10 år som resebloggare - bildbomb

Att vara resebloggare med en passion för fotografering har under 10 års tid resulterat i en extrem mängd bilder. Så att plocka ut den här "bildbomben" var inte det enklaste och då är inte ens alla resor inkluderade. Men tanken var att välja två bilder per land från våra stora resor, 1 fotomässig favorit och 1 personlig favorit (och det gick nästan). 

2008 COSTA RICA
Första resan som bloggen hängde med på var till Costa Rica. Här en tidig morgon på stranden i Santa Teresa. En av världens finaste stränder enligt mitt tycke.

Alltså detta "snoppträd" (rötterna på en speciell trädsort)! Vi var tre tjejer som gick en guidad tur i djungeln och fick syn på detta. -Jösses så det fnittrades, och vi såg snoppar överallt, för det fanns många av dessa träd. Men vår manliga unga guide såg inte riktigt lika road ut. :)



2009 FEM DELSTATER, USA
Ibland kan planerna för en romantisk middag blir något helt annat för att "jag bara ska ta en bild". Oj vilken speciell kväll det blev när jag "bara" skulle föreviga Golde Gate lite snabbt. Det involverade både poliser, en skum hamn och avslutades med snabbmat i bilen på en öde parkering eftersom klockan blev så sent att allt annat stängt.

Det absolut roligaste vi gjorde på USA-resan var att köra fyrhjuling under en hel dag i en öken i Zion.

2010 BALI, INDONESIEN
2011 flyttade vi till Bali för ett års semester. Och den här bild på oss från Green Bowl (i en grotta full av fladdermöss) är en av de första riktiga bilderna därifrån och betyder därför något extra.

Den där känslan då vi tillsammans med vännerna Elin, Marie och Jeroen, besteg Balis högsta vulkan Gunung Agung, 3031 möh, den 2 november 2010 är obeskrivlig. Och trots att vi dagen efter sa att vi aldrig någonsin skulle göra något liknande igen, så föddes nog en gnista där och då, att få uppleva samma speciella och oslagbara känsla flera gånger. 
2010 JAVA, INDONESIEN
Vulkanen Ijen på Java. En bild som jag älskar för miljön, molnen och färgerna. Verkligen en speciell plats (som dock luktade fruktansvärt illa). Notera gärna människorna/arbetarna som syns som små prickar längst ned i det gula.


2011 BALI, INDONESIEN
När jag tog den här bilden på Björn i Medewi så hade jag klättrat långt ut på mängder av stora stenar för att komma så nära vågorna som möjligt. Men sen rann riden iväg och jag missade att högvattnet var på väg in. Så hjälp va nervös jag var när jag skulle ta mig tillbaks till land, bland forsande vatten, sten och med stora kameran. Men det gick!

En sådan där ögonblicksbild som jag bara älskar. Några apor i Monkey Forest i Ubud var otroligt nyfikna när de såg sig själva i linsen.
Den 14 februari 2011 ställde Björn de magiska orden under en picknick på Kutastrand och vi förlovade oss.

Fullkomligt älskar den här bilden för den är för mig så typiskt Bali, eller så som Bali var förr då turister inte var så vanliga på alla ställen och man blev totalt överrumplad av försäljare. Och att bilden togs av en ren slump av en vän, typ "Christine hur gör man för att fota...", gör det ännu bättre.

2012 COSTA RICA
Genom alla år av resor till Costa Rica så är den här bilden på den lilla gröna grodan min absoluta favoritbild rent fotomässigt. Jag hade så himla länge velat se de där grodorna och när vi väl gjorde det så bjöd grodan på en fantastisk pose dessutom.

Djur i allmänhet ligger mig varmt om hjärtat och här var jag överlycklig då jag verkligen hamnade mitt i prick, omringad av vitnosade näsbjörnar. Fantastiska djur som dessutom är enormt söta och nyfikna.

2013 THAILAND
En av de bästa dagarna i livet. 14 februari 2013 då vi gifte oss på en strand på en öde ö i Thailand.

Vid bröllopets efterfest på vårt hotellrum vägrade jag ta av mig klänningen. Och jag älskar bilden där jag sitter fullt finklädd och Björn (likt övriga vänner) övergått till badkläder för att festen fortsatte vid poolområdet. Men jag menar hur ofta får man egentligen chansen att bära bröllopsklänning, så lika bra att bära den så länge det bara gick. Ha, ha! Sen hur livbojen hamnade i vår jacuzzi har jag fortfarande ingen aning om, men tror att Björn syster Sandra är den skyldige.

2013 SRI LANKA
Favoritbilden från Sri Lanka är denna på mammaelefant och bäbiselefant. Och den tvådagars safarin när vi tältade i Yala var dessutom den coolaste upplevelsen under hela Sri Lanka resan.

Den största tandkräms-överraskningen vi stött på. Brun tandkräm smaksatt med chili! Mycket speciell upplevelse, men det var den enda tandkrämen som såldes. Så det var bara att gilla läget. Ha, ha!
2014 COSTA RICA
En mycket speciell dag i vårt liv, då vi 2014 köpte mark i Costa Rica.

Bara en sådan där total "happy moment" bild. Tagen vid Playa Grande i Costa Rica.
2014 NICARAGUA
Nicaragua imponerade på mig med bl.a. alla enormt färgglada hus. Så under resan togs det flera bilder på mig och husväggar som matchade, där klänning och husvägg hade samma färg. Hi, hi! Ja ibland är det dom små sakerna som förgyller tillvaron.

El Ojo de Agua är nog en av de coolaste "sjöar" jag sett. Belägen på den charmiga ön Ometepe, som i sin tur är belägen i Nicaraguas största sjö.

När jag var både kaxig och supernöjd, efter att jag mot allas förväntningar (färjepersonalens djävulskap) kört ombord jeepen på färjan mellan Ometepe och fastlandet. Kvinnor kan, så är det! Hela historien finns att läsa här.


2014 FLORIDA, USA
Miami Beach och en bil(d) som jag av oförklarlig anledning bara gillar lite extra.

När man hittar en enormt outletaffär i Key West som säljer enbart flip-flops så blir man såhär exalterad!
2015 BALI, INDONESIEN
Här var jag ute på fotopromenad i en liten by på Bali och mötte en herre som blev jätteglad när jag frågade om jag fick fotografera honom. Så detta tillhör en av mina fotomässiga favoritbilder från Bali sett över alla år av resor dit.

Detta är så mycket oss! Två knäppgökar på en moppe. Och så här har vi korsat ön Bali flera gånger om. :)
2015 FLORES, INDONESIEN
Ön Rinca i Indonesien är en otroligt vacker ö och att vandra omkring där och se världens största levande ödlor, komodovaraner som blir mellan 2-3m, var en riktigt mäktig upplevelse. Lite som att befinna sig i filmen Jurassic Park.

Sjöstjärnor har jag en enorm fascination för. De är ju lika vackra som läskiga, och snudd på att de kan liknas med aliens. Läs mer här om du inte vill se dem som enbart fina längre. ;)
2016 BALI, INDONESIEN
I vattnet utanför stranden i den lilla byn Pemuteran på norra Bali har sextio Biorock©-korallplant-strukturer installerats på botten (i form av olika konstverk) för att odla korallrev. Och för att stödja projektet kan men ge en donation eller köpa en bäbis-korall, varav det sistnämnda gjorde vi 2016. Vi döpte korallen till Bert efter Björns pappa som inte finns med oss länge, och vi har fått flera uppdateringar på hur korallen växer och har det bra. 

När man inte kan gå på toa! Och jag kämpade i säkert i en kvart med att försöka evakuera den lilla ödlan. Men tyvärr gömde den sig under kanten (där jag inte ville stoppa in fingrarna). Och när jag försökte spola lite lätt, bara så den skulle ramla ner så jag kunde plocka upp den, så blev det en vanlig spolning. Snyft, vad jag hade skuldkänslor sen.

2016 BORNEO, MALAYSIA
Det är något visst med att bestiga berg. Ja jösses! Här Malaysias högsta berg, Gunung Kinabalu 4095 möh. En två dagars vandring där vi också sov ovanför molnen. Magiskt! 

På planet till Borneo var det två killar ur personalen (eller om det var två passagerare, fortfarande oklar) som innan landning tog över högtalarna och bjöd på underhållning där de sjöng en variant av Train - Hey, Soul Sister. En riktig stämningshöjare och så kul!


2017 COSTA RICA
Vet inte varför men den här bilden har blivit lite utav en favorit, från playa Avallenas som ligger söder om Tamarindo. Där finns inte mycket mer än en fantastisk sandstrand och en lunchrestaurang, Lola's, vilka har en gris som husdjur som fritt strövar omkring på stranden. 

Det bästa som finns på Costa Ricas flygplats, SJO, är Cinnabon som säljer enormt goda bullar. Så att vi alltid äter ett rack med minibullar när vi är där har blivit en tradition. 

2017 ECUADOR
Min fotomässiga favoritbild från Ecuador, från när vi vandra runt vulkansjön Cuicocha på 3246 möh. Det tog ca 5 timmar och höjdmetrarna kändes, men oj så vacker där var.

Under vår multisportresa i Ecuador gjorde vi en uppsjö av fantastiska äventyr. Och min personliga favoritbild år från när vi cykla mountainbike i Anderna.

Bland det roligaste vi någonsin gjort var då vi i Amazonas djungel vattenfallsklättrade under flera timmar, så enbart därför får den här bilden hänga med.

Tips för att torka kläder, lägg dem på golv som har golvvärme. Inte så vanligt att det finns golvvärme i alla tropiska länder kanske, men på boendet i Anderna var det så kallt att det fanns. Tack å lov för element var en rejäl bristvara. Och detta var en nödsituation då vi behövde få kläderna torra efter ett regnoväder och vi inte ville packa dem blöta. Men efter att de legat en natt på golvvärmen så kunde de på morgonen packas torra (i smutspåsen) i väskan.

2017 COSTA RICA
Min älskade kamera dog under resan i Ecuador, av den enorma fukten i Amazonas regnskog. Men efter att kamerahuset legat i en påse med ris under en veckas tid så vaknade den sedan till liv igen. Extrem lycka, och kameran lever och används fortfarande.

Ett av de mäktigaste åskväder jag någonsin sett. Och här "tvingade" jag Björn att pausa filmen vi kollade på så att jag kunde sätta mig på altanen med kameran under några minuter. Men det var så mäktigt!

2018 BALI, INDONESIEN
När man surfar och hamnar lite fel, typ mitt i "torktumlaren" å inte ens på brädan. Ha, ha!

Min sista favoritbild, tagen på mig själv på en strand på Bali. Tacka vet jag fjärrkontroll till kameran.

10 år som resebloggare

Costa Rica 2008, på stranden i Santa Teresa. Bloggens första resa.








Jag hade en plan på att skriva något speciellt vid mitt tusende blogginlägg, men upptäckte dessvärre långt senare att jag hade missat den magiska siffran med sisådär ett par hundra inlägg. Men å andra sidan fyller BLOGGEN 10 ÅR år nu i december, vilket är speciellt det också, och det kan ju vara värt några rader.
Min familj är av den beresta sorten och jag har tack vare mina föräldrar rest sedan liten. Idag har jag besökt lika många länder som jag är gammal (37), men bloggen har endast funnit med på en bråkdel av dem. Och siffran på antal länder hade kunnat vara betydligt högre om det inte vore för att jag fallit så pladask för två platser i världen; Bali och Costa Rica, vilka återbesöks flitigt. Bloggen skapade faktiskt sitt första digitala fotavtryck under just en resa till Costa Rica. Ett äventyr jag åkte iväg på tillsammans med två tjejkompisar, för att ägna halva resan åt att se landet och andra halvan till att få träningsvärk på ett surfcamp.

Mellan april 2010 till april 2011 tog jag och Björn 1 års semester och bosatte oss på ön Bali i Indonesien för att surfa. Under 2010 blev bloggen oväntat uppmärksammad och fick sin första utmärkelse.





Så ofattbart mycket har hänt på de där 10 åren som flugit förbi sedan bloggens första resa. Samtidigt som enormt lite också har förändrats, i alla fall för min egen del. Mina drömmar, mitt liv, typ av resande, typ av semestrar och min passion är i grunden exakt desamma som då. Men den pulserande världen runtomkring känns som den förändrats enormt, och den digitala världen fullkomligt exploderat. Det känns som om resebloggar knappt existerade för ett decennium sedan. Det fanns inga utbredda "band" mellan resebloggar, och själva ordet resebloggare var knappt en bäbis. Det fanns inga riktiga nätverk, samlingssidor, sammankomster, utmärkelser, events, samarbeten mm. Det var verkligen en helt annan tid. Och skillnaden mellan hur resande personer bloggade då och hur resebloggare bloggar idag är också ett stycke för sig, med enorm kontrast. Där jag tycker att det generellt sett gått från väldigt personligt, enkelt och äkta "här och nu" i livet, till mer reklamigt, pressat och journalistiskt. På både gott och ont. Men det är enormt kul att ha sett förändringens positiva vingslag. Hur broar byggts mellan bloggare och hur digitala vänner funnit varandra på riktigt i livet. Att fått se hur resebloggare håller samman, inspirerar, reser ihop, och hur resebranschen verkligen fått en stark nisch som bara växer sig allt större.




Om jag blickar tillbaks på blogg och hur den utseendemässigt sett ut genom åren så är förändringarna ganska små, sett till den digitala utvecklingen. Bannern har förnyats några gånger och färgtemat har gått från rosa till turkos. Men bloggen är layoutmässigt uppbyggd på exakt samma sätt som då den startade. Och varför jag klamrar mig fast vid detta simpla upplägg (med en banner, en högerspalt och ett huvudflöde) är för att jag fortfarande älskar tydligheten och det enkla i det. Även om man snart kan kalla det antikt också. Men för mig är den här typen av layout lite detsamma som när man bläddrar i ett fysiskt resemagasin, där man får hela uppslag (inlägg) överblickade direkt. Och slipper "webb-nyhets-looken" med lockande rubriker, ingresstexter och onödiga klick som måste göras för att nå ett helt "uppslag". Jag gillar helt enkelt att låta bloggen vara mer klassisk blogg än en rese-nyhets-sida.

Internets utveckling har under de senaste tio åren också varit ett charmigt stycke. 2005 var året då bloggar som fenomen slog igenom i Sverige och kallades då oftast för nätdagbok. Och att blogga från svensk mark där tekniken legat i framkant kan ju inte ha varit någon konst. Men att blogga som resebloggare, från andra länder och platser långt bort, har väldigt många gånger varit en utmaning. Vilket jag kan le åt enormt nu idag. Åt hur man vissa dagar kämpat för att ens få upp ett inlägg, eller kämpat med att få upp en bild på ynka 200 K. Och alla internetcaféer som besökts, ja jösses vilka minnen.

Funktionen med bloggen då den startade var att i första hand fungera som en digitala minnesbank för mig själv. En funktion som den levt upp till mer än väl, för jag mins knappt alla resor och äventyr som gjorts hittills, och tittar då och då i den digitala backspegeln. Men sen var det också kul att dela med sig av upplevelser samt inspirera andra. Men trots att bloggen fått ett tiotal fina utmärkelser genom åren så säger jag oftast att jag inte har något egentligt mål med 29°. För jag vill verkligen ha bloggen kravlös, jag vill inte ha det som ett jobb, och jag vill aldrig känna press eller stress över dess existens. Jag började blogga för att det var kul och för att jag älskar att fotografera. Och så länge bloggandet är en rolig bisyssla i mitt liv kommer bloggen leva vidare. Och precis som när jag började blogga så kommer jag fortsätta att resa för att ha semester, och inte för att blogga. Jag kommer fortsätta göra extremt få samarbeten, för jag är inte intresserad av att blanda mitt resande med jobb. Och jag kommer fortsätta leva livet så mycket som det bara går, för jag älskar det.




När det kommer till mitt fotointresse så har det växt sig starkare med åren och mycket tack vare bloggen. När jag en gång i tiden läste medialinjen på gymnasiet så arbetade jag med filmrullar, framkallade bilder förhand i mörkrum, arbetade endast med svartvita bilder och min första systemkamera hade inte ens autofokus. Och där slutade också alla min utbildning gällande fotografering. Resterande kunskap är självlärt och enormt mycket har jag att tacka min lekplats (bloggen) för. Vilket jag tycker är otroligt roligt, att nu också kunna se min egen utveckling och känna att fotointresset är en starkare låga än någonsin förr.



Men iom att jag älskar bilder och föredrar det framför text, så har Instagram börjat sno allt mer av min uppmärksamhet. Så vem vet, en dag kanske bloggens Instagram @29grader.se ersätter bloggen totalt, istället för att vara endast en sidekick som det är idag. Men det lär tiden utvisa. Och apropå bilder så har jag lyckats sortera ut en samling av bilder från de senaste 10 åren som resebloggare och de kommer publiceras nu på onsdag, några fotomässiga favoriter och några personlig favoriter.