Instagram - tar över under Hawaii

Vid lunch i måndags landade vi efter mycke ovisshet slutligen på ön Oahu, Hawaii, där vi besöker min lillebror med familj. Så under kommande 2 veckor tar bloggen paus och bara mina två Instagramkonton rullar istället; bloggens @29grader.se och mitt vanliga @christinericson. Så följ gärna där om ni vill med! (Bloggen kommer uppdateras med Hawaii i efterhand).



Brisbane - en spökflygplats pga Coronavirus

Vi har lämnat Bali och nu hoppat in ett stort svart hål av ovisshet. Planen är att resa till Hawaii för att hälsa på min bror och familj, på en 2 veckors resa som varit bokad sedan länge. Men pga Coronavirusets framfart över hela världen har den här "semestern i semestern" varit hotad, och det mer än än gång och på många olika sätt. Under de senaste två veckorna har vi levt (semestrat) i någon form av vakuum och känslomässigt kastat högt och lågt från en dag till en annan, om Hawaii-resan ska bli av eller inte. Jösses vilken påfrestning det varit. Inställda flyg, noll information från bokningbolaget, inget svar från dem vid avbokning, inga pengar tillbaks, noll försäkringar som gäller, väntetider, inköp av nya biljetter, för kort tid för att få nya visum, USA portar Européer, länder stänger gränser osv, osv. Den känslomässiga bergochdalbanan har till och med övergått till att snabbt skifta från timme till timme...

Endast ett par timmar innan avgång från Bali beslutade Australien att alla ankomna resenärer skulle sättas i 14 dagars karantän. Det land vi skulle korsa på vägen till Hawaii och mellanlanda i. På flygplatsen på Bali var informationen så pass ny att ingen kunde svara på vad som skulle hända med oss som bara skulle mellanlanda där. Skulle vi ändå hamna i karantän och aldrig nå Hawaii? Tillbringa 14 dagar bakom lås och bom i Australien istället för glada dagar på Hula-Hula ön med familjen? Ståendes vid incheckningen fanns inte tid för att avboka hela resan, för det gick inte att göra på flygplatsen utav behövde göras via det svenska bokningsbolaget. Om med vetskap om att inga försäkringar skulle ge oss pengarna tillbaks och hotell mm på Hawaii redan passerat sista avbokningsdagen med råge, så vi klev om bord på flyget via Australien på vinst och förlust. Under vår tid i luften trädde Australiens nya bestämmelser i kraft och så fort planet landat meddelade kaptenen att alla ombord skulle hamna i karantän. Galet! Vi lotsades fram av den ena och den andra vakten och började fylla i blanketter krig karantän och hälsotillstånd mm. Men för att i sista stund, bokstavligt ett steg från att vi klev in på Australiensisk mark och rakt in i 14 dagars karantän, bli bortplockade av en annan vakt som lotsade oss direkt vidare till avgångshallen istället. Jösses så rörig tid var där efter landning, men mellanlandar man kortare än 8 timmar gällde tydligen inte karantän á 14 dagar.

Så nu i skrivande stund sitter vi på BRISBANE´S EKANDE TOMMA FLYGPLATS i väntan på planet till Hawaii. Känslan här är spökstad, från minsta avgångshall till största restaurang. Allting ekar av tystnad, av avsaknad av fotsteg och liv och rörelse. Hade det inte varit för de mjuka heltäckningsmattorna hade man kunnat höra en knappnål falla. Samtliga rulltrappor står stilla, personalen i affärer och i restauranger går runt som zoombies, och de enorma glasrutorna ut mot landningsbanan har städarna putsats flera vändor, trots att det inte behövts. En i personalen har låst in sig på ett toalettbås på damerna för att se på film, och avgångstavlan vittnar om inställda avgångar. Känslan att befinna sig i mitten av detta, som om vi utgör den centrala handlingen i en skräckfilm, är mer än märklig. Nu håller vi bara tummarna att planet till Hawaii går som det ska och att inga fler bestämmelser tas som kan ställa till det för oss medan vi befinner oss i världens luftrum.

Surf & soft häng vid Suluban Beach

Idag åkte vi till Balis sydligaste spets ute vid Uluwatu för att surfa och hänga vid Suluban Beach, som jag tycker är en lika cool plats idag som första gången vi sågs. Och att jag mestadels hade Delphi Warung's pool helt för mig själv var lyxigt som attan! Men att poolen sällan är välfylld kan också bero på det dyra priset, 250.000Rp (ca 170Kr) per person för en dag. Då ingår solstol, handduk och noll service. Men en jädra utsikt!



















Delphi Warung - Suluban Beach - Uluwatu - Bali - Indonesien

Om Coronavirus och Bali

Coronavirusets raketfart över världen går knappast att blunda för. Det har lamslagit mänskligheten totalt och fått så väl börsen som reseindustrin att krascha. Människor hemma i Sverige är rädda för att resa, vilket är fullt förståelig, och jag själv är rädd för att resa hem till Sverige.

Vi åkte utomlands, till Bali, precis när karusellen med Coronaviruset hade lagt i sin första växel. Vi anlände till Bali där man redan då (nu pratar vi svart två månader sedan) hade portat Kineser och en läkarstation fanns uppsatt på flygplatsen, där alla blev avlästa med värmekameror för att redan där utesluta sjuka som hade feber. Och här måste jag faktiskt hylla Bali, en ö som i mångt och mycket ligger efter i både det ena och det andra, men här vidtog tidiga åtgärder. Vilket i sin tur lett till att siffran för antal smittade inte är särskilt hög. 

Härifrån läser jag dagligen i Svenska medier om Coronaviruset och hur siffran av nya fall stiger och stiger, och i utländska medier skrivs det om hur Sverige klättrar allt högre som riskland. Svenskar portas i allt fler länder, nu senast i Vietnam och USA. Och jag tror personligen att Bali snart kommer införa samma åtgärd. I dagsläget är det länderna Kina, Italien, Iran och Sydkorea som är portade för inresa i Indonesien.

Bali som destination har drabbats extremt hårt utav Coronavirusets svallvågseffekter. Vilket syns tydligt. 80 procent av öns ekonomi är beroende av turismen, och Kineserna utgör en enormt stor andel. Många hotell och restauranger har tyvärr också endast kineser som målgrupp, vilket lett till att både hotell och restauranger redan stängts igen. Det finns inga kunder, och många invånare går nu plötsligt utan jobb. Så att det är lugnare på hela ön gällande turismen märks markant. Men någon direkt hysteri gällande Coronaviruset märks inte av. Lokalbor pratar om det såklart, men inte i panik eller rädsla för smitta, snarare rädsla för att ekonomiskt gå under.

Störts statyn på Bali - GWK Statue

I så många år har vi sett den enorma statyn ute på Bukthalvön på håll, sett den från alla möjliga olika platser på Bali. Från Kuta, Seminyak, Jimbaran, Nusa Dua mfl. Ja statyn syns på enormt avstånd. Men det är inte så konstigt med tanke på att den är 122 meter hög! Hela 30 meter längre än frihetsgudinnan. Och nu äntligen har vi även sett den på nära håll, till och med gått in i den, då vi besökte GWK (Garuda Wisnu Kencana Cultural Park) där statyn står placerad.







Statyn stod klar först 2018, men projektet pågick i 28 år innan dess och kostade allt som allt $100 miljoner. Statyn är byggd utav totalt 754 moduler som fraktats från grannön Java. De modulerna delades sedan upp i 1500 mindre bitar för att inte överstiga lyftkranarnas maxvikt. Totalt väger hela skapelsen 4000 ton och stoltserar som Indonesiens högsta staty.

Högt upp på statyn ser man en man rida på en enorm örn, Lord Wisnu och Garuda ur den Hinduiska mytologin. Wisnu (mannen) är universums beskyddare, och hans mäktiga och tillförlitlig följeslagare Garuda (örnen) symboliserar lojalitet och osjälvisk hängivenhet. Örnen är också Indonesien nationalemblem och står för frihet.
 
Pampig är bara förnamnet för denna enorma staty, så det är coolt att nu ha sett den på nära håll också. (Även om det gav lite nackspärrsvarning, ha, ha!) Tyvärr fick man bara åka upp i den via guidade turer på vissa klockslag och då fick man inte ta med varken kamera eller telefon. Så pga det valde vi att bara beundra statyn från marknivån och så lät vi drönaren flyga. (Obs. Att flyga drönare här kräver tillstånd, vilket kan vara bra att veta om man vill bli insläppt på området). 

GWK är en stor kulturell park där man kan se och göra rätt mycket. Äta, shoppa, gå på amfiteater och se traditionella danser, titta på parader, fotograferas i Balinesiska kläder, se andra statyer, trädgårdar och tempel och vandra bland de stora klipporna Lotus Pond mm. I bottenplanet av den stora statyn kan man också se en "fotoutställning" med framtidsbilder av hur de långsiktiga byggplanerna för GWK ser ut... och det är ett rätt imponerande område/bygge som planeras. Och då ska tilläggas att det redan i nuvarande form är ganska imponerande.




GWK Cultural Park - Uluwatu - Bali - Indonesien

Boktips - Ljuset under ytan av Stefan Stridh

Under resan nu har jag läst LJUSET UNDER YTAN som är skriven utav en TV-kollega till mig, Stefan Stridh. Så det har varit extra kul att läsa just den här boken, även om ordet "kul" är helt fel för att beskriva dess innehåll. Men utan att vara minsta partisk så måste jag säga att den var en riktigt bra debutbok. Läskig, stark och spännande. Också rejält tung då man dras med in i trasiga livsöden som vävs samman och kantas av oväntade vändningar, och vissa situationer var så skräckfyllda att det fick mig att hålla andan och håret att resa sig på armarna.

Om innehållet:
För fem år sedan var Hanna Mårlind världsmästare i simhopp. Idag är hon bara ytterligare en ensamstående småbarnsmamma med dåligt samvete och sargad självbild. Ingen jagar henne längre förutom kronofogden. Men när Hanna vaknar upp den här natten ska allting förändras. En främling har tagit sig in i hennes lägenhet. Någonstans i mörkret väntar han på henne, och mardrömmen har bara börjat.

Varenda utryckning som John Haeger kastar sig in i verkar sluta i katastrof. Förmodligen borde han ignorera larmet som går ut över polisradion, men snart är John indragen i ett fall som trotsar allt förstånd.

Santai Beach House

Jag vet inte riktigt hur vi trillade in på SANTAI BEACH HOUSE eller hur jag ens fick nys om det. Men är så himla glada att vi hittade dit, till denna ännu oupptäckta diamant i Nusa Dua. Stället ser lyxigt ut och känslan är exakt densamma. Men priset ligger på en oväntat billig nivå. För att besöka Santai Beach House, för att tillbringa dagen vid deras pool, strand och restaurang, finns ingen inträdesavgift. Inte heller något minimibelopp som måste spenderas. Vilket är standard på typ alla beach clubs på Bali. Nu är detta visserligen inte en renodlad beach club utan ett "beach house", vilket ur mina ögon bara gjorde allt ännu bättre. Atmosfären var mysig, omgivningen lugn och allt andades avslappning. Dessutom fint beläget vid en privat strand, och mängden turister som hittat hit var ännu väldigt få. Beach house't tillhör Sadara Resort (som man går genom för att nå ner till Santai Beach House) ett charmigt hotell i sann Bali-stil och med vacker och lummig trädgård.





Under våra två veckor i Nusa Dua nu så spenderade vi en eftermiddag på Santai Beach House då vi bara njöt och latade oss. Vi återvände också flertalet kvällar för att äta på hotellets restaurang; Rasala Restaurant. För maten där var riktigt god och även nytänkande. Smakerna var lite annorlunda och vi älskade att menyn inte var "det klassiska Nusa Dua" (=pizza, hamburgare, stek eller indiskt) utan också erbjöd rawfood och mer nyttiga alternativ. På bild här ovan är den maträtten som jag fastnade mest för, en kycklingbowl á la passionsfrukt. Väldigt god! Och över lag så var allting gott och väldigt prisvärt, särskilt för att vara i fina Nusa Dua och i så tjusig miljö. Huvudrätterna låg mellan 80.000-185.000Rp (ca 53-123 kr) och priset var inkl tax och service. Kvällstid dukade restaurangen också upp fina privata middagsalternativ direkt på stranden (något som behövde förbokas). Inget vi testade för vi var så tacksamt nöjda med middagssoffan som vi trivdes lika bra i varje kväll.













Santai Beach House - Sadara Resort - Nusa Dua - Bali - Indonesien

Surf vid "Sri Lanka"













Sri Lanka surf break - Nusa Dua - Bali - Indonesien