Marsvin - sista måltiden i Ecuador

Äta marsvin? Va, på riktigt? Ja, vid vår sista middag i Ecuador, tillsammans med Brittany, Jacob och vår guide Christian, fick vi i Quito möjlighet att testa denna (i mina ögon) väldigt speciella maträtt. Första tanken var husdjur, andra tanken fluffig större rått. Men då tallriken kom in var det bara att slå bort tankarna, och köttet påminde faktiskt om kyckling i smaken. Skulle du smaka eller avstå?

Grillat marsvin, eller "Cuy" (kew-y) som det heter, är en traditionell maträtt i Ecuador. Från att från första början varit en nödvändig del av kosten (huvudkällan till kött innan nötkreatur introducerades i landet) har det blivit en delikatess. Grillas hel över öppen eld och serveras ofta med potatis i jordnötssås.

5 timmar vandring - Cuicocha crater lake

Vår sista fysiska aktivitet på multisportresan med Ecuador Pure Life var en otroligt vacker vandring runt VULKANSJÖN CUICOCHA. Minibussen lämnades utmed en vägren, en stor informationskarta inspekterades och vår guide sa glatt då han pekade ut rutten ”nu har vi fem timmar vandring framför oss, men med er kommer det nog gå fortare”. Då vi efter några minuter nådde upp till den första utsiktsplatsen var det till ordet ”wow”, följt av tystnad och stora ögon. Framför oss vilade hela sjön, i en krater omgiven av flera berg och andra vulkaner i flera riktningar. Det spegelblanka och turkosblå vattnet hade nog fått de flesta att tappa anda, till och med utan höjden. Kratersjön ligger 3246 meter över havet, vilket är högt. Varje liter luft som inandas där uppe hade 64% lägre syremängden. (Vilket betyder att vad som vid låg/normal höjd kan vara jobbigt fysiskt är betydligt mycket jobbigare på hög höjd). Jag minns hur jag stod där tyst och bara beundrade landskapet, samtidigt som jag också insåg att alla de kullar och berg jag så vackert beundrade skulle mina fötter även ta mig upp och ned för. Där och då hade vi nog vant oss (en del i alla fall) med de höga höjderna iom större delen av resan utgjordes på hög höjd, och det tackar jag verkligen för.






Det var verkligen en vandring som gick upp, ner, upp, ner, upp, ner. Fulla av energi började vi med raska steg som tog oss framåt och nedför. Smått trollbundna av sjön som ständigt vilade längs vår vänstra sida. Vi fick lära oss om bär, djur och natur längs vägen. (Särskilt om blå bär som såg ut exakt som blåbär, men var typ dödligt giftiga). Men efter fyra timmars konstant promenerande var det med något trötta lungor vi tog oss an uppförsbackarna. Den blå himlen övergav oss mot slutet och svala moln svepte även in med svalare gradantal. Jag minns att ett av mina absolut första intryck av Ecuadors högland var att det påminde om Sverige. Och samma intryck bar jag även med mig där på vår sista aktivitet, när vi tråcklade oss fram bland blåbär, "Bregottkor" (på semester?) och vajande lupiner.






Fantastisk natt på 300 år gammal hacienda

Inte långt från den berömda marknaden svängde guiden av från den asfalterade huvudvägen och in till en storslagen gård med vackra vita byggnader. Husen vette in mot en välskött entré och en porlande fontän, där stora rustika trädörrar stod uppställda på den största av byggnaderna. Det rustika låset på dörren var det största jag någonsin sett, men lika vackert som alla övriga detaljer på gården. De välskötta vita fasaderna, de stora blå fönstren och de gröna träden fulla av klementiner gav ett minst sagt sagolikt intryck. 
Vid den 300 ÅR GAMMAL HACIENDA spenderade vi en natt och jag mins tiden där som igår, samt med enorm värme. Det trots att jag under tiden där använde typ alla mina tunna sommartröjor på samma gång, men hos både ägaren och de anställda fanns en gränslös värme och omtänksamhet. Ägaren hälsade oss välkomna i egen hög person, och då vi slog oss ned vid ett av sällskapsrummen kom en av de anställda snabbt dit och tände den enorma öppna spisen framför oss med van hand. Vi serverades klassisk Canelazo som välkomstdryck, hörde hästar gnägga från stallet, beundrade sjön utanför, tittade nyfiket på alla gamla foton som prydde väggarna och imponerades av de många luftiga rummen. I den vackra restaurangen serverades vi en enastående god trerättersmeny, och rummet där vi tillbringa natten var enormt. Och då var rummet som Brittany och Jacob fick ännu större, större än hela vår lägenhet hemma faktisk vilket säger en hel del om haciendans storhet och rymd. Flygelrummet där vi sov utgjordes av tre halvvåningar, med ett badrum längst ned, en säng på mittersta planet och överst låg ett sällskapsrum med öppen spis. På kvällen när det var dags att sova var rummet iordningställt för natten. Gardinerna var fördragna, en brinnande brasa sprakade i den öppna spisen och sängen var bäddade med värmekuddar. Alltså jag kan inte beskriva den fantastiska känsla jag kände där och då. Vilket enastående ställe, sådan underbar personal och otroligt speciell och fascinerande miljö. Med fötterna instuckna under en av värmepåsarna och kramandes den andra somnade jag med ett stort leende på läpparna. (Och Björn hade faktisk två egen värmepåsar, så jag beslagtog inte alla).







I slutet av 1700-talet fungerade Hacienda Pinsaqui som ett kolonialt textilföretag med tusentals vävare som exporterade tyger till USA. I generationer har haciendan ärvts vidare inom släkten Freile-Larrea och idag fungerar Haciendan som hotell, men har behållit känslan av det förflutna. Genom åren har haciendan även varit värd åt berömda historiska figurer, bland annat general Simon Bolívar (som inrättandet Venezuela, Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru och Panama som självständiga stater, oberoende av spanskt styre). Och i slutet av artonhundratalet undertecknades också det historiska fredsavtalet mellan Colombia och Ecuador, "Treaty of Pinsaqui",  i haciendans herrgård 1863.








Marknad & souvenirer

I hundratals år har OTAVALO MARKNAD fungerat som en av de viktigaste marknaderna i Anderna. Idag är det kanske mer för turister än de egna, men där säljs fortfarande mängder av handgjorda traditionella hantverk och kläder. Marknadstraditionen sträcker sig långt tillbaks i tiden och Otavaleños utsökta väv- och textilkompetenser gick inte att ta miste på. Då vi klev in bland de många stånden möttes vi av vänliga försäljare som bar traditionella kläder - kvinnor iklädda broderade vita blusar, långa kjolar, vävda bälten och halsband av många pärlor. Och de flesta männen bar hatt och ponchos.







Jag kunde inte låta bli att inhandla några halsband och ett par armband. Och vi köpte även med oss några fina och traditionsenliga tröjor gjorda av Alpacka till några släktingars barn. Och de där tröjorna har verkligen använts flitigt. Nästan att jag ångrar att jag inte köpte en till mig själv också, men de tog tyvärr lite väl stor plats i väskan.

Papallacta Hot Springs - lyxigt och mysigt

Efter två fantastiska dagar i djungeln, full av äventyr och boendes på enkelt sätt, så blev kontrasten enorm då vi spenderade följande natt vid TERMAS DE PAPALLACTA. En lyxig resort belägen högt upp i Anderna. Till ytan ett enormt områden med mängder av olika varma källor som kantades av charmiga hotellbyggnader, en trevlig restaurang och en vacker spaavdelning. Den svalare luften gjorde att röken från de varma källorna bäddade in hela resorten i en oerhört praktfull känsla. (Här hade jag verkligen önskat att stora kameran inte låg oanvändbar i en rispåse, för det var så otroligt vackert och mysigt). Lamor gick betandes precis utanför området, bergstoppar ramade in horisonten och från rummen hade man endaste ett par steg till närmsta varm pool. Till och med golvvärme fanns det på rummet, vilket de mycket fiffigt utnyttjat de varma källorna till att skapa. Synnerligen mysigt. Kanske låter konstigt med golvvärme i ett land man inte förknippar med kyla vid första tanken, men vissa platser högt belägna var faktiskt kyliga. Så resortens placering och dess varma källor var en perfekt kombination, för vi njöt av de varma poolerna långt in på kvällen. Kort och gott ett underbart boende om man vill skämma bort sig med lyx och avkoppling i Ecuador.  
















The Hummingbird paradise

De är små, snabba, söta och bär regnbågens alla färger. Jag talar om Kolibrin, den vackra fågeln som på grund av sin nätta storlek och sätt att röra sig nästan kan misstas för en insekt. Kolibrin har verkligen en enastående flygförmåga. De kan "stå still" i luften, flyga både framåt, vertikalt upp och ner, och som de enda fåglarna i världen även baklänges.
På väg mot området Papallacta gjorde vi ett stopp vid GUANGO RESERV som sades vara ett paradis för kolibriälskare och fotografer. Men det var tyvärr lite utav en besvikelse. Vi såg endast ett par kolibris och blev inte alls imponerade (förmodligen för att vi sett många kolibris på andra tidigare resor). Här hade vi väntat oss mer, mängder av kolibris. Men de kanske hade siesta, vad vet jag. Så det blev ett kortare stopp och vi avnjöt en varm kopp te inomhus innan vi rullade vidare mot nästa mål på resan; en natt vid varma källor. Men oavsett intrycket av "The Hummingbird paradise" så tycker jag att kolibris en mäkta imponerande fågel.


Forspaddling - en rejäl adrenalinkick

Som vi gillade den 2,3 mil långa FORSPADDLINGEN I AMAZONAS, från Talaj Village till Puerto Napo. Efter det borde vi kanske ha varit nöjda, men knappast, vi hade gärna paddlat en bit till. (Dock inte huden på mina armar som trots mulet väder och solskydd blev extremt brända. Men efteråt tog vår guide hand om det på bästa naturliga sätt. Han skar av ett blad från en Aloe Vera kaktus, öppna bladet och smorde in mina armar med ren Aloe vera. Alltså vilken skön känsla. Även en enorm räddning, annars hade min armar garanterat varit fulla av blåsor följande dag).

Vi har forspaddlat många gånger genom åren och i olika länder, men aldrig gjort en så avancerad forspaddling som denna som klassades som 3+ (mäts från 1-5). Och det märktes redan från början att nivån var hög, för aldrig tidigare har vi fått en så ordentlig och bra säkerhetsgång. De visade bl.a. olika sätt på hur man räddar varandra om man faller i, hur man kastar samt fångar rep vid räddning, och hur man tar sig ur strömmande undervattenshål om man skulle fastna. Det sistnämnda mins jag gav mig rysningar av blotta tanken. Men själva upplevelsen var en fartfylld sådan full av adrenalin, skratt, skrik och kämpande muskler. Det var kort och gott extremt kul! Och den högre nivån gör att den kvalar in på första plats av roligaste forspaddling vi någonsin gjort. Denna flod bjöd på brytande vågor (ni vet såna som slår in längs stränder utmed hav) och de paddlade vi genom. Inte över utan genom! Ja det var helt galet, men såååååå kul! Vilka strömmar och vilka krafter.


Längsmed några partier där vattnet var lite lugnare fick vi möjligheten att sätta oss längst fram på flotten. Lite som att rida en rodeotjur kan jag tänka. Björn och Jacob gav det ett försök båda två, och trots guidens ihärdiga ansträngningar för att få dem att ramla i höll dom sig kvar.