nedifrån var svårt att urskilja. Kanske inte så konstigt då luftfuktigheten låg över 90% (vilket tyvärr fick min stora kamera att dö under våra fantastiska dagar i djungeln. Så därav är bilderna i detta inlägg tyvärr inte de bästa).





Vi möttes av knarrande trappsteg, en trött hund vilandes på nötta golvplankor och ett ovanligt lugn. Kycklingar trippade dock snabbt omkring bland våra fötter när vi hälsades välkomna, och de bedårande söta dunbollarna stal snabbt alla min uppmärksamhet. Då vi satt oss ned vid det rustika matbordet gjorde kycklingarna oss sällskap, både under och på bordet (men vi flyttade ner dem). Skålar med popcorn dukades fram och strax där efter hade vi varsin tallrik med soppa framför oss. Kombinationen till lunch var alltså soppa med popcorn. Så märklig kombo, eller? För mig är popcorn snacks och inte mat, men i Ecuador var det såhär man åt riktigt god soppa, med popcorn i. Alla testade självklart den nya kombinationen, men jag tyckte att popcornen snabbt blev endast mjuk "gegga" och inte kom till sin rätt. Jag varvade istället en sked god soppa och sedan några popcorn rakt i munnen. Kanske inte helt korrekt, men men. Då vi avlutat soppan, mätta och belåtna, visade det sig att det endast var förrätten. Ha, ha! Så efter ytterligare en stor portion, en tallrik fyll till bredden med fisk och ris, var vi mer än mätta.















Då mörkret gjorde sitt intrång blev det verkligen mörkt, så där nästan overkligt nattsvart. Ingen måne eller stjärnklar himmel syntes och några elektriska lampor fanns inte. Men med pannlampor och över öppen eld visades vi hur choklad framställs. Vi rostade kakaobönor som vi sedan malde och gjorde vår egen choklad utav. Resultatet blev så småningom egengjord chokladfondue som vi fick avnjuta till efterrätt tillsammans med färsk frukt. Och kvällen avslutades sittandes runt eldstaden, där sprakandet från veden blev en symfoni tillsammans med skogens alla läten. Att somna var en upplevelse i sig. Att tätt inpå sig känna sängens insektsnät och i mörkret inte kunna urskilja minsta detalj. Medveten om att springorna i väggarna inte skulle stoppa ens en större spindel och att toaletten var gångavstånd bort till en annan byggnad. Under natten regnar det konstant. Det vräkte bokstavligt talat ner och kan närmast jämföras med att hinkar fulla av vatten kastades mot taket utan något mellanrum. Någon riktigt djup sömn infann sig aldrig och mitt i natten vaknade jag även av flackande ljussken från en ficklampa. Det var Björn som hade tagit sig till toaletten fram och tillbaks och uppskärrad återvände med informationen att en gigantisk padda hade attackerat honom på vägen och satt sig på hans lår. Ja nattsömnen blir inte mitt livs bästa och jag vaknade lite mer kissnödig en jag borde, men minnet av tiden där förblir till ett av de läckraste och coolaste dagar jag upplevt. Särskilt då vi under tiden där även gjorde en fantastisk klättring uppför mängder av vattenfall (mer om det i nästa inlägg).




Avstickare in i djungeln...

Då vi lämnat Baños höga höjder bakom oss och rullar mot Amazonas djungel frågar Christian (vår guide) om han får göra en liten avstickare för att visa oss en personlig favorit. Några minuter senare står bilen parkerad och vi med händerna rotandes i väskorna efter badkläder. En kort promenad senare vilar fötterna på beigea klippor och ett par meter nedanför porlar en kristallklar flod. Killarna hoppar i innan jag ens hunnit blinka. Själv avstår jag hoppet (skyller på fel bikinival, den hade ramlat av direkt) och kör kärringvarianten... hasar ner för klippan efter bästa förmåga och doppar tårna. Det friska vattnet ger mig rysningar längsmed hela ryggraden. Satan vilken badkruka jag är när det gäller svalare vatten. Men ett beslut senare är hela kroppen omsluten av det friska vattnet och andningen något ansträngd. Med hjälp av rep drar vi oss över floden och efter några minuter har faktiskt kroppen vant sig vid vattentemperaturen. Strömmarna rycker och sliter i hela kroppen, så pass att bikiniunderdelen nästan vinkar hej då (förbannande minimala snörbikinis, ha, ha!). Några meter bort rinner floden ut i en väldigt mycket större flod med extremt strömmande vatten, så det är inte konstigt att vattnet har kraft.




Men vår lilla avstickare bär av åt motsatt håll, till fot in i djungeln, sida vid sida med den mindre finare floden. Vattnet blir lugnare, ännu mer kristallklart och vi befinner oss som i en magisk miljö. Repen leder oss genom vatten och upp på land vid flera tillfällen och det känns som vi hittat orörd mark. Där är bara vi fem, helt för oss själva, i en vacker natur som låter på så många sätt. Vart vi befinner oss har jag ingen aning om. Men vi var på väg till Amazonas djungel och den har vi garanterat hittat. Och här någonstans, mitt i djungeln, ska vi spendera natten som gäster hemma hos en familj.





Dagens bild - Swing at the End Of The World



Djävulens vattenfall - Ecuadors näst högsta

Om ett vattenfall döps till "djävulens vattenfall" så ger det i alla fall mig höga förväntningar. Typ det måste vara ett enormt coolt vattenfall om det får bära ett sådant tungt namn. Så när vi började vår vandring in bland grönskan var det minst sagt med stor förväntan. I takt med att vi gick allt längre nedåt byttes de "svalare" vindarna mot stilla luft och tryckande fuktig värme. Små svettpärlor började vandra över pannan, men de utmanövreras fortare än snabbt då vi väl nådde fram till vattenfallet. PAILON DEL DIABLO WATERFALL (Djävulens kittel) är Ecuadors näst högst vattenfall och det var mer än mäktigt! Med extrem kraft dundrade vattnet ner framför oss, och redan på en bra bits avstånd flög vattendroppar över oss som om det regnade. Tyvärr ger inte mina bilder detta vattenfall rättvisa, långt ifrån. För det var så stort, så pampigt, så mäktigt och så kraftigt att det inte framgår på bild utan måste upplevas på riktigt.






Och inte nog med att vattenfallet och miljön i sig var mäktig. För där trapporna tog slut gick det även att ta sig fram/upp ytterligare en bit, vilket gjorde upplevelsen till det ännu bättre. Genom att krypa genom bergsväggen på sidan av vattenfallet nådde men fram till två mindre platåer, varav en bakom vattenfallet. Stora kameran fick inte ens en chans att följa med dit för då hade den dött på en sekund utav "duschen". Själv var jag mäkta glad över att jag råkade ha min regnjacka med, för att gå in där bakom var bokstavligt talat som att ställa sig i en dusch med kläderna på. Summa summarum så var det ett riktigt läckert vattenfall som mer än väl levde upp till sina förväntningar. Även en plats jag gärna hade spenderat ännu mer tid vid än den vi hade. (Jag filmade lite bakom vattenfallet med vattentäta kameran så hoppas kunna visa ett par klipp därifrån senare då jag kommer visa lite rörligt material från hela resan med Ecuador Pure Life).










Linbana med utsikt

Samma vackra vy som tidigare visats från då vi åkte canopy utanför Baños kommer nu igen, men sett från ett betydligt lugnare transportmedel. Med THE TARABITA åkte vi också över Pastaza River och tillbaks, och lika vackert var det. Vissa som bodde på andra sidan dalen använde även linbanan för att ta sig till och från jobbet, så detta var inte enbart en turistgrej.




Baños - Ecuadors äventyrshuvudstad

Även om min först fundering då vi åkte in till BAÑOS var "varför döper man en stad till toalett", så var jag fascinerad från första stund. Staden ligger som på en platå mittemellan berg och vulkan, så bara vägen in var imponerande med sin speciella karaktär. Vi passerade bergsväggar där klättrare kämpade sig upp och man förstod snabbt varför stadens också kallas för Ecuadors äventyrshuvudstad. Det var en utgångspunkt för mängder av upplevelser, så som cykling, forspaddling, canopy, bungy jump, "swing at the End of the World", djungelturer, och vandringar bland både bergstoppar och vattenfall
Stadens nämns oftast som endast Baños, med dess fullständiga namn är Baños de Agua Santa. Och jag lärde mig under tiden där att namnet inte har någonting med toaletter att göra, utan namnet kommer från de varma källor som härleder ur stadens aktiva vulkan.

Vårt hotell låg bara några minuters promenad från Piscinas de la Virgen, stadens mest populära varma källor och där ett ganska stor vattenfall även stoltserade längs bergssidan. Men något bad blev aldrig av för oss, vi hade fullt upp med annat och nöjde oss med att beundra vattenfallet då vi promenerade genom staden. Men vi testade några olika restauranger under våra dagar i Baños och den coolaste var absolut QUILOMBO RESTAURANT. Speciell atmosfär och väldigt mysigt. Samt enormt läcker design på menyn (bild nedan). Mins dock inte exakt vad vi åt men det var den största måltid jag någonsin serverats. Verkligen enorma mängder av grillat kött och tillbehör, där tallrik på tallrik dukades in och man trodde man hade ätit färdigt flera gånger om.